Lika kul som det är med holländare som försöker slå sig in i Hockeyettan, lika svårt verkar det vara för dem att lyckas.

För ungefär en vecka sedan tillkännagjorde Visby/Roma att man gjort något så annorlunda som att värva en holländsk målvakt inför kommande säsong. 27-årige Martijn Oosterwijk, med en diger historia av landslagsuppträdanden för sitt land, ansluter till ögänget för att göra upp om förstaspaden med Sammy Gustafsson kommande säsong.

Häftigt givetvis och i podcast-avsnittet (#74 Kapprustningspodden) som vi släppte under morgonen diskuterar jag och maestro Henrik Skoglund kring hur klubben kan ha resonerat när de hämtade in den holländske landslagsmannen till Hockeyettan.

Det är en intressant värvning, men Holland är allt annat än en hockeynation och tidigare holländska spelare som försökt slå sig in i vår ädla tredjeliga har gått väldigt bet trots storartade prestationer i hemlandet.

Säsongen 10/11 försökte den poängstarke backen Erik Tummers, lagkapten i holländska Ruijters Eaters Geleen och prenumerant på en plats i landslaget, slå sig in i Mörrum men tog ingen tröja och var borta innan säsongen hann börja.

Säsongen därpå, 11/12 var det dags för nästa holländare att göra ett försök i Hockeyettan. Tony Demelinne, även han landslagman, hade säsongen innan piskat in 82 poäng på 42 matcher för HYS The Hague i den holländska ligan och 41 poäng på 16 matcher för Sydney Bears i Australien när han kom till Nybro för att slå sig in i laget. Men inte heller han tog någon tröja och var borta innan säsongen ens hann starta. Då ska dessutom tilläggas att Nybro hade ett riktigt blekt lag det året.

Säsongen 14/15 kom sedan Rapahaël Joly till Blekinge. En forward med så väl nederländskt som kanadensiskt pass och holländska landskamper i bagaget. Men det blev bara tre matcher i Hockeyettan för KRIF innan han fick packa väskan och fara vidare till den tyska tredjeligan där han gjorde storartad poängsuccé för Duisburg.

Säsongen som gick spelade den holländske tonåringen Max Hermens med östra seriens bottenlag Nacka och lyckades noteras för tre poäng på 15 Hockeyettan-matcher. Ingen hejdundrande succé där heller även om han öste in poäng i föreningens J20-lag och till kommande säsong gjort klart med Tilburg Trappers i hemlandet.

Med andra ord det är lättare sagt än gjort för holländska spelare att slå sig in i Hockeyettan.

Mot den bakgrunden har Martijn Oosterwijk en synnerligen gigantisk utmaning framför sig, men det vore väldigt kul om han lyckades. Hans framfart i Visby/Roma blir en story som fler än jag garanterat kommer följa med stort intresse under vintern.

* * *

En av sommarens sämre bevarade silly-nyheter, Jonathan Tholander till Vita Hästen, blev under förmiddagen offentligt. Det innebär att pållarna knutit till sig två av Hockeyettans allra spetsigaste anfallare från den gångna säsongen i 30-målskytten Tholander och den totala poängligavinnaren Douglas Lögdal.

Att det är två herrar som definitivt har den allsvenska nivån i sig är det inget snack om och det är verkligen kul att de får chansen. Om Vita Hästen sen är rätt miljö att hitta rätt i när det verkligen blir allsvenskt spel återstår dock att se. Jag är inte helt säker på den saken.

* * *

Rent krasst kan väl konstateras att vi nu gått in i vad vi kan kalla för a-kassa-veckorna. Många klubbar går snart på is, spelarna kan inte gå på den a-kassa som försörjt dem över sommaren längre och plötsligt presenteras spjutspets på spjutspets som klar för diverse klubbar. ”De sista små detaljerna har fallit på plats”, jo jag säger då det…

* * *

Sista pusselbiten in i Real Hudiksvall blir också den på papperet mest rutinerade. Precis som jag skrivit tidigare är det Simon Löf som värvas som försvarsgeneral till kommande säsong och tittar man bara på meritlistan är det så klart inget snack om att förväntningarna blir skyhöga.

Där finns SHL-säsonger, där finns SM-guld (med Brynäs) och där finns klubbadresser med anor. Men krasst sett har han misslyckats ganska kapitalt under allsvenska säsonger med Södertälje och Vita Hästen och den gångna säsongen representerade han tre olika klubbar (Sterzing/Vipiteno, Sparta Sarpsborg, och Rungsted Seier Capital) i tre olika länder (Italien, Norge och Danmark). Vilket naturligtvis är anledningen till att han tvingas ta ett kontrakt i Hockeyettan när han nu återvänder till Sverige. Aktierna har svalnat betänkligt, det är långt ifrån 2012 års guldvinnarback som signar med Hudiksvall.

Men med det sagt, ur ett Hockeyettan-perspektiv är det naturligtvis en oerhörd spetsvärvning. Det finns en grundanledning till att han fått chanser i SHL och Hockeyallsvenskan och kan Löf hitta tillbaka till trivsel och självförtroende kan han bli just precis den där backgeneral som Real Hudiksvall hoppas att de har värvat.

Löfs kråka är ytterligare en anledning att hajpa gänget inför kommande säsong och när han presenterats passade han på att sätta sig på intervjustolen och försöka klämma in så många klyschor som möjligt på en minut och fjorton sekunder.

* * *

I podcasten som nämns ovan, som ni lyssnar på här eller i er poddapp, snackar vi naturligtvis också om en hel del annat än bara holländsk hockey.

Jag och Henrik Skoglund har ju gjort varsin ranking av de bästa tränarna i Hockeyettan (som ni hittar här respektive här) och diskuterar dess innehåll i podden.

Dessutom passar vi på att hylla klubbarna som gör något bra av sin mediala närvaro över sommaren, funderar kring vilken betydelse stjärnvärvningen Daniel Åhsberg får för Helsingborg och fokuserar på den häftiga kapprustning som äger rum mellan de tilltänkta topplagen i östserien. Bland en hel del annat livsnödvändigt.