Av många är han ansedd som den bästa målvakten i hockeyhistorien. Dominik Hasek revolutionerade målvaktsspelet i NHL med sin oortodoxa spelstil och vann två Stanley Cup-titlar med Detroit Red Wings och OS-guld med Tjeckien. I dag möter ni den tjeckiska legendaren i Old School Hockey.

Tjeckien eller Tjeckoslovakien om man så vill, har haft en fantastisk målvaktstradition. Själv minns jag mycket väl Vladimir Dzurilla, Miloslav Lacky, Jiri Holecek och Jiri Chra i min ungdom. Trots alla storheter måste vi nog ranka Dominik Hasek som etta. Få, om ens någon, har varit så betydelsefull för en vinst i en OS-final som han var i Nagano 1998. Jag var själv på plats i Japan och såg honom rädda puckar på alla tänkbara sätt och helt otänkbara ställningar. Tjeckien vann som bekant finalen med 1-0.

Foto: Arkiv

Dominik Hasek har en meritlista som slår det mesta. Förutom OS-guldet 1999 har han vunnit NHL två gånger, tjeckiska ligan två gånger. Hasek har även utsetts till NHL:s bästa målvakt sex gånger och hela ligans bästa spelare två gånger. Jag kan fortsätta rada upp meriter och troféer i oändlighet känns det som.

Redan säsongen 1981/82 spelade han sitt första JEM. Tjeckoslovakien vann silver och givetvis utsågs Hasek till turneringens bästa målvakt i kamp med bland andra svenska målvakterna Jakob Gustavsson och Gustav Sandkvist. Turneringen spelades för övrigt i Tyringe och Ängelholm. Sverige, coachade av Curre Lindström, vann guldet.

Men det var i Pardubice, nästan mitt i gamla Tjeckoslovakien, som Dominik Hasek växte upp.
– Varför jag började som målvakt? Vilken fråga, skrattar Hasek.
– Du vet väl att jag var född till att bli hockeymålvakt? Först och främst är det så att ishockey är sporten nummer ett i Pardubice. Sedan var det så att när jag spelade hockey eller fotboll som utespelare hade jag väldigt många chanser att göra mål, men jag missade alltid. Som jag minns det så tyckte man då att det var bättre att jag stod i mål.

Dominik Haseks fyra år yngre bror, Martin, spelade fotboll med det Tjeckoslovakiska landslaget. Totalt gjorde han 11 A-landskamper. Men fotboll var aldrig något som Dominik Hasek fastnade för.
– Jag spelade aldrig fotboll på någon professionell nivå som Martin. Självklart spelade jag fotboll i skolan på skoj och även en hel del på somrarna med mina kompisar, men hockey var mitt liv.

”BLEV EN EXTRA PAPPA FÖR MIG”

Säsongen 1981/82 spelar Dominik Hasek sin första säsong med Tesla Pardubice, som klubben hette då. Man slutar sexa i ligan och som lagkamrater hade han bland andra Jiri Sejba, Otakar Janecký och Frantisek Musil.
– Jag kommer inte ihåg mycket från första matchen, men lördagen efter skulle vi spela den sista matchen i ligan. Det var en viktig och svår match eftersom vi låg tolva och mötte bästa laget i ligan. Vi vann med 2-1 och jag släppte bara in ett mål.  Efter det spelade både jag och laget bättre och bättre. Vi var ett ganska ungt lag och det jag minns bäst från första matchen är annars hur uppspelt jag var över att få spela.

Hur var din relation med Jaroslav Radvanovsky som var förstamålvakt då du kom upp i A-laget?
– Vi hade en bra relation och han är en bra person. Han är lite äldre än jag och i början var han förstamålvakt.
– Jaroslav blev som en extra pappa för mig och mentor i början. Vi har alltid haft en bra kontakt och ringde varandra ofta. Han var en bra lagkamrat som alltid gav mig bra råd hur jag skulle agera.

Foto: Arkiv

Tesla Pardubice vinner ligan första gången 1987 med Dominik Hasek i laget. Jaroslav Radvanonsky hade slutat och reserv bakom Hasek var nu Michal Kopacka. Guldet var till stor del Haseks förtjänst. Tidigare hade han varit ojämn i spelet, men nu spelade han mer stabilt. I finalen besegrade hans lag Dukla Jihlava med 3-2 i matcher.
– Då hade jag spelat och tränat tillsammans med Jaroslav under fyra år, men när vi vann det året var han inte med längre. Vi hade ett ungt lag som vi nu hade byggt upp under flera säsonger.
– Vi vann 1987 vår första titel, men sedan vann vi ytterligare en gång till, 1989. När jag kom till ligan 1981 var det flera i laget som var i ungefär samma ålder som mig. Jag var 16 medan dom var 17, 18, 19 eller kanske 20 år. Efter fem år tillsammans hade vi byggt upp något bra och var nu Tjeckoslovakiens bästa lag.

Hur upplevde du er coach, Horimyr Sekera?
– Han var rolig och vi gillade honom. Han var från Pardubice och var väldigt viktig för både laget och mig. Trots att vi varit ifrån varandra under många år så har vi haft en bra kontakt. Jag träffade honom nyligen och då var det som att vi hade setts igår. Jag tror att han är och har varit en viktig person för hockeyn i Pardubice.
– Det var en mycket snäll person och det är kul att ha spelat i det laget som han tränat. Överlag var det bra ledare i Pardubice och jag har bra kontakt fortfarande med klubben och honom.

Foto: All Over Press

TVEKADE INFÖR ATT FLYTTA TILL NHL

Parubice med nya coachen Vladimir Martinec vinner titeln även 1989. Säsongen efter lämnar Dominik Hasek klubben för spel i Dukla Jihlava.
– Jag var tvungen att lämna Pardubice eftersom jag skulle göra värnplikten. Jag skulle vara ett år i vår armé hemma i Tjeckoslovakien. Det här var under säsongen 1989/90 så jag spelade i Duklas armélag.

Hur minns du din första kontakt med Chicago Blackhawks?
– Jag draftades 1983 och jag kommer ihåg att någon av mina vänner några månader senare sa att jag var draftad av Chicago. Jag minns att jag frågade honom om vad det betydde att vara draftad.
– Chicago kom hit till Tjeckoslovakien och klubbens chef Bob Pulford erbjöd mig ett kontrakt. Jag trivdes väldigt bra i Tjeckoslovakien, vi hade väldigt kul tillsammans i laget och sedan 1987 hade vi varit ett av vårt lands bästa lag. Dessutom spelade jag i landslaget.
– Det här gjorde att beslutet inte var alldeles enkelt att ta. Dessutom skulle jag inte få åka tillbaka till Tjeckoslovakien och spela om jag nu skulle flytta till USA och spela i NHL. Det tog faktiskt flera månader innan jag tackade jag till Pulfords kontraktsförslag.

Var du tvungen att ändra ditt sätt att spela när du kom till NHL?
– Ja, självklart. Lite grann i alla fall. I Tjeckoslovakien handlade det mer om att i första hand stoppa puckarna. I staterna fick jag agera annorlunda som målvakt eftersom rinkarna är mindre och det är mycket kortare mellan målet och sargen bakom mål. Man blev mer delaktig i spelet.
– Klart att det var lite annorlunda för mig att komma över dit och spela eftersom jag hade haft min spelstil hela säsongen. Nu var spelet helt annorlunda så då hade jag inget val. Jag var tvungen att ändra mitt sätt att spela.

Efter första tiden i Chicagos organisation var det nära att Dominik Hasek hade återvänt till Tjeckoslovakien.
– jag ringde till vår coach, Mike Keenan, och sa att det är nog bäst att jag återvänder hem till Tjeckoslovakien. Det finns så många målvakter som är bättre än mig här. Då övertalade Mike mig att stanna och strax efteråt gav han mig chansen i NHL och det är jag väldigt tacksam mot honom för i dag.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

KONKURRERADE MED BELFOUR OCH FUHR

Efter två säsonger, som handlat mycket om spel i farmarlaget Indianapolis Ice i IHL, men även 25 matcher med Chicago Blackhawks i NHL får Dominik Hasek beskedet att han var såld till Buffalo Sabers där han nu skulle slåss med tidigare Stanley Cup-vinnaren med Edmonton Oilers, Grant Fuhr, om målvaktsplatsen. I Chicago hade försökt ta förstaplatsen i målet, men Ed Belfour, som senare kom att spela i Hockeyallsvenskan för Leksand, var som bäst vid den här tiden och nästan omöjlig för Hasek att peta.
– Jag trodde när jag kom över till Chicago att kunde jag spela i Tjeckoslovakiens landslag kunde jag väl även spela i NHL. Nu var vi fyra eller fem målvakter i laget näår jag kom dit vilket var en lite annorlunda situation för mig.
– Efter andra säsongen i Chicago förstod att något var på gång. Det var sommar och jag var hemma i Pardubice när jag fick beskedet.
– Visst blev jag först överraskad, men redan efter ett par minuter började jag se fram emot att få komma till Buffalo. Jag såg det som en chans för mig att äntligen bli förstamålvakt och förstod att det skulle vara bra för mig att komma till en ny klubb.  Här hade jag chans till en nystart och så blev det också för mig.

Hur var det att träna tillsammans med Grant Fuhr?
– Jag hade en bra relation till Grant. Han var inte i Buffalo från början utan kom lite senare från Toronto. Grant var väldigt stor som målvakt i Kanada och han hade vunnit fem Stanley Cup-titlar med Edmonton Oilers. Han köptes in till Buffalo för att bli förstamålvakt så jag förstod att jag skulle få tillbringa mycket tid på bänken.
– Å andra sidan kände jag vid den här tiden att jag var en bättre målvakt än honom så jag kände att jag hade chansen att bli förstamålvakt eftersom han hade kanske haft sin ”prime time” som målvakt.

Foto: Bildbyrån

Dominik Hasek spelar i Buffalo Sabers från 1992 fram till och med 2001. Han blir givetvis en mycket uppskattad spelare i en stad där hockeyintresset är mycket stort och hans ganska ortodoxa sätt att hantera målvaktsspelet. Han blir också den första målvakt att vinna Hart Trophy sedan Jacques Plante vann titeln 1962. Hasek vann titeln både 1997 och 1998.
Inför säsongen 2001/02 trejdas Hasek till Detroit Red Wings mot Vjatjeslav Kozlov. I Red Wings vimlar det av européer. Bland annat spelar Jiri Fischer, Uwe Krupp, Nicklas Lidström, Fredrik Olausson, Jiri Slegr, Jurij Butsajev, Pavel Datsiuk, Sergej Fjodorov, Tomas Holmström, Ladislav Kohn och Igor Larionov där.

Var det mer europeisk hockey som spelades i Detroit än i Buffalo?
– Wow, vilken svår fråga. Jag vann Stanley Cup två gånger med Detroit. Första året kan man väl säga att vi hade ett lite äldre lag medan laget var lite yngre när vi vann andra gången. Jag kan inte säga att det var en mer europeisk stil i spelet 2002. Fysiskt var laget okej, men framförallt spelade vi en teknisk hockey och vi hade väldigt skickliga spelare.
– Scotty Bowman gillade den sortens spelare som Steve Yzerman, Brendan Shanahan, Igor Larionov, Sergej Fjodorov, Pavel Datsiuk, Brett Hull, som var skickliga och väldigt tekniska spelare.

Kan du beskriva hur känslan var att vinna din första Stanley Cup?
– Det var självklart väldigt stort och många av våra spelare var hade sin bästa tid i karriären just då. I slutspelet hade vi det jobbigt, men vi tog oss hela vägen till vårt mål.

Du utsågs till ligans bästa spelare, bästa målvakt, NHL All Star team och så vidare. Vilken titel är den du värdesätter högst?
– Det största är nog ändå då vi vann OS 1998. Trots allt går hockey ut på att vinna titlar med laget du spelar med. Jag fick vinna NHL, tjeckiska liga och OS. Men just att vinna OS med det lag vi hade betyder väldigt mycket för mig.

Vad var hemligheten med laget som vann OS 1998?
– Vi var ”underdogs”. Det var vår hemlighet, men vi hade väldigt många bra spelare som gjorde sin bästa turnering under olympiaden. Sedan var vi väldigt bra defensivt vilket man måste vara i en sådan turnering samtidigt som vi hade väldigt bra offensiva spelare som Jaromir Jagr, Martin Rucinsky, Robert Reichel, Martin Straka och så vidare.
– Dom här killarna gjorde mål samtidigt som jag kanske spelade min bästa hockey under hela karriären under den här turneringen. Vi vann semifinalen mot Kanada efter straffar och sedan vann vi finalen mot Ryssland med ett mål.

Firandet på gatorna i Prag efter guldet var enormt och den stora hjälten var just Dominik Hasek. På skyltar som folk höll upp kunde man bland annat läsa: Hašek je bůh (Hasek är gud).

Foto: All Over Press

PETADES I SITT SISTA SLUTSPEL

Hasek spelar i Detroit Red Wings fram till och med säsongen 2003/04. Säsongen efter är det lockout och därpå hamnar han i Ottawa Senators. Han kanske är ligans främsta målvakt fram till OS uppehållet. Men han skadar sig under OS och är sedan borta mer eller mindre resten av säsongen. Efter året i Ottawa blir det ytterligare två säsonger för Hasek i Red Wings och 2008 avsluatr han NHL-karriären med att vinna Stanley Cup.
– Jag hade ett bra första halvår i Ottawa. Jag ville också stanna kvar i klubben, men ledningen där ville något annat. Så här efteråt kan jag tycka att det var bra det som hände eftersom min agent och Red Wings kom överens om att jag skulle återvända dit.

Sista årets slutspel blir inte vad Hasek själv hade tänkt sig trots Stanley Cup segern eftersom han endast fick stå fyra matcher. Coachen Mike Babcock valde istället Chris Osgood till förstamålvakt. I en intervju med TSN sa Hasek efter den sista fialen:
– Jag är glad för alla spelare i laget, men jag ska inte ljuga för er. Jag var besviken över att inte få chansen att vara med ute på isen och hjälpa mina lagkamrater. Men till slut handlar det ändå om att få dricka champange ur Stanley Cup bucklan.

SPELADE SISTA SÄSONGEN – SOM 46-ÅRING

Foto: Bildbyrån

Dominik Hasek återvänder till Pardubice 2009. Han spelar där en säsong innan han sedan avslutar med att spela en säsong för Spartak Moskva i KHL.
– Varför jag fortsatte spela så länge? Jag var i bra form och jag ville prova att spela ytterligare några år och då få chansen att vinna titeln i Ryssland.

Hur minns du idag tillbaka på ditt första VM 1983
– Det minns jag inte så mycket ifrån längre. Jag var bara 18 år då och jag tror att jag bara spelade två matcher i den turneringen. Jiri Kralik stod resten av matcherna.
– Trots att jag inte spelade så mycket var det väldigt kul och för mig var det som en helt galen upplevelse att som så ung få spela ett VM. Men jag satt faktiskt mest på bänken i båset och tittade när det spelades hockey ute på den stora isen, skrattar Hasek.

Dominik Hasek gav sig även ut på en del äventyr utanför målet i rinken. Bland annat skrinnade han över hela isen för att ge sig in i slagsmål med Patrick Roy. Efteråt sa Hasek att slagsmål är en del av spelet här i NHL. Men slagsmålet med Roy slutade redan innan det började eftersom Hasek ramlar då han kommer fram till målvaktskollegan i Colorado- målet.

Hur ser Dominik Haseks liv ut idag?
– Jag tittar på en del hockey, men spelar också en del golf. Jag mår bra och har ett bra liv samtidigt som jag gör lite affärer också. Hockey har alltid varit en stor del av mitt liv och är så fortfarande. Jag tränar fortfarande ett par gånger i veckan, men idag finns det också annat än bara hockey som håller mig sysselsatt.