Drömmer om en repris av bragden mot Kanada 2013: ”Vi är samma underdogs nu som då”

I VM på hemmaplan 2013 var Tre Kronor också uträknade när de klev in i kvartsfinalen mot ett stjärnfyllt Kanada. Då slutade det med seger efter Fredrik Petterssons legendariska straff. I kväll måste landslaget svara för ett nytt under om VM-festen ska fortsätta över helgen.
– Vi är väl ungefär samma underdogs nu som vi var då. Man vet att det går och man måste ha tro på det, säger backen Erik Gustafsson till hockeysverige.se.

"Jag börjar varje morgon med EP" – hockeyvärldens mest nedladdade app just nu

SANKT PETERSBURG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det var en match som lämnade få svenskar oberörda. Tre Kronors kvartsfinal mot Kanada i VM i Globen 2013 hade de flesta ingredienserna som gör en match odödlig. Allt från Alexander Edlers knätackling på den kanadensiska lagkaptenen Eric Staal till tvillingarna Sedins powerplay-briljans – och framför allt Fredrik Petterssons slagskottsstraff – hjälpte till att bädda för det svenska VM-guld som bärgades via finalsegern mot Schweiz ett par dagar senare.

I kväll är det dags för en ny potentiell klassiker. Då som nu kliver Tre Kronor in i kvartsfinalsspelet som ett uträknat lag efter att ha haft ett spelmässigt sett tungt gruppspel med den senaste förlusten mot Ryssland som det tydligaste beviset på bristerna i lagbygget.
– Det var en jäkla match och en fruktansvärt härlig känsla att vinna, säger backen Erik ”Omsk” Gustafsson till hockeysverige.se när han ser tillbaka på kvarten för tre år sedan.
– Vi är väl ungefär samma underdogs nu som vi var då. Man vet att det går och man måste ha tro på det.

Gustafsson hävdar att han trivs i rollen som underdog.
– Jag fungerar så som människa. Jag hejar alltid på underdogen och har i princip alltid spelat för lag som varit underdog. Man vill bevisa att man har det i sig och även fast man inte har ett lika stjärnspäckat lag som Kanada, så spelar man som ett lag, tillsammans, och spelar taktiskt smart så går det att vinna. Det handlar bara om en match, säger han.

Pär Mårts vill inte prata om kvartsfinalen mot Kanada för tre år sedan. Han menar att framgången i turneringen som helhet då byggde på den grund man lade inför säsongen.
– För mig började 2013 redan 2012. Det var nog det tyngsta jag har varit med om som hockeyledare att åka ut mot Tjeckien (i kvartsfinalen). Det tog lång tid att komma tillbaka, men ”Poppe” och jag jobbade väldigt hårt med att dissekera vad vi höll på med, säger Mårts.
– Jag tyckte att vi hittade ett ordnat försvarsspel på ett helt annat sätt. Hela året var ett sätt att jobba med det. Våren var lysande och vi vann nästan alla matcher. Jag kände när vi åkte till VM att vi är svårslagna, kanske inte att vi skulle vinna allting, men svårslagna för att defensiven sitter så bra. Det var det som var nyckeln.

Erik Gustafsson, Loui Eriksson och Gabriel Landeskog under VM-finalen 2013.
Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

INGA ”FRÄLSARE” I ÅRETS VM-LAG

Ändå menar Erik Gustafsson att det var en förändring i just försvarsspelet som gjorde att Tre Kronor blev tryggare i slutspelet än i gruppspelet.
– Det jag har tänkt mycket på i efterhand är hur vi ändrade spelet inför den matchen. Vi backar pinchade inte lika mycket, utan spelade mer safe och så fick forwards backchecka hem och sätta press på puckföraren på det viset.  För mig som back så kändes det lite grann som nyckeln.
– Och så Sedinarna förstås, tillägger Gustafsson snabbt.

Ja, det är givetvis svårt att bortse från Daniel och Henriks inträde i turneringen. De var superstjärnorna som fick fart på offensiven när Tre Kronor behövde det som mest. Den typen av spetskompetens finns inte i det svenska laget i år. Erik Gustafsson kan även se andra saker som inte överrensstämmer med 2013 års lag.
– Jag kan tycka att vi hade en jämnare utveckling då, att vi hade några matcher där vi kom upp i bra kvalité. I år tycker jag inte att vi har kommit upp i max i någon match bortsett från kanske första tjugo mot tjeckerna. Men vi har inte fått en hel match där vi har spelat bra hela tiden. I sig kan det vara negativt, men det kan också vara positivt eftersom vi förhoppningsvis har vår bästa match framför oss.

Mårts ser inte heller att laget har kommit samman på samma sätt nu som det gjorde då.
– Det är samma människor som har pratat. Vi håller på att jobba med en massa grejer, men det sitter inte riktigt, säger Mårts.
– Det känns som att vi har många kulturbärare som är borta och det påverkar. Det sätt som vi umgås och spelar på har de varit vana med och det är inte de nya killarna. Att begära att de ska tänka på hur vi vill ha det när pulsen är på 200, det är inte så enkelt.
– Vårt sätt att spela känns inte tryggt. Det brister på något sätt. Vi gör inte riktigt rätt saker ihop, utan vi gör olika saker och då blir det sårbart på något sätt.

Det låter som det blir till att hoppas på ett mirakel i kväll.