En 21-årig veteran: ”Är bland de äldsta i laget”

Bara 21 år ung, men ändå en veteran i Brynäs unga damsatsning. Landslagsbacken Josefine Holmgren får bära ett tungt lass i ett lag på uppgång.
–  Vi har väldigt bra unga tjejer i laget som kommer att ta och även har tagit stora kliv redan nu, säger Holmgren till hockeysverige.se.

Brynäs har blandat och gett under de inledande omgångarna av Riksserien. Just nu ligger laget femma efter sex omgångar. Man har ”bara” gjort nio mål vilket är näst sämst i hela serien. Bara Sundsvall med fem gjorda mål är sämre.

Samtidigt kan man konstatera att det ska mycket till för att Brynäs ska behöva fundera på om man ska missa slutspelet eller inte. Redan nu är man fem poäng före sjuan SDE Hockey.

Josefine Holmgren.

– Jag tycker att vi börjat serien både bra och dåligt. Vi fick börja mot AIK. Där tycker jag att vi gör en bra match med tanke på att vi inte vetat inför säsongen vart vi står med tanke på vilka spelare som du förlorat och fått in, berättar Brynäs OS-tjej, Josefine Holmgren för hockeysverige.se och fortsätter:
– Vi gör en okej insats där även om vi förlorar med uddamålet, 1-0. Sedan åker vi ner till Linköping och förlorar med 5-0. Där tycker jag att vi gjorde en lite sämre match.
– Vi har ändå ryckt upp oss och gjorde våra bästa matcher mot Leksand för ett par veckor sedan och mot Modo igår. Vi vet vad vi kan och vill uppnå, men det har dalat lite upp och ner från match till match kan man väl säga.

Det är redan två lag, Sundsvall och SDE Hockey, som börjar tappa i Riksserien trots att det bara är åtta lag med. Men det ser inte Josefine Holmgren som något nytt fenomen.
– Som jag minns det så har Riksserien varit så varje säsong. Sedan är det så att vissa lag knyter till sig lite mer etablerade spelare jämfört med vad andra lag kanske gör. Jag vet inte, men det kan vara det som spelar roll. Samtidigt är det ju något lag som måste ligga sist också.

Flera som hockeysverige.se har talat med, både i Brynäs och vid sidan av, har talat om att laget inte har den riktiga bredden i truppen. Men det håller inte Josefine Holmgren med om. Hon tycker att den finns där och även att återväxten i klubben ser ganska bra ut.
– Jag tycker att det ser bra ut. Jämför man med föregående säsong och säsongerna innan det, jag har ändå varit i Brynäs ganska länge, så har det alltid varit så att jag varit bland dom yngsta. Medelåldern har legat på runt 23 år i alla fall.
– Nu har medelåldern sjunkit väldigt mycket och jag är bland dom äldsta, ändå är jag bara 21 år. Vi har väldigt bra unga tjejer i laget som kommer att ta och även har tagit stora kliv redan nu. Jag tror att dom kommer att ta ännu större kliv längre in i säsongen när man växt in i laget.

Hur är Gävle som hockeystad för tjejer och vad kan Brynäs som förening göra för att lyfta damhockeyn ännu mer?
– Starta fler lag skulle jag vilja säga, men det är svårt att få upp det där intresset. Brynäs som klubb har jobbat väldigt bra med oss. Vi får vara med på upptaktsträffarna med herrlaget, några av våra tjejer har fått vara där och visat att vi finns inför sponsorer och så vidare.
– Gävle i sig, man vill så mycket men det svårt att knyta till sig tjejer. Vi kanske kunnat göra lite mer kring det här med Girls’ Ice Hockey Weekend som var i helgen. Något som Internationella ishockeyförbundet hade. Jag vet faktiskt inte om vi hade något i Gävle kring det, men det är något som man borde tagit till sig och fixat till. Det skulle vara kul för tjejerna som i dag spelar tillsammans med killar att i stället få komma och spela med tjejer någon gång. Eller bara träffa tjejer som är i samma sits, alltså som spelar hockey helt enkelt. Det är faktiskt inte så vanligt.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

UPPVUXEN I TIDIGARE BANDYMETROPOL

Josefine Holmgren är uppväxt Skutskär drygt en och en halv mil utanför Gävle. En idrottsort som mest är känt för sitt tidigare så framgångsrika bandylag.
– Jag skyller lite på min storebror och min pappa varför jag började spela hockey. Min storebror (Alexander Holmgren) spelade och min pappa var tränare för honom. Det gjorde att man hängde en hel del där nere, men det började redan med att då jag var två år och nio månader och stod på skridskor första gången. Tydligen tyckte jag det var kul redan då har jag hört. När jag blev lite äldre började jag spela i Björnligan och sedan har det fortsatt.
– Jag stod faktiskt i mål hela uppväxten i Skutskär då jag spelade med grabbarna. Jag var nog 13 år då jag började som utespelare.

Spelade du bandy och fotboll också?
– Jag spelade allt möjligt då jag var liten. Det var innebandy, handboll, fotboll, hockey och bandy. Jag var en aktiv tjej när jag var liten, men det var hockeyn som drog det största strået till slut.

Många damspelare i Sverige har tagit chansen att åka över för att utbilda sig och spela hockey på college i USA, men även om Josefine Holmgren haft lite sådana tankar då hon var yngre så var det blev det aldrig riktigt aktuellt för henne att ta det steget.
– När jag var med på JVM i Chicago 2010 var jag väldigt sugen på att sticka över. Det där rann ut lite i sanden och jag kände att när jag gått ut gymnasiet så var jag lite mätt på skolan helt enkelt. Jag ville bara spela hockey i så fall och det är inte det lättaste där borta. Ska man komma över och spela college lär man plugga och det skedet ville jag inte plugga vidare.

Ångrar du det i dag?
– Nej, faktiskt inte. Ibland har jag funderat på hur det skulle vara att spela college, men jag känner att det var rätt beslut som jag tog.

Leif Boork.

Josefine Holmgren tillhörde dom allra bästa svenska backarna vid OS i Sotji tidigare det här året. Turneringen slutade med att Damkronorna förlorade bronsmatchen mot Schweiz. Men hela olympiska spelen blev ändå en nyttig erfarenhet som hon känner har utvecklat henne både som människa och hockeyspelare.
– Det är lite speciellt att spela ett OS. Man visste inte vad man hade att förvänta sig eftersom man inte varit med tidigare. Det händer så mycket runt omkring, men själva turneringen i sig är som en vanlig turnering.
– För mig som person har det betytt jättemycket. Jag har fått ett minne för livet och har fått se och uppleva saker som jag kanske aldrig mer får göra. Samtidigt har det gett mig mycket självförtroende hockeymässigt, just tack vare att jag fick förtroendet att få följa med och spela. Samtidigt har man växt lite som person tack vara att jag fick vara med OS.

Hur har Damkronorna förändrats den här säsongen då Leif Boork tagit över som förbundskapten?
– Det har blivit mer strukturerat och det känns mer seriöst på något vis. Leif är en bestämd person som vet vad han vill. Hans vilja speglar av sig på oss tjejer också vilket är kul att se. Vi har väldigt målmedvetna tjejer i Sverige och många som vill vara med i landslaget. Han vill skapa den här konkurrensen. Man är inte med i landslaget bara för att man varit med några gånger. Nu konkurrerar man om att få vara med i landslaget eftersom han ser tjejerna på ett annat vis.
– Jag tycker att det här är riktigt kul eftersom det är så som damhockeyn kommer att gå framåt och bli bättre. Just den här konkurrenssituationen tycker jag är riktigt bra.

Hur ser du på dina möjligheter att komma med till VM i vår?
– Gör jag mitt jobb och fortsätter säsongen som jag inlett den så hoppas jag på att ta en plats. Det finns många andra tjejer som vill ha den platsen också, så det gäller kriga in i det sista.

Vilka förväntningar ska vi ha på Damkronorna i VM?
– Jag är ingen person som vill säga att exakt så här kommer det att gå. Klart att man alltid vill åt medaljerna. Det är självklart det man siktar mot.
– Om jag kommer med så kommer jag kriga och göra allt för att det ska gå vägen. Det är jag övertygad om att alla andra i laget också kommer att göra.

Du, Josefine, vem är det som hörs mest i Damkronornas omklädningsrum innan matcher och träningar?
– (Skratt) Erika Grahm har en bra jävla röst så jag lär säga Erika. Hon är född till att vara ledare och är den som tar tag i taktpinnen. Hon har en bra peppningsröst och brukar köra skriken som man gör innan man går ut till match.