Prestbergs ovärdiga slut: ”Det känns tomt”

Comebacken i Norge misslyckades. I går tvingades Pelle Prestberg ge upp sin framgångsrika karriär efter att ha slagit upp sin gamla höftskada på en träning med Vålerengen.
– Jag trodde verkligen att det skulle fungera och gå bra även här i Oslo så att man skulle få ett bra avslut på spelarkarriären, säger en bedrövad Prestberg till hockeysverige.se.

En spelare som satt stort avtryck i svensk hockey, Pelle Prestberg, tvingas lägga av. Efter att ha slagit upp sin gamla höftskada under sin första träning med nya klubben Vålerengen tog han beslutet att karriären är över. Prestberg har spelat elitseriehockey med Frölunda och Färjestad, i HockeyAllsvenskan med Leksand och division 1-hockey med både sin moderklubb Munkfors och Sunne.

Nu är det alltså över för denne sniper från dom värmländska skogarna och det kommer att spelas betydligt mindre Sven Ingvars i omklädningsrummen framöver. Hockeysverige.se fick en pratstund med Prestberg strax efter att han återvänt hem med tåg från Oslo till Karlstad.

Vad hände på träningen med Vålerengen som gjorde att du slog upp din gamla höftskada?
– Vi körde en bra träning, men någonstans mitt i där kände jag att det brann till i höften på mig. En känsla som jag kände igen sedan samma sak hände i Leksand. Jag funderade inte så mycket mer på det där utan körde vidare på träningen och lite cykel efter det. Sedan kände jag att den här brinnande känslan av värk blev större och större.
– Under natten någon gång kände jag att det inte kommer att funka eftersom känslan var exakt den samma som det var i Leksand innan operationen, berättar en märkbart besviken och ledsen Pelle Prestberg.
– Det var väldigt synd för det har funkat jättebra hela försäsongen med sommarträningen och när jag tränat med Färjestad. Jag trodde verkligen att det skulle fungera och gå bra även här i Oslo så att man skulle få ett bra avslut på spelarkarriären. När jag kände värken förstod jag att det inte kommer att fungera eftersom det kommer att bli stelare hela tiden samtidigt som jag får ondare och då kommer jag inte kunna göra ett fullgott jobb. Jag vill ju gärna kunna köra hundra procent.

Har du känt någonting av skadan under säsongen?
– Det är väl typiskt för en sådan här höftskada att man får lite stelhet så man måste göra vissa rehab övningar för att hålla igång och det ska funka normalt. Sedan är det vissa övningar som man inte kan göra. Exempelvis kan jag inte springa eller göra stöt-grejor med benet. Att det kommer att vara så har jag vetat om sedan operationen
– Jag kan inte säga att jag känt av det på så sätt utan det är mer att man anpassat träning och liv efter operationen. Det har funkat jättebra och inte påverkat skridskoåkningen någonting över huvud taget på träningen eller när jag spelade med Färjestad. Det här kom som ett riktigt bakslag måste jag säga.

Pelle Prestberg var skadad under större delen av fjolårssäsongen med Leksand i HockeyAllsvenskan, men steget tillbaka till SHL-spel med Färjestad upplevde han ändå inte som speciellt stort.
– Svårt att svara på hur det steget har varit, men det ligger ju ett jäkla jobb för att komma tillbaka efter operationen. Jag tränade mycket själv och kom tillbaka sista tio matcherna i Leksand och det kändes jättebra. Sedan fick jag spela i kvalserien och det resultatet vet vi alla, fantastiskt.
– Sedan började jag träna direkt efter den säsongen och vilade nästan ingenting. Jag körde på för att få en ordentlig sommarträning. När jag blev klar för Färjestad i slutet av oktober var jag redo.
– Jag kan inte säga att steget var jättestort utan jag var bra förberedd för att komma tillbaka då. Det gick bra i början när jag fick spela, men sedan fick jag mindre och mindre speltid. Jag spelade mellan fyra och sju minuter. Klart att det inte är bra. När inte kontraktet förlängdes i slutet av november då gick jag tillbaka och körde med Forshaga. Där körde jag ännu mer kondition för att vara ännu bättre förberedd inför det att jag skulle få något nytt. Det har varit mycket hårt jobb fysiskt men även psykiskt.

Även om det inte höll nu är du ändå inte ganska nöjd med att du i alla fall försökte? 
– Absolut. Mitt mål är att alltid köra etthundra procent och jag älskar att spela hockey. Det har varit min lidelse genom hela livet. Klart att jag då är glad över att jag lagt ner det jobbet för att komma tillbaka, absolut.
– Jag var väldigt tacksam för att jag skulle få chansen i Vålerengen och att jag var förberedd för att spela där. Därför är det extra surt att den här höftåkomman gör att det inte blir någon mer hockey. Jag har haft ganska fina stunder ändå den här säsongen med elithockey hos Färjestad där jag får komma in och göra mål och spela inför ett fullsatt LLA.

Pelle Prestberg debuterade i elitserien mot Västra Frölunda i Scandinavium säsongen 1997/98, förlust 2-0. Redan två omgångar senare gör han sina första två mål i Färjestad när Västerås besegras i Rocklundahallen. Sedan dess har han hunnit med och vinna tre SM-guld och att ta Leksand tillbaka till SHL.

Om du skulle plocka ut russinen ur kakan från din framgångsrika karriär vad skulle det bli då?
– Det är alldeles för tidigt egentligen. Jag har precis kommit hem från Oslo och jag pratade med Espen (Knutsen) och Jan Tore (Kjaer) tidigare i dag och drog därifrån när klockan var två. Så allt är väldigt färskt.
– Klart att SM-gulden, landslagsdebuten, gå upp med Leksand… Det finns så väldigt många minnen så det är svårt att just nu svara på den frågan.

Vad väntar närmast för dig?
– Jag har ingen aning faktiskt. Vi får se hur jag mår imorgon (läs: idag). Jag hoppas att jag orkar kliva upp ur sängen, säger Prestberg med ett lätt skratt.
– Jag hoppas att jag kan hoppa på något jobb ganska snart så man får något annat att tänka på än att spela hockey.

Vill du i första hand jobba vidare med hockeyn?
– Ja. Det har varit mitt liv och jag har fått vara med i några riktigt fina föreningar. Den erfarenhet jag har från hockeyn och ledarskap inom en förening hoppas kunna ta med mig naturligtvis.
– Klart att jag haft lite idéer tidigare under året. Om man ser bort från det som skett igår och idag så är drömmen att kanske få ett andra- eller tredjetränarjobb i SHL. Att få utbilda spelare med målskytte och skotträning vilket har varit mitt signum. Kanske starta ett eget företag eller som lär ungdomar att bli hockeyspelare eller jobba inom en skola med samma grejer.
– Lite idéer finns det, men just idag känns det tråkigt att behöva tänka i dom banorna. Vi får se vad som händer och till att börja med ska jag försöka ta hand om den här höften på bästa sätt så jag ska slippa få fortsatt värk i den först och främst.

Du har nyss kommit hem till Karlstad, kan du klä ord på dina känslor just nu då det står klart att din karriär som spelare är över?
– (Pelle suckar djupt och tystnar en stund innan han tar till orda igen) Känslan är väl att det är tomt, men jag är väldigt glad över att jag fått många uppiggande sms från Oslo men även mycket samtal som piggar upp.
– Sedan är jag väldigt tacksam att jag har en familj att komma hem till och som alltid är lika glad att se mig.