Old School – Johan Garpenlöv

Spelade med Larionov och Makarov

Johan Garpenlöv hann under sin karriär med att vinna tre SM-guld med Djurgården och två VM-guld. I NHL stannade stockholmaren under tio år och fick bland annat att chansen att spela med legendarerna Igor Larionov och Sergei Makarov.
– Det var en riktig hit för mig att spela med dem, berättar Garpenlöv.

I dagens Old School ska ni få möta den dubble världsmästaren Johan Garpenlöv. Han kom bland annat att spel under tio år i NHL och kanske bli en av Sveriges mest respekterade NHL-proffs under de åren.

Många supportrar till San José Sharks talar fortfarande om åren då Garpenlöv spelade tillsammans med ryska stjärnorna Igor Larionov och Sergei Makarov som den kanske bästa kedjan i klubbens historia.

Idag berättar Johan Garpenlöv för hockeysverige.se om varför Tre Kronor vann VM-guld både 1991 och 1992.

Du blommade ut redan som stor talang i division 1 med Nacka HK under mitten av 1980-talet, men när bestämde du dig för att hockeyn skulle bli sporten nummer ett för dig?
– Visserligen höll jag på med flera sporter parallellt med hockeyn när jag var yngre. Men det har nog alltid varit så att hockeyn har varit sporten nummer ett för mig.

När fick du första kontakten med Djurgården?
– Egentligen så var det en ganska naturlig kontakt som Nacka hade ett samarbetsavtal med Djurgården vid den här tiden. Vi unga killar i Nacka fick komma upp och träna med Djurgården på något som liknas vid en ”try-out”. Så jag gav järnet när jag väl fick chansen och fick stanna kvar där.

Vad är dina starkaste känslor från första säsongen i Elitserien?
– Det är så att man alltid vill uppnå nya mål med sin hockey hela tiden. Mitt mål först året var att klara av att spela så pass bra hockey att jag skulle ta en ordinarie plats i Djurgården. Man var på väg uppåt i karriären då och satte upp nya mål att nå upp till allt eftersom.

Hur bemöttes du som ung ny spelare i Djurgården av veteraner som Håkan Södergren, Tommy Mörth, Thomas Eriksson, ”Roffe” Ridderwall, Jens Öhling med flera?
– Det var lite av den ”gamla skolan” i Djurgården då. Det gällde att visa vad man klarade av innan du accepterades. Dom som var informella ledare för laget då var hårt jobbande spelare som Stefan Perlström, Thomas Eriksson och ”Pelle” Göransson. Så fort man inte jobbade hårt på träningar eller match så var dom killarna där och drev på.

Innan tiden i Djurgården så fick du vinna TV-pucken med dina lagkamrater i Stockholm. Vad betydde den här triumfen för dig?
– När du är yngre så betyder TV-pucken, landslagsuppdrag etc, mycket som hockeyspelare. Framgångarna ger en positiv kick och det blir ett kvitto på att det du håller på med i rinken är rätt. Så visst blev spel i TV-pucken viktigt för min utveckling, helt klart.

Du spelade TV-pucken två år och det första året (1983) fanns det blivande stjärnor som Tomaz Eriksson, nu avlidne Bengt Åkerblom, Anders Gozzi med flera. Andra året (1984) så tillhörde bland andra Rickard Franzén och Joakim Musakka dom mest namn kunniga. Kan du idag klassa vilken av årgångarna som var den bästa?
– Jag var med både 67:orna och 68:orna som sagt var och vi vann med 68:orna, ganska överlägset. Jag tror till och med att vi slog Dalarna i finalen med 7-0 så det laget var kanske det mest överlägsna. Men första året då jag spelade med 67: orna så var det kanske ett tuffare lag att spela och slå sig in i.

Tredubbla SM-guld

Åter till Djurgården, vad är din största framgång under åren där?
– SM-gulden! Dom två första, 1989 och 1990 var fantastiskt roliga att vinna

Foto: Bildbyrån Garpenlöv vid World Cup 1996.

och Djurgården hade ett grymt bra lag då. Det tredje guldet -01, var jag inte med på slutet som jag var skadad.

Om du tittar tillbaka på dom fyra första säsongerna i just Djurgården, vem var den som var svårast att få tyst på i omklädningsrummet?
– Jag vill nog säga att vi alltid hade en jäkligt skön stämning i omklädningsrummet innan och efter träningar samt matcher där alla personligheter bidrog med sitt. Sedan vet alla självklart vilka som syntes ofta utåt sett i media, men det behöver inte alltid vara samma personer som håller uppe stämningen inom laget.

När fick du första kontakten med Detroit Red Wings i NHL?
– Jag draftades av Detroit Red Wings redan 1986, men det var inte den hypen som det är idag kring draften, utan det var mer en dröm för oss spelare som gått i uppfyllelse. Organisationen höll sedan kontakten med mig åren efter men det var efter mitt första VM med Tre Kronor, 1990, som Detroit ville ha över mig till NHL.

Du, Pär Djoos, Steve Yzerman och Sergei Fedorov fanns alla i laget första året. Vad var det svåra i omställningen från Elitserien till NHL?
– Det klassiska, som att när rinken är mindre så går allt lite snabbare och alla spelarna i NHL spelar lite tuffare och är lite starkare i kroppen än vad svenska gör och är hemma i Elitserien. Självklart är spelarna väldigt bra i NHL så mycket en viktig del i spelet kom att bli mottagning, passning, rörelse som du inte har samma tid på dig att behandla pucken i NHL som du har i Europa.

Var det väldigt uttalad rangordning i omklädningsrummet när ni kom över där Yzerman var på topp och ni övriga en bit nedanför?
– Steve Yzerman var en superstjärna när jag kom till Detroit och det fanns ytterligare några till i laget. Men jag upplevde aldrig någon speciell rangordning bland spelarna i Detroit eller någon annan av dom NHL-lag jag spelade för mer än att dom som var bäst i laget fick mest istid. När väl pucken släpptes så ville alla som var i laget vinna och dom som ville vinna mest just den kvällen spelade mest. Så är det i Sverige också så det var inget annorlunda tycker jag.

Det blev två säsonger i Detroit Red Wings, fyra i San José Sharks, fem i Florida Panthers och en i Atlanta Thrashers. I vilken organisation trivdes du bäst?
– Jag trivdes mycket bra i alla organisationer där borta och det var väldigt bra kamrater i alla lagen. Men visst hade jag väldigt fina år i både Florida Panthers och San José Sharks fast även den första organisationen jag kom över till, Detroit Red Wings, betyder något extra.

Av dom coacher du hade där borta vem satte dom största spåren hos Johan Garpenlöv?
– Den coach som lärt mig mest som spelare är Lindy Ruff. Han coachar numera Buffalo Sabers. Men jag hade honom i Florida Panthers och vi förstod varandra väldigt bra.

Varför valde du att återvända hem till Sverige och Djurgården inför säsongen 00/01?
– Vi hade precis flyttat till Atlanta säsongen innan och jag och familjen hade beslutat att vi ville antingen stanna där eller flytta hem som mitt äldsta barn skulle börja skolan. Atlanta kunde inte ge besked om dom ville förlänga med mig så då beslutade jag i samråd med familjen att tio år i NHL fick räcka så vi flyttade hem till Sverige och Djurgården.

Var Djurgården ett givet val?
– Jag kunde aldrig tänka mig att spela någon annanstans än i Djurgården!

Sågade inför VM 1992

Med Tre Kronor så blev det VM-guld både 1991 och 1992. Om vi börjar med guldet 1991, vad gjorde just det här laget så unikt?
– Oj vilken svår fråga… men vi hade en bra mix av gammalt och ungt sen

Foto: Bildbyrån Johan Garpenlöv trivdes med Lindy Ruff i Florida.

var det fantastiskt många bra ishockeyspelare i det här laget med en grym inställning där alla ville vinna till vilket pris som helst.

Vem var lagets viktigaste kugge det året?
– Det är väldigt många spelare som gör viktiga saker för laget när ett man vinner ett VM-guld givetvis. Men det går inte att blunda för en spelare som Mats Sundin som gör så många viktiga mål för oss under turneringen.

Hur firades guldet på natten i Åbo?
– Det firades som det ska göras, med många alkoholfria alternativ ute på stan i Åbo hela natten ha ha…

Inför VM 1992 så ställde Tre Kronor upp med det sämsta svenska VM-laget någonsin enligt media. Hur påverkades ni spelare av den sågningen?
– Det är alltid så att media tror att bara för att man inte har en massa kända namn på pappret så kan man inte vinna någonting. Men det handlar i första hand om att få ihop gruppen och bygga ett lag under en ganska kort tid. Vi fick en tuff start i turneringen 1992, men vi jobbade vidare och i slutändan så var i ett starkt lag som rättvist vann guldet.

Efter en knackig inledning som sagt var så vände allt och ni gick hela vägen fram till guldet. Hur viktiga var förbundskaptenerna Conny Evensson och Curt Lundmark för dom här framgångarna?
– Conny och Curre är skickliga ledare men jag kan inte peka ut att just tack vare något speciellt som dom gjorde så vann vi guld. Conny var väldigt bra på att ge varje femma förtroende och låta oss lösa hur vi skulle spela själva. Sen fanns han alltid med i bakgrunden och hjälpte till att styra upp spelet. Men jag tror att den största anledningen till att vi vann 1992 var att det var flera spelare som inte kanske var så kända, men blommade ut just under den här turneringen som till exempel Peter Forsberg.

Tommy Söderströms betydelse?
– Ska du vinna något stort så är det viktigt att ha en bra målvakt och det är Tommy Söderström… eller var kanske jag ska säga ha ha…

Du var även med i Canada Cup 1991 och World Cup 1996. Är det stor skillnad rent organisatoriskt på dom turneringarna jämfört med ett VM?
– Nej, inte mer än att det ligger på en annan tidpunkt på året så alla spelare finns tillgängliga. Kanada blev boven i dramat för oss i båda turneringarna. I Canada Cup 1991 var vi chanslösa mot dom med i World Cup 1996 så var det riktigt nära att vi slagit ut Kanada i semifinal. Det var i alla fall två fantastiska turneringar att få ha varit med i.

Vad gör Johan Garpenlöv idag?
– Jag sitter med i Djurgårdens sportkommitté och håller även på med lite scouting och rekrytering av unga spelare till a-laget. Sen är jag även Pro Scout till Dallas Stars i NHL och under söndagen (läs: idag) så sätter jag mig på flyget över dit en vända.

Du tränade Djurgården en tid. Varför blev det inte en fortsatt tränarkarriär?
– Jag hade varit assisterande coach till Niklas Wikegård under tre säsonger. När han slutade och Djurgården anställde ”Säcken” (Hans Särkijärvi) som förstetränare så valde jag att kliva tillbaka ett steg och inte fastna i ett fack som en assisterande tränare. Men kommer rätt tillfälle tillbaka så tar jag gärna chansen igen att bli coach, för det var något jag gillade att hålla på som.

Avslutningsvis – Det obligatoriska All Star Teamet. Hur skulle ditt se ut?
– Då vill jag vara med själv! Jag har spelat med så sjukt många bra spelare under åren så det här blir svårt. Som kedjekompisar så vill jag välja dom två som jag fungerat bäst tillsammans med istället för dom kanske bästa. I San José spelade jag nämligen i en kedja med Sergei Makarov och Igor Larionov och det var en riktigt hit för mig. Men sen kanske Mats Sundin, Peter Forsberg, Steve Yzerman eller Kelly Kisio varit bättre men men… Backar får bli Nicklas Lidström och Börje Salming och målvakt John Vanbiesbrouck.

Legendfakta

Johan Garpenlöv
Född: 1968
Forward
Landskamper: 59 A – 10 B – 38 J
VM Guld: 1991, 1992
VM Silver: 1990
Canada Cup Brons: 1991
World Cup Brons: 1996
JVM Brons: 1987
JVM 5:a: 1988
JEM Guld: 1985
JEM Silver: 1986
Svensk Mästare: 1989, 1990, 2001
Klubbar som spelare: Tyresö HK, Nacka HK, Djurgårdens IF, Detroit Red Wings, Adirondack Red Wings, Detroit Red Wings, San José Sharks, Florida Panthers och Atlanta Thrashers.
Bor i Tyresö, Stockholm

Text: Ronnie Johansson