Old School del tio

1984 var året då Sveriges nordligaste län till sist fick representation i elitserien tack vare Luleå. En nyckelfigurerna bakom avancemanget var tränaren Freddy Lindfors, som sedan också förde Luleå till klubbens första SM-final nio år senare.

Hoppslagningen av IFK Luleå och Luleå SK till Groko Hockey som sedermera döptes om till Luleå HF vann Norrbotten och stadens första guld i ishockey 1996. Vid rodret som tränare stod Lars ”Osten” Bergström. SM-guldet kom kanske att bli klubbens största framgång historiskt.

Men den viktigaste säsongen kom var 83/84 då Luleå avancerade upp till Elitserien. En elitserie som laget aldrig har lämnat efter avancemanget. Tränare då var Kirunapojken Freddy Lindfors. En målvakt som debuterade som spelare i allsvenkan med Umeålaget Tegs SK och som bara hade fyra år som tränare i Kiruna AIF på sin CV när han kom till Luleå. Här ska ni nu få möte denna legendar bland tränare i Sverige.

Freddy, du kom från Kiruna AIF. Hur va rivaliteten mellan Kiruna och Luleå under den tid du var aktiv spelare?
– Ha ha… ja du Luleå var de kaxiga som trodde att de var våra storebröder. Fast på 60- och 70 talet var det trots allt Kiruna som levererade mest storspelare. Från min generation kommer jag direkt på Börje och Stig Salming, ”Garvis” (Eilert Määttä), Tord Lundström, ”Klimpen” (Lennart Häggroth) och senare Göte Wälitalo, ”Pekka” Lindmark och så vidare. Man skulle roa sig med att se hur många av våra världsmästare genom åren som kommer från Kiruna.

Vilka var store respektive lille bröder mellan klubbarna alltså?
– Då var Kiruna störst, för vi hade den bästa hockeykulturen där. Men idag är det Luleå som är den stad som producerar de bästa spelarna. De började väl egentligen på allvar då Lars-Gunnar Pettersson, Mats Blomqvist, ”Hasse” Norberg, Jens Hellgren kom upp i a-laget. Men visst hade Luleå redan innan fått fram många bra spelare.

Som spelare spelade du aldrig i Luleå utan din allsvenska debut var med Tegs SK från Umeå 1967.
– Det är riktigt. Jag flyttade till Umeå för att jag skulle gå i högskolan. Jag skulle bli lärare. Det var nära redan året innan vi gick upp med Tegs SK att vi skulle avancera till allsvenskan men vi föll på ”målsnöret”. Vi hade en mycket bra lag då med bland annat landslagsbacken Kjell-Rune Milton i laget.

Du var målvakt. Vem slogs du om ordinarie målvaktsspaden med då?
– Det var Sten Andersson. Han var egentligen ordinarie under alla fyra åren jag var i Teg med. Men året i allsvenskan då delade vi på jobbet.

Du gjorde ytterligare en säsong i högsta serien. Då representerade du hemklubben Kiruna AIF.
– Vi gick upp 1972/1973 med Kiruna AIF och spelade en säsong i

Foto: Bildbyrån

Roger Åkerström – togs fram under Freddy Lindfors.

Allsvenskan. Jag var äldst med mina 31 år och tyvärr fanns inga pengar i klubben så man kunde inte satsa riktigt. Tränare var världsmästaren från 1987, Lasse Karlssons, pappa Hasse Karlsson. Det fanns många problem i laget att brottas med då det blev inget riktigt bra av vår sejour där. Sen hade Svenåke Svensson lämnat klubben och gått till Djurgården efter kvalvinsten och han var en av våra bästa spelare. Så Kiruna åkte ur direkt.

Första tränaren efter hoppslagningen av IFK Luleå och Luleå SK kom att bli Lars-Åke Sivertsson. När och hur kom du till klubben Freddy?
– Jag jobbade först som tränare i Kiruna AIF under fyra säsonger. Sen tog jag ett sabbatsår från hockeyn för att satsa på mitt jobb som lärare i Kiruna. Men till säsongen 1982/83 var det flera klubbar söder över som hörde av sig. Det var Östersunds IK, Luleå HF och ytterligare någon klubb.

– Vi hade häst på den tiden och för att våra flickor skulle flytta från Kiruna så var det tvunget att vi kunde ha hästen med oss. Den stod då på gården utanför Jukkasjärvi och det skulle inte gå att pendla från Luleå dit upp. Anders Sandström kontaktade mig och jag framförde kraven om boendet varpå jag och frugan åkte ner till Luleå för att leta hus. Vi var ut med Sandström och letade hus överallt i Luleå och Pitetrakten utan framgång. Som vi inte hittade något hus som passade fick vi helt enkelt tacka nej till tränarjobbet. Jag minns löpsedlarna då de stod Lindfors tackar nej. Kris i Luleå HF.

– Jag tror de förhandlade med någon ytterligare som då tackat nej. Om jag inte har helt fel så var det Christer Englund som nu basar på Svenska Ishockeyförbundet och jag tror det var en vecka kvar till laget skulle gå på is. Hur som helst satt jag i vår stuga utanför Jukkasjärvi och läste tidningen då jag hittade en annons om ett hus i Antnäs. Samtidigt kom grannen cyklande och hojtade att jag hade telefon hemma hos honom. Vi hade ingen i vår stuga. Så jag cyklade dit och då var det Sandström som sa att han ordnat hus åt oss. Det var så klart samma hus som vi sett i tidningen så vi for ner till Antnäs och övertalade tanten som skulle sälja så vi fick köpa. Vi tog det direkt, så jag flyttade ner på onsdagen och på lördagen började träningen.

Anders Sandström var en viktig person för Luleå HF förstår jag?
– Han var en sorts kanslichef eller sportchef som fixade allt. I mina ögon den kanske viktigaste ledaren i klubben.

Kjell Widmark var tränare i Luleå innan dig. Vad betydde han för laget och klubben?
– Massor. Han införde hård träning, mycket skridskoåkning, tuffhet och framförallt disciplin. Vad jag förstår vad det lite si och så med den innan. Jag har för mig att Tomas Bäckström tog hand om sommarträningen och Kjell vinterträningen. Det kan inte ha varit så lätt för Kjell att kliva direkt från vänsterforwardsplatsen i Luleå till tränarjobbet där han skulle få ordning på sina kompisar. Men han gjorde det mycket bra.

Vad tillförde Freddy Lindfors till laget tror du?
– Det taktiska tror jag. Jag var redan som spelare ganska analytisk för att utveckla mig själv som målvakt så det var nog de taktiska jag utvecklade mest.

Du tog upp laget i elitserien säsongen 83/84 Då var flera av kuggarna hem ifrån Kiruna AIF. Jag tänker på Erik Stålnacke, Roger Mikko…

– … Anders Björnström, Kjell-Åke Johansson, ”Janne” Nilsson…

… hur delaktig var du i värvningarna?
– På den tiden var det tränaren som bestämnde vilka spelare man ville ha så nog var jag delaktig allt. Just kedjan med Erik Stålnacke, Anders Björnström och Roger Mikko var kanske vår bästa kedja i sista kvalmatchen mot Hammarby. Det var lite extra kul med Erik Stålnacke för han spelade jag med i Allsvenskan med Kiruna 73/74. Då var han bara en 16-årig talang som senare blev en så bra hockeyspelare.

4 mars 1984, Luleå-Hammarby 7-4 i sista kvalmatchen. En dag du aldrig kommer att glömma antar jag?
– Det var nog det absolut roligaste jag varit med om inom ishockeyn. Först en fantastisk glädje sen bara lättnad. Vi var nära redan året innan så vi hade lite extra press på oss. Jag hade upplevt lite motsvarande när vi avancerade upp i allsvenskan med Teg och Kiruna, men ändå var det fantastiskt kul.

Du tränade Luleå 1982-84 då ni bl a avancerade upp i elitserien. Fast du tränade väl Luleå vid flera tillfällen?
– Tre vändor blev det i Luleå. Jag började som tränare i Kiruna AIF under fyra säsonger. Sen blev det Luleå under tre år.

. Jag har alltid känt att tre säsonger i ett lag får räcka så jag

Foto: Bildbyrån

Stefan ”Skuggan” Nilsson – togs fram under Freddy Lindfors.

rekomenderade Hans ”Virus” Lindberg till Luleå. Jag hade hjälpt honom kartlägga motståndarelag under VM -78 och visste att han var en bra ledare. De frågade mig då om jag ville ta hand om Luleås juniorer vilket jag tackade ja till ifall jag kunde vara det som heltids anställd. ”Virus” gjorde tyvärr ingen succé i Luleå så jag var tillbaka som tränare redan säsongen efter.

– Efter det så ringde John Slettvoll (tidigare Andersson) mig från HC Lugano och undrade i fall jag ville komma ner till Schweiz och ta hand om deras ungdomsverksamhet under tre år. Har man en gång varit i Lugano så förstår man varför jag inte kunde säga nej. Ett fantastiskt ställe. Andra året kom Timo Lahtinen ner som tränare så då fick jag kliva in som assisterande åt honom. Andra säsongen vi tränade Lugano blev ingen succé och vi båda fick sparken. Vi hade lite oflyt där nere då vår svenske stjärna Tommy Sjödin skadades redan på försäsongen, så han kunde inte spela något alls under året och utan två bra utlänningar är man chanslös i den ligan.

– Då var Mikael Lundström i Luleå och när han slutade så blev det en tredje vända i klubben för mig. Då skulle jag leda laget i någon form av delat ledarskap med gamle NHL proffset Lasse Lindgren. Det var riktigt roliga år det med.

Det blev ett äventyr till Finland också
– Det var i Lukko Rauma. De hade sparkat sin tränare och Robert Nordmark som spelade där då tipsade om att jag var ledig. Men det blev först säsongen därpå som jag flyttade över till Finland. Det var verkligen fina pengar som de betalade. Tyvärr tappade Lukko sju av sina etablerade spelare till NHL, Tyskland och Malmö och kunde inte erätta de med bra spelare även om de svenskar som kom dit gjorde bra i från sig.

Vilka svenskar var det?
– Oscar Ackeström, som då var sjunde back i Frölunda, Harri Aho, en duktig finsk back från som närmast kom från Kiruna, Peter Högardh, MoDo, Patrik Ross, från Södertälje, och Mattias Lööf från Västerås. Det var alla bra spelare men vi räckte ändå inte till.

Tränar du något lag idag?
– Efter tiden i Finland hade jag bestämt mig för att sluta och ta upp lärar jobbet igen. Men då ringde Roger Mikko från Kiruna och undrade om jag kunde hjälpa dom. Jag nekade att flytta hem dit igen, då vi trivs så bra här i Luleå. Men lösningen blev att jag skulle vara med på tjugo träningar och alla matcher som en konsulent.

– Likadant jobbar jag nu i Haparandaklubben Asplövens HC. Fast nu har jag just opererat in en ny höftkula så Michael Persson och gamla målvakten Per Kenttä får leda laget själva en tid. Asplöven är ett lovande ungt lag som kan utvecklas lika bra som det Luleålag jag ledde. Sen är det bara 16 mil till Haparanda så det är ganska nära.

Vilken kontakt har du med Luleå HF idag?
– Inte mycket. Jag är förbrukad i klubben redan, haha. Men visst känner jag mig välkommen på matcherna i hallen men mer än så är det nog inte.

Kan Luleå HF vara outsidern som vinner SM-guld 2008?
– Nej nej… Man har värvat för dåligt. En del av de utländska spelarna har inte levererat på det sätt som man hoppats. Fast jag måste ändå berömma laget och tränarna som gör det riktigt bra med tanke på förutsättningarna. HV 71 är inte kända för att hålla nerverna i styr när det närmar sig slutspel. Men nu när ”Kenta” Johansson leder laget så tror jag de klarar sig hela vägen.

Fakta

Freddy Lindfors
Född: 1943
Målvakt
Klubbar som aktiv: Kiruna AIF, Luleå HF
Klubbar som tränare: Kiruna AIF, Luleå HF, HC Lugano, Rauma Lukko, Kiruna Hockey, Asplövens HC
Bor idag i Måttsund utanför Luleå

Text: Jante Abrahamsson