Nu: SHL målvakt – Då: Oönskad: ”Jag hade verkligen ingenstans att spela”

Han var en stortalang som junior, men trots det ville ingen klubb ha honom, varken på SHL- eller Hockeyallsvensk nivå. Nu är Jacob Johansson tänkt som en av Linköpings två målvakter i SHL, efter att ha varit en av allsvenskans bästa målvakter förra säsongen.
–  Jag spelade alla utom fem matcher förra säsongen. Det var en sjukt kul säsong när jag fick spela så pass mycket, berättar han för hockeysverige.se.

LINKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Är det äntligen dags för målvakten Jacob Johansson att ta en plats i SHL? De senaste två säsonger har 22-åringen med Bofors som moderklubb varit utlånad från Linköping till Mora. Senaste säsongen tog han ett stort kliv i sin utveckling och ansågs allmänt som en av Hockeyallsvenskans bästa målvakter. Kommande säsong kommer han och Marcus Högberg slåss om förstaspaden i LHC.

Hockeysverige.se reste till Linköping och på Stora Torget utanför ett av stadens alla caféer slog vi oss ner vid ett skuggigt bord för en intervju som vi började med fjolårssäsongen i Mora.
– Jag gick in i säsongen med tankarna att det skulle bli tufft att få spela, vilket man i och för sig gör varje säsong när man är uppe på seniornivå. Jag visste att (Fredrik) Bergvik var en riktigt duktig målvakt. På försäsongen delade vi på jobbet och det gick bra för båda två.
– Jag hade ett litet förtroende med mig in från förra säsongen så jag fick starta. Efter det flöt det i stort sett bara på. Det fungerade bra och jag tycker att jag hade en bra nivå. Sedan tycker jag att ”Freddan” hade en jäkla otur i dom matcher som han kom in. Han spelade bra, men laget kanske inte hjälpte honom så bra i dom matcherna.
– Det blev en speciell situation. Jag spelade alla utom fem matcher förra säsongen. Det var en sjukt kul säsong när jag fick spela så pass mycket, men det var lite tungt i sista matchen (mot Leksand 0-6) men det är sådant som händer. Totalt sett gör jag en bra säsong.

Mora gör en väldigt bra säsong i Hockeyallsvenskan, men så kommer vi fram till matchen mot Leksand som Jacob Johansson nämner. Mora kunde förlora med 4-0 men ändå gå till vidarekval mot SHL. Men laget rasar ihop och förlorar med hela 6-0 i säsongens viktigaste match.
– Vi hade ett hyfsat orutinerat lag. Jag vet faktiskt inte riktigt hur många juniorer vi hade. Den äldsta spelaren var (Daniel) Hermansson som var 33 år. Näst äldst var Christoffer Björklund med 26 år.

En 6-0-förlust mot Leksand satte stopp för Moras SHL-drömmar.

Det var alltså nästa så att du var veteran i laget med andra ord?
– (Skratt) Ja, det var faktiskt lite så. Med tanke på att vi hade ett så pass orutinerat lag så gör vi en bra säsong. Sedan kan man inte lägga för mycket fokus på den matchen, men nu var det lite olyckligt eftersom det blev den sista och avgörande matchen.
– Jag tror att förlusten hade lite med bristande rutin att göra. Många av oss hade inte varit i den situationen tidigare. Hade det varit så att det var vi som hade behövt poängen tror jag inte att matchen hade sett likadan ut. Nu visste alla att det var fyra mål som krävdes av Leksand. Nu gör Leksand mål tidigt och många i laget började antagligen tänka en del samtidigt som vi inte fick in puckarna. Det studsade lite emot oss. Leksand förtjänade att vinna tydligen eftersom dom sedan gick hela vägen.

Från att vara andrakeeper i Hockeyallsvenskan till att vara en av seriens bästa målvakter, du måste ha utvecklats mycket under den här säsongen?
– Första året i Mora var min första seniorsäsong. Innan den säsongen hade jag spelat totalt åtta seniormatcher, vilket jag gjorde i Grästorp under mitt sista J20-år och jag hade ingen direkt erfarenhet av seniorhockey innan jag kom upp till Mora. Sedan hamnade jag med en väldigt bra målvakt där uppe, Dan Bakala. Jag lärde mig mycket av honom samtidigt som jag krigade på.
– När den här säsongen började kände jag ett helt annat lugn då jag visste att jag klarade av att spela på den här nivån. Jag spelade inte så många matcher första säsongen (14), men jag kände ändå att det gick ganska bra när jag spelade.
– Givetvis är det också så att man utvecklas då man får träna och spela mot bra spelare hela tiden.

Marcus Högberg.

Jacob Johansson var J20:s poängmässigt bästa målvakt säsongen 2012/13. Han ansågs också som ett av våra stora målvaktslöften i Sverige vid den här tiden. Trots det har han alltså inte ännu fått chansen i SHL, men det ser han själv inte som något direkt konstigt.
– Jag ser det mer som att det tar den tid det tar. Det är inte så att jag är 29 år och gjorde min första säsong i Hockeyallsvenskan i fjol.
– När jag var här som junior hamnade jag lite i skuggan av ”Högga” (Marcus Högberg). Han hade redan kontrakt, men jag gjorde en hyfsad J20-säsong. Men efter den säsongen fanns det inget lag som ville ha mig…

Hade du inget anbud trots att du vunnit målvaktsligan i J20?
– Jag hade från Tranås och Grästorp, eftersom jag hade varit där var dom lite intresserade. Jag var även i Almtuna och tränade, men jag hörde inget mer efter det och jag hade verkligen ingenstans att spela.
– Då dök USHL-chansen (Try-City) upp. Då tog jag den chansen. Det blev också en riktigt bra säsong och jag spelade jättemycket. Där borta är det lite mer runt omkring som seniorhockeyn. Det är mycket publik på läktaren, intervjuer och så vidare. Sedan var det ju häftigt att bo i USA. Jag fick dessutom mitt kontrakt med Linköping när jag var i USA.

Det blev aldrig något juniorlandslagsspel trots att det gick så pass bra för honom i J20.
– Det fanns så många andra duktiga målvakter och landslagsspel var heller ingenting jag tänkte på. Jag hade aldrig varit med i juniorlandslaget innan så jag tänkte nog mer att det bara var att köra på så får jag se vad som händer.
– Självklart hade det varit extremt kul om jag hade fått vara med, men nu har det inte blivit så. Det kan också ha att göra med att jag var sistaårsjunior då. Man ska vara så ung nu och helst spela J20 två år för tidigt. Det är nästan så att man är för gammal om man ska debutera som sistaårsjunior.

Under sin säsong i USHL för Tri-City spelar Jacob Johansson 42 matcher och har fina 91 i räddningsprocent.
– Det jag utvecklade under min säsong där var det här med att spela mycket matcher. Det hade jag inte riktigt gjort innan. Där var det mer att vara förstamålvakten och hela tiden kunna ladda om fysiskt och mentalt inför varje match. Det mentala är nog det jobbigaste med att vara just förstamålvakt. Det krävs väldigt mycket i skallen för att du ska kunna vara påkopplad till 100 procent i varje match.

Är det vad du framförallt tagit med dig från säsongen i Tri-City?
– Om jag ser till hockeyn så är det absolut så, att lära sig spela mycket matcher. Förra säsongen när jag spelade mycket matcher i Mora var inte det något problem. Visst kände jag mig trött ibland, men det var aldrig så att jag var jättebra en match och sedan helt sämst i nästa match.

Även om hockeyn gick bra i Tri-City var inte livet vid sidan av det som han kommer att minnas som det mest positiva.
– Ska jag vara ärlig så var det inte mycket vid sidan av som var häftigt eftersom jag inte var på något bra ställe, Kearney i Nebraska. Det är en stad på 30 000 invånare mitt i USA. Hela stan var omringat av majsfält.
– Klart att det var sköna gubbar i laget och vi hittade på sköna grejer, men det var inte så att jag åkte runt och såg på en massa saker. Vi hade dessutom match tre gånger i veckan och dessutom åkte iväg till andra ställen och spela. Vi var i Las Vegas på camp och det var faktiskt lite roligt.

Nu ska alltså Jacob Johansson slåss om en plats i SHL, och efter sin fina säsong i Mora känner han sig redo att ta det steget.
– Ja, det är klart att jag gör. Klart att det blir ett steg till att spela i SHL och jag har inte heller spelat några SHL-matcher tidigare. Det kommer att bli en omställning, men sedan är det så att man spelar med bättre spelare och får lite bättre hjälp.
– Att möta dom absolut skickligaste spelarna kan jag tänka mig är ett snäpp till. Sedan får jag ju även träna med jätteskickliga spelare så det här kommer nog gå bra, säger Jacob Johansson med ett leende.

Du och Marcus Högberg blir förmodligen SHL:s yngsta målvaktspar, hur tänker du kring det?
– Jag tänker inte så jättemycket kring våra åldrar (Högberg 21 år och Johansson 22 år). Det är mer att jag tänker att det ska bli riktigt kul. Vi har spelat tillsammans i två säsonger tidigare och känt varandra i fem, sex år. Vi funkar riktigt bra tillsammans, sporrar varandra och tävlar på träningarna.

Vilka förväntningar har du på din egen prestation nästa säsong?
– Klart att jag sätter press på mig själv och vill vara så bra som möjligt. Sedan vill jag spela så mycket som möjligt och kommer allt för att få göra det. Sedan får vi se hur mycket det blir, men det vet jag inget om nu, avslutar Jacob Johansson med ett leende.