En av SHL:s bästa backar står utan klubb: ”Vet att jag har möjligheten att få ett bra kontrakt”

Under flera år har han varit en av SHL:s bästa backar. Men efter uttåget i semifinalserien mot Växjö lämnade Nils Andersson Malmö. Nu står han alltjämt utan kontrakt – men behåller ändå lugnet.
– Jag har jobbat ihop ett CV som är tillräckligt bra för ett bra kontrakt, säger den 26-årige toppbacken till hockeysverige.se.

30, 23, 28 är Nils Anderssons imponerande poängrad från sin backposition under hans tre år i Malmö. Säsongerna dessförinnan blev det 31 poäng för samma klubb i HockeyAllsvenskan och 29 poäng i Djurgården. Det är med andra ord en av svensk ishockeys främsta offensiva backar de senaste åren vi har att göra med.

När han nu spenderat en dryg vecka hos familjen i Umeå, där han beskriver att han är inne  i en ‘bulkperiod’ med mammas mat och mycket gym, gör han det dock som en free agent. Nils Anderssons hockeyframtid är fortsatt oviss. Detta efter att han tagit beslutet att lämna Malmö.
– Känslan efter att vi åkt ut mot Växjö var att jag spelat min sista match i Malmö. Men inget var klart då. Jag var ganska ärlig mot er i media att jag la undan fokuset kring det där. Alla år jag spelat har det alltid löst sig, säger Andersson till hockeysverige.se.
– Jag har varit med om gånger då jag sajnat tidigt och då har det aldrig varit en nackdel om jag hade väntat i stället. Det blev i stället en stress under säsongen med mycket fokus hit och dit. Jag försökte hålla mig så mycket i nuet som möjligt och så låter jag Pontus (Norén, agent) göra sitt.

Hur ser du på säsongen som helhet? Det blev en semifinal i år igen.
– Förväntningarna skruvas upp efter en bra säsong. Vi pratade mycket om det innan säsongen, att vi inte är några underdogs längre. Vi behövde ha en mentalitet där vi tog för oss och tog till vara på att vi skulle vara oddsfavoriter i många matcher. Och det tycker jag vi kämpade med hela året. Vi hade nog lite problem att fylla ut den där kostymen alla gånger.
– Men i slutändan kom vi på en slutspelsplats och slog ut Frölunda för att vi var bättre än dem. Sen fick vi Växjö och då hade allt behövt falla på plats. Jag och alla andra hade behövt spela vår bästa hockey och det gjorde vi kanske inte. Vi hade lite blött krut efter att ha slagit ut Frölunda. I stället för att varva upp la vi oss på samma nivå och det räckte inte mot ett grymt Växjö.

”FORTFARANDE INTE JAG SOM BESTÄMMER VILKA KONTRAKT SOM SKA ERBJUDAS”

När Nils Andersson i januari i en intervju med hockeysverige.se berättade att han ville ta ‘nästa steg’ 
– Jag har försökt att aldrig vara nöjd, men aldrig försökt ta för stora steg heller. Jag har alltid tänkt att jag ska lägga grunden innan jag kliver över och tar nästa steg – vad nu det är. Det får vi se, sade han då.

När det nu gått några månader är han fortfarande inte riktigt på det klara med exakt vad ‘nästa steg’ skulle vara.
– Jag ska ju skriva ett kontrakt nu där många säger att jag kommer vara i en hockeyspelares prime. Alla kontrakt är viktiga, men det här kontraktet vill jag ska bli någonting som verkligen ger mig möjligheten att komma så långt som möjligt i min karriär, säger han och tillägger:
– Men det är fortfarande inte jag som bestämmer vilka kontrakt som ska erbjudas. Det är klubbarna. Och det är det jag får förhålla mig till. Hittills har jag inte tagit något beslut.

Både när Nils Andersson blev klar för Djurgården och Växjö skrev han inte på förrän i juni. Det är en viss hjälp även nu.
– Lite, absolut. Men nu i år är det mer ett eget beslut, ett eget val, från min sida. Då var det mer klubbens val. Däremot kände jag mig mer stressad då och det kan säkert bero på att jag var yngre också. Jag kastade mig ut i det okända på ett annat sätt jämfört med hur det är nu.

”DEFINITIVT EN ASPEKT PÅ MINUSKONTOT”

Nils Andersson.

Så det finns ingen stress från din sida?
– Nej. Nu vet jag att jag har möjligheten att få ett bra kontrakt. Jag har över några år kunnat jobba ihop ett CV som är tillräckligt bra för att få kontrakt. Då var det stress, nu är jag lugn och trygg inför det.

Om en spelare ska ut i Europa finns det ett begränsat antal platser eftersom de två andra stora europeiska ligorna, den schweiziska och KHL, har en importkvot som gör att de inte får använda fler än ett fåtal utländska spelare per match. Det är också en hänsyn Nils Andersson måste ta hänsyn till.
– Det är definitivt en aspekt på minuskontot, att platserna blir upplockade. Samtidigt finns det en positiv sak i det där. Om det är ett lag som tappar en spelare står de helt plötsligt utan. Eller om det är ett lag som gått på ett spår, och så väljer det spåret en annan klubb i stället. Då står de i en situation med en plats öppen men ingen spelare att tillgå.
– Så det där är en avvägning. Samtidigt…jag har varit med om det där förut. Och framför allt har jag en agentfirma som är med om det där varje säsong, varje sommar. Jag tar ställning till de förslag som kommer fram och de alternativ jag har. Och det är ett arbete som fortgår hela tiden.

Har du någon egen deadline när du vill ha någonting klart?
– Jag vill att det ska kännas rätt. Just nu har jag inget slutdatum på det egentligen, avslutar den vältalige Umeåsonen.