”Mer påpassad än jag är van vid”

Hockeysverige.se möter Mika Zibanejad

På ett drygt år gick han från doldis till nationell hjälte. Nu är han mitt uppe i en kamp för Djurgårdens elitserieöverlevnad. Hockeysverige.ses Ellinor Åkeson har träffat Mika Zibanejad och pratat dåtid, nutid och framtid med den 18-årige supertalangen.

STOCKHOLM Solen står högt på himlen, precis som temperaturen på termometern. På Medborgarplatsens torg sitter jag på en bänk som renderar träsmak i ändan i väntan på Mika Zibanejad. Minuten senare sträcker jag diagonalt fram min högra arm för att ta i hand med en alldeles nyfriserad och blåklädd Mika. Ögonblickligen inser jag att jag har träffat på någon som verkar vara minst lika pratglad som jag själv. Munnarna går i ett, det är som om de huvudsakliga frågorna som ska ingå i intervjun hamnar i glömska under en tid.

Mitt första intryck av Mika, bortsett från att han är konversabel, är hans artighet. Insikten slår mig då han intresserar sig för frågorna på samma sätt som jag intresserar mig för svaren. Det stärks när han förklarar sig villig att stå för kostnaden för kaffet på Grändens Café i Gamla stan, som vi nådde efter att vi promenerat på vad som kändes som Stockholms alla gågator.

Den smala passagen utanför fiket är befolkat av människor i alla åldrar, men främst av sådana med ryggsäck och/eller skolböcker i greppet. Mika är jämngammal med dem som i juni månad kommer att celebrera med vita mössor och champagne. Men han själv kommer han inte att göra dem sällskap.
– En annan har hoppat av. De tre första månaderna av det andra gymnasieåret tillbringade jag i Ottawa, och när jag återvände till Sverige var det för mycket att ta igen. Därför bestämde jag mig för att upphöra min skolgång. Dessutom tillkom det många tider i och med min återkomst till Djurgården, såsom morgonträningar som hade påverkat skoltiderna om jag hade gått i skolan.

”En del vrider på huvudet”

Foto: Ellinor Åkeson.

Innan han kom för att möta upp mig hade han, som så många gånger förr, hälsat på gymnasiet han en gång gick i själv. Han lämnade sin skolgång bakom sig, men inte skolan eller vännerna där.
– Det är en del i korridorerna som vrider på huvudet när de ser mig, själv tänker jag inte på det. Jag gör vad jag tycker är roligt och hoppas på en lång och framgångsrik karriär.

Lång har den inte hunnit bli, än, men ack så framgångsrik. På rekordtid nådde Mika oanade höjder på karriärstegen. Från spel i Elitserien och Djurgården till att draftas av Ottawa i första rundan och därefter testa lyckan i NHL. Och sedan återvända till Sverige för att bli hjälte genom att som enda spelare bli målskytt i JVM-finalen. Allt detta inom loppet av mindre än ett år. Mika och hans resa har förstås uppmärksammats i media, i Sverige såväl som i Kanada.
– Det senaste året har jag blivit mer påpassad än vad jag är van vid, men det är ingenting jag klagar på då jag vet att media är en del av det här yrket, även om jag kan tycka att det är skönt att slippa media en dag eller två.

Under JVM gjordes han otillgänglig för media under en tid eftersom ”Mika skulle få fokusera på sin hockey”, som förbundskaptenen Roger Rönnberg uttryckte det.
– Jag gjorde min första intervju så sent som inför semifinalen. Det var skönt att koncentrera sig på det man var där för, hockeyn. Media ingår som sagt i arbetet, men alla behöver en stund för sig själva, konstaterar Mika Zibanejad.

”Alla vill slå Djurgården”
Som bekant har de stora elefanterna inom medievärlden en tendens att förstora det man sagt, för att skapa rubriker. Mikas namn har aldrig synts under skandalrubriker, endast under sådana som beskriver det han har gjort som hjältedåd.
– Det här med att se sitt namn på löpsedlarna kändes konstigt till en början, men är en vanesak som man relativt snabbt anpassar sig till, säger han.
– Jag brukar vara fåordig och ärlig i media, det håller i längden. Sedan beror det lite på vad det är för slags intervju. Jag uppskattar reportrar som är trevliga och som gör någonting med intervjun, och inte bara ställer ”vad” och ”varför”-frågor om spelet.

Men efter en långpromenad och en fika måste jag ställa en fråga om spelet: hur han ser du på årets upplaga av kvalserien, som han och hans lag tvingas medverka i?
– Det kommer inte att bli lätt för oss, för lagen vi kommer att möta har uppenbarligen gjort någonting bra då de tagit sig dit. Dessutom kommer alla att vilja slå Djurgården. Vi har spelarkompetens och Sveriges bästa fans, problemet är att vårt spel varit alldeles för ojämnt.

Jag begär svar på en sista fråga: vilket lag ser han helst som svenska mästare i år? Mika suckar ljudligt, drar på mungiporna och suckar igen. Han sympatiserar inte med något av lagen. Ett sådant svar som är jämförbart med ett presentkort på julafton: tråkigt att ge men roligt att få. Ur mitt perspektiv betyder det att han bryr sig om sitt eget lag, som befinner sig i en prekär situation. Somliga utövar sporten, somliga lever den – Mika gör bägge delarna.

Foto: Ellinor Åkeson