En saknad – mitt i finalfesten: ”Det känns tomt utan honom”
De flesta höjdpunkterna i deras liv har de upplevt tillsammans. Både på och utanför isen. Men när Djurgården nu spelar sin första SM-final sedan 2010 saknas storebror Jonathan vid Marcus Davidssons sida.
– Man blir lite ledsen när man tänker på det så jag försöker att inte göra det, säger Marcus Davidsson till hockeysverige.se.
LÄS ÄVEN: Axel Jonsson Fjällbys revansch efter tuffa grundserien
STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Ända sedan de slog sig in i SHL tillsammans som juniorer hösten 2016 har Marcus och Jonathan Davidsson nästan varit oskiljaktiga. Större delen av den gemensamma tiden i Djurgårdens A-lag har tillbringats tillsammans, i samma formation, ofta flankerade av Axel Jonsson Fjällby.
Men brödernas gemensamma hockeyhistoria sträcker sig mycket längre tillbaka i tiden än så. Deras kemi byggdes upp hemma i Tyresö när de fortfarande var så små att de inte nådde upp till sargkanten.
– Jag föddes ett och ett halvt år innan ”Mackan”. Vi testade lite olika sporter, men egentligen började det med att man då jag var fyra år så släpade med mig ut på isen. Det slutade med att jag inte ville gå av isen. Efter det kom ”Mackan” och han ville i princip göra samma sak som mig, berättade Jonathan Davidsson i en intervju med Ronnie Rönnkvist för två och ett halvt år sedan.
”GNAGER I BAKHUVUDET”
Sedan dess har de varit med om att vinna två JSM-guld med Djurgårdens J20-lag samt spelat junior- och A-landslagshockey tillsammans. Den perfekta avslutningen på deras gemensamma karriär i Sverige hade givetvis varit ett SM-guld via vinst i den pågående finalen mot Frölunda.
Men under finalserien, liksom hela slutspelet, har Marcus Davidsson varit den enda representanten från familjen i Djurgårdens laguppställning. Jonathan har inte spelat sedan slutet av februari på grund av en hjärnskakning.
– Det är något som gnager i bakhuvudet, det måste jag erkänna, säger lillebror Davidsson till hockeysverige.se om saknaden av sin bror.
– Det är riktigt trist att Jonte inte kan vara med just nu, men hoppet lever fortfarande att han ska kunna vara med och spela någon match. Vi får se. Det hade varit jäkligt kul att få spela med honom.
ANDRA HJÄRNSKAKNINGEN DEN HÄR SÄSONGEN
Jonathan Davidsson skadades i mötet med Linköping 24 februari. Han åkte därmed på sin andra hjärnskakning den här säsongen.
– Vi har kört ihop i flera år och så ska han bli borttagen på ett så onödigt sätt… Man blir lite ledsen när man tänker på det, så jag försöker att inte göra det, suckar Marcus Davidsson.
– Men som nu, att han inte kan vara med och uppleva det här på isen, ett fullsatt Globen, inramningen och den här segern. Det svider faktiskt.
Han tystnar, tar ett djupt andetag och försöker artikulera vad han känner.
– Jag började med hockey för att ”Jonte” lirade. Jag ville alltid spela med honom. Det blir ju lätt så som lillebror att man hakar på storebrorsan, så jag gjorde så inom alla sporter, spelade med honom i hans lag. Det har blivit en grej. Jag har alltid haft honom bredvid mig…
– Det känns tomt utan honom, men det är bara att gilla läget. Vi är i SM-final och man kan inte gå och deppa. Det är ändå en dröm som går i uppfyllelse att vara här.
”HOPPAS JU ATT FÅ SPELA IHOP HELA KARRIÄREN”
Han konstaterar att det någonstans är lika bra att börja vänja sig vid en framtid på varsitt håll. Bröderna tillhör olika NHL-organisationer – Marcus är draftad av Buffalo Sabres medan Jonathan tillhör Ottawa Senators efter att ha trejdats dit av Columbus Blue Jackets – och kommer sannolikt att spela i olika klubbar redan kommande säsong.
– Man hoppas ju att man skulle få spela ihop hela karriären, men riktigt så ser ju inte verkligheten ut, skrattar han och tillägger att storebror gör framsteg i sitt tillfrisknande.
– Han mår bra under omständigheterna, men det är ganska tufft spel därute så man förstår varför han inte vill kliva på för tidigt. Han har lite huvudvärk och så men mår bra i övrigt och det är skönt att se.
Även utan Jonathan Davidsson vid sin sida har Marcus presterat bra hockey i slutspelet. Hans formation med Jonsson Fjällby och Emil Bemström var starkt tongivande när Djurgården utjämnade finalserien till 1–1 via 5–1-segern på Globen i går.
Både Jonsson Fjällby och Bemström lämnade isen som målskyttar.
– Vi sa inför matchen att vi behöver lita på varandra mer, inte åka ihop i en klump utan sprida ut oss mer och lita på vår fart som vi har. Det gjorde vi nu, säger Marcus Davidsson.
– Anfallen blev betydligt längre. I första finalen hade vi väl fem sekunder i zon och sedan en turnover. Men nu kändes det som att vi bodde i deras anfallszon och gjorde vi inte det hade vi snabba kontringar. De får se upp för oss nu.
Den här artikeln handlar om:
