”Man vill jubla, men man kan inte”

Det är ett mentalt spel som inte sällan blir avgörande för om en målvakt lämnar isen som vinnare eller förlorare. För HV71:s Linus Söderström handlar det om att hålla tillbaka känslorna och vara nollställd. En känsloyttring i en SM-final kan vara skillnaden mellan succé och fiasko. Speciellt när säsongen står på spel.
– Man vill jubla, men man kan inte. Jag spelar min egen sport i en lagsport så jag måste vara nollställd, säger HV-målvakten till hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Linus Söderström trampar febrilt på pedalerna. Orden är lika väl avvägda som hans kontrollerade rörelser på isen. Hans agerande mellan stolparna har under hans första succésäsong i SHL präglats av just pondus, kontroll och självförtroende.

Sina blott 20 år till trots visar han numera samma självklara lugn och trygghet när intervjumikrofonerna riktas mot honom efter en händelserik match. En match där hans HV71 såg ut att defilera mot seger, men där tre sena hemmamål från Brynäs skapade en oväntad nerv i matchen.
– Vi gör en bra match, men det blir två onödiga utvisningar och de har ett bra powerplay och utnyttjar det på rätt sätt med bra skymningar. Det blev pirrigt där, men vi kom hit för att vinna en match, ta det till lördag och det var det vi gjorde, säger han till hockeysverige.se mellan pedaltrampen på träningscykeln utanför HV:s omklädningsrum i den minimala korridoren i Gavlerinken Arena.

Söderström såg ut att ha lika stor kontroll på Brynäs skyttar under två och en halv period, men när det brände till på slutet började puckarna trilla in. 4–0 blev 4–3 innan Oscar Sundh skickade in sista pucken i tom kasse och säkrade en sjunde och avgörande final i Jönköping på lördag.
– Som målvakt kan jag inte bli för hög eller för låg, utan måste hålla mig neutral matcherna i genom. Man vill jubla, men man kan inte. Jag spelar min egen sport i en lagsport så jag måste vara nollställd och foka på nästa puck.
– Vi redde ut det och man får inte tänka så mycket, utan det är bara att köra på.

Det låter lättare sagt än gjort…
– Jo… Men jag har varit målvakt i många år, så man har tränat på det och det kommer med erfarenhet också.

Du har spelat ”the winner takes it all”-matcher tidigare, inte minst semifinalerna i JVM. Vad blir viktigast i match sju?
– Det är att släppa loss. När man pratar om JVM så var problemet i både Toronto (2015) och Helsingfors (2016) att vi blev stela och inte släppte loss. Då blev vi överkörda. Nyckeln är att inte tänka SM-guld, att inte tänka match sju även fast det är så kul. Det är bara att ta det som en vanlig match och göra det vi ska i 60 minuter. Då ska det gå vägen.

Hemmaplan har inte varit någon större fördel för lagen i finalserien. Efter att ha vunnit respektive match hemma i första respektive andra finalmatchen har de fyra senaste finalerna gått i gästernas favör.
– Det är klart att det är skönt att spela hemma, men man får inte bli bekväm. Nu har Brynäs tagit de två senaste hos oss efter att vi vann elva raka. Vi måste ut och spela med pondus och aktivitet, vi kan inte bli passiva som vi blir i slutet av den här matchen.

Söderström fortsätter att trampa på medan svetten lackar och frågor besvaras – med ”pondus och aktivitet”. På lördag kanske han äntligen kan tillåta sig att jubla, till slut.