Den svåra omställningen efter SHL-karriären: ”Vad fan ska jag göra med livet nu?”
Vad händer när rampljuset släcks och man som elitidrottare tvingas att ställa om sig till en ny verklighet? Hockeysverige.ses nya artikelserie ”Livet efter karriären” tar itu med de frågorna. Här möter ni spelare, pensionerade som aktiva, som på ett eller annat sätt tvingats se framtiden i vitögat när de ställts inför tuffa omständigheter.
I den andra delen: Det har gått fem år sedan Fredrik Warg, 39, tvingades ge upp SHL-karriären efter en otäck nackskada. I Livet efter karriären berättar han om den skrämmande omställningen om att gå från elitidrottare till knegare – och finna sig själv utanför den trygga zon som hockeybubblan utgjort under så lång tid.
Han drömde om att få göra sina sista hockeysäsonger på sina villkor. Suga in och riktigt njuta av de sista matcherna. Kanske till och med hinna vara med och vinna något stort innan karriären lades till handlingarna.
Det fick han inte. I stället tog allt slut när han minst anade det – mitt i serielunken, en mörk torsdagkväll i februari. Långt ifrån det sus och dus han hade fantiserat om.
Fredrik Warg gjorde sin 17:e match för Brynäs efter återkomsten till Sverige. Han hade inlett säsongen i tyska Ingolstadt, men inte funnit glädjen eller spelet under utlandsäventyret. Hemkomsten till Sverige hade på intet sätt varit produktiv, men den 34-årige veterancentern kände i alla fall att han hade funnit sin roll, Han var bekväm i Gävle och trivdes på isen efter att ha sänkt kraven på sig själv. Hockey var roligt igen.
Brynäs slog AIK med 3–2 efter förlängning den där kvällen. Fredrik Warg hann spela 4.20 innan den lika olyckliga som oskyldiga smällen förändrade hans liv drastiskt.
– Jag fick en passning mitt på plan samtidigt som jag mötte en kille. Jag tappade balansen och ramlade framåt, rakt in i hans lår med huvudet före. Jag klev upp efter några sekunder, kände väl att jag fick ont i nacken och att det krampade lite, men det är sådant man har känt tidigare under karriären. Jag satt kvar i båset ett tag och när det inte blev bättre gick jag ut i omklädningsrummet, berättar han fem år efter incidenten.
Fredrik Warg i sin sista hockeymatch. Foto: Mats Åstrand / TT
”TOG MIG INTE UPP UR SÄNGEN”
Fredrik Warg är sprungen i en generation hockeyspelare som lärt sig spela genom smärta utan att gnälla. Är ingenting trasigt kan man köra vidare. Det är tumregeln.
Redan på lördagen, två dagar efter lyckan, var det dags för match igen och även om nacken smärtade var han inställd på att spela. Det var match i Örnsköldsvik, hemstaden där han hade hus, mot Modo som han hade representerat under stora delar av karriären.
– Jag åkte ned till arenan för att vara med på morgonvärmningen och skulle ta ett beslut om jag skulle spela, men det gjorde för ont. Jag stannade kvar efter matchen och sov över i Ö-vik. Det var den natten det blev riktigt illa…
– Jag vaknade upp och behövde gå på toaletten, men hur jag än vred och vände på mig tog jag mig inte upp ur sängen. Det var som om någon hade satt en kniv i sidan av nacken på mig. Jag blev riktigt rädd.
På något sätt lyckades han kravla sig upp, fick tag på telefonen och ringde Glenn Hellström, Brynäs dåvarande massör. De bestämde att han skulle ta sig till Gävle så snabbt som möjligt för en grundligare undersökning.
– När jag kom dit gick allt väldigt fort. De röntgade nacken och jag kunde se på personalen, i sättet hur de uppträdde, att något var väldigt fel. Helt plötsligt kom en sköterska springande och satte en nackkrage på mig…
Det visade sig att Fredrik Warg hade fått en spricka på atlaskotan, samma kota som hela huvudet balanserar på.
– Det säger ju en hel del om hur man är funtad som hockeyspelare, men min första fråga efter allt det där var: hur länge blir jag borta? säger han med ett skratt.
– Jag tror inte riktigt det sjönk in hur allvarligt det var.
”DET KOMMER FAN INTE ATT GÅ”
Han fick beskedet att det skulle dröja åtta veckor innan han kunde ta av sig kragen och träna för fullt. Det innebar att säsongen var över. Alla tankar på att det här faktiskt kunde vara slutet förpassades åt sidan. Fredrik Warg kände sig inte färdig. Han förberedde sig på en ny säsong, men märkte snabbt att saker och ting inte fungerade som de skulle.
– På hösten gick jag på is med Ö-vik Hockey. Jag hade inget kontrakt, men hoppas kanske att jag skulle kunna få en try-out någonstans. Det gick bra ibland, sämre andra gånger. Vissa dagar kändes allt som vanligt, men andra dagar fick jag så ont att jag behövde en massa kuddar bara för att kunna sitta och kolla på tv i soffan.
Han trotsade smärtan, fortsatte att försöka träna sig i form. Månaderna gick och hopp avlöste förtvivlan om och om igen.
– På något sätt förstår man att det inte går åt rätt håll, men för mig sjönk allt in väldigt sent. I mitten av november kom det över mig: ”Det kommer fan inte att gå – jag blir ju inte bättre”, suckar han åt minnet.
– De där veckorna var jäkligt jobbiga. Man fick lite panik när man började inse konsekvenserna: ”Vem fan är jag nu?” ”Vad kan jag?” Det var många sådana tankar.
– Jag hade spelat hockey hela livet och visst, karriären har gått upp och ned, men man har krigat på och haft fokus på att göra det bättre nästa match, nästa träning. Det här var något helt nytt, en helt ny värld. ”Vad fan ska jag göra med livet nu?”
Det blev en trevande start på det nya livet. Några inhopp som expert på Eurosport i samband med Champions Hockey League, några förfrågningar om att träna juniorlag. Men Fredrik Warg kände inombords att han behövde hitta något som inte var hockeyrelaterat. Efter att ha tvingats lämna sporten av orsaker han själv inte kunde kontrollera ville ha ta ett steg bort från sporten. Om så bara för en stund.
Den möjligheten dök upp – från ett väldigt oväntat håll.
– En dag fick jag ett samtal från en man som heter Tom Brander. Han var försäljningschef på TV4 i Norrland och ville träffa mig över en kaffe. Det visade sig att han ville ha in mig som säljare av tv-reklam i Ö-vik. Jag måste erkänna att det gjorde mig livrädd. Jag? Det enda jag sålt i mitt liv var en soffa på Blocket…
Foto: Privat
”DET BRANN I HUVUDET VARJE DAG”
I rädslan såg han samtidigt en chans att förkovra sig i något nytt. Och vad var det värsta som kunde hända? Om han inte trivdes var det ju bara att säga upp sig.
– Första månaderna blev jag internutbildad. Det bara brann i huvudet varje dag. Det var så många nya saker som jag skulle lära mig. Där och då var jag väldigt glad att jag hade en bakgrund i elitidrott. Man har det drivet med sig och det är otänkbart att ge upp.
Omställningen att gå från det inrutade livet som hockeyspelare till att plötsligt vara en person som förväntades vara självgående var stor.
– Första gångerna när man satte sig ned och skulle boka möten var jag livrädd… Livrädd för att lyfta telefonen och ringa, säger han småskrattandes, medveten om hur det låter.
– Nu var det jag som skulle driva processen. Som spelare har man alltid fått ett schema att följa där allt varit uppstyrt. Man infinner sig en viss tid, gör vad tränaren säger åt en och ser till att ta hand om kroppen. Nu hade jag inga sådana ramar att följa. Det var läskigt, men när jag väl kom över kanten och kände att jag klarade av det var det en enorm wow-upplevelse. ”Jag kan något annat än att spela hockey!” Jag växte som människa av det.
Tiden på TV4 blev kortare än väntat. Lokalkontoret lades ned och personalen sades upp. För Fredrik Warg blev det mindre dramatiskt än för många andra.
– Återigen hade jag en fördel av att komma från elitidrottsvärlden där man aldrig kan ta något för givet. Jag såg paniken hos många av de andra, men själv var jag på sätt och vis skyddad genom att jag hade en vana av att leva under sådana omständigheter.
STORT INTRESSE FÖR RÖRLIGT MATERIAL
Han fick snabbt ett nytt säljjobb på reklambyrån Ågrenhuset och flyttade sedan vidare till Enar & co. inom samma företag. Det var här någonstans som Fredrik Wargs intresse för rörligt material började växa sig riktigt stort. Redan under spelarkarriären hade han gjort en del inslag för lokaltidningen Norran i Skellefteå och inför C Mores alternativa hockeygala 2013.
– Jag har alltid gillat humor, typ Pyjamas på ZTV och den sortens grejer. Nu började jag intressera mig för hur man redigerar och gör grejer. När jag fastnar för något brukar det gå rätt fort. Är det intressant sätter man sig in i det och det var jag började göra.
Ett frö hade såtts. Intresset för att vara kreativ och skapa saker på egen hand gjorde att han började fundera på att lämna jobbet som säljare.
– I somras när jag gick på semester kände jag att jag nog ska driva mitt eget, driva mina egna processer. Jag började få förfrågningar från företag som var intresserade av att anlita mig för att jobba med sociala medier och skapa rörligt material. Det gjorde att jag bestämde mig för att säga upp mig.
Det blev startskottet för egna firman Warg Consulting, där han blev konsult mot kommunikation och media/marknad. Det var inget enkelt beslut. En trygg tillsvidare-anställning skulle bytas ut mot en mer riskfylld roll som egenföretagare.
– Det där fick jag surra med mig själv och andra om. Det gnagde i mig att fan, men jag kände samtidigt att jag inte bara kan gå där för att ha en fast lön heller. Jag behövde utmana mig själv. Jag hoppade ut och visste inte alls var det skulle ta vägen, men det triggade mig.
I Studio Oddset under JVM tidigare under säsongen. Foto: Privat
”TA CHANSEN ATT HÄNGA UTE I FÖRETAGSVÄRLDEN”
Hittills har det gått utmärkt. På ett halvår har Fredrik Warg hunnit vara delaktig i flera stora projekt. Han har jobbat med ATG, Svenska Spel i Studio Oddset under VM och JVM samt Svenska ishockeyförbundet. Just nu är han aktuell med en reportageserie i C More där han möter allsvenska profiler och har dessutom blivit delägare i Strandkaj Kök & Bar, en restaurang som ska öppna i Örnsköldsvik om ett år. Och som om inte det vore nog gör han en kampanjer åt lokala företag som bilfirmor och måleriföretag.
Det som började med en olycklig skada för fem år sedan har utmynnat i en helt ny karriär för Fredrik Warg. Han konstaterar så här i efterhand att han varit på rätt plats vid rätt tillfälle, men också att omställningen till livet efter karriären som elitidrottare inte alls behöver vara så dramatiskt som han befarade i början.
– I dag har man världens chans att skapa sitt eget varumärke. Arbetsmarknaden skriker efter elitidrottare som har erfarenhet av stress, press och allt vad det innebär, säger han och tycker att många hockeyspelare borde lägga mer tid på att skapa kontakter i näringslivet som kan hjälpa dem den dagen då det är slutspelat.
– Hur det än är så finns det timmar lediga från klubbarna… Varför inte ta chansen att åka ut och träffa sponsorer? Lära sig saker i stället för att sitta hemma och spela tv-spel. Mitt tips är att ta chansen att hänga ute i företagsvärlden. De tycker att det är skitkul att surra hockey, men då kan man själv också ta chansen att ställa frågor tillbaka. Lär känna personer och skapa ett nätverk.
Fredrik Warg har landat på fötterna efter en jobbig period i livet, men har han fått ett avslut från hockeyn? Det blev trots allt ingen Eriksgata, inget Sedin-avsked eller Ray Bourque-firande, utan en smärtsam sorti en kall februarikväll i Gavlerinken.
– Jag är tryggare i mig själv nu. Jag är glad att jag fick spela tills jag var nästan 35 år, för det här hade kunnat hänt tidigare. Samtidigt kan jag känna att ”fan, det skulle ha varit kul att få uppleva det på mina egna villkor”. Man har knarkat applåder hela livet och att få åka ut och göra en sista match… Det skulle ha varit otroligt häftigt. Men nu känner jag ändå en trygghet i det där. Jag är nöjd med min karriär.
Den här artikeln handlar om:
