KRÖNIKA: Häng ut, häng ut, HÄNG UT – det är nog nu näthatare
Tidigare ikväll dök det upp en bild på Fredrik Pettersson Wentzels Instagramkonto. Det var en skärmdump på ett meddelande han mottagit på Facebook från en, av allt att döma, Leksandssupporter.
”Jävla tjockis som har sån tur i mål.har du ätit julskinka din feta jävel.Har hatat dig sen Almtuna Jävla hora”, stod det att läsa. Begåvat? Nja, knappast va?
”PW” tog en skärmdump på meddelandet och la upp på Instagram. Dessutom tog han en skärmdump på sitt svar.
Ett svar som osade klass och förnuft. Inte ett enda påhopp eller mothugg, utan han svarar vänligt och förklarande. Vilket han absolut inte har någon anledning att göra. Jag gillar speciellt följande fras:
”I dagens värld och samhälle är det just den här typen av språk och uttryck som vi klarar oss mycket bättre utan.”
Klass rakt igenom och självklart har han rätt i det ”PW”. Jag upplever själv att samhällsklimatet blivit kargare på senare år och en stor del av det är hur vi använder vårat språk digitalt. Jag vill inte säga att ”PW” vann med 1-0 mot supportern. Snarare att han vann med 3-0 i en Wimbledonfinal utan att förlora ett enda ”game” eller boll.
Det är inte första gången ”fans” tar sig friheten att bete sig illa mot SHL-spelare heller. För en dryg månad sedan var det domaren som skickade ett mycket opassande meddelande till Almen Bibic och för några år sedan var det en supporter som på Twitter riktade ett hotfullt meddelande till målvakten Gustaf Wesslau, då i HV71, och hans barn. Supportern dömdes till böter. I rättegången berättade Wesslau att han var van vid att få hot emot sig.
Det är väl det sista i stycket ovan som jag vill komma fram till: ” van vid att få hot emot sig”. Jag tror nämligen att mörkertalet av hot och ofredanden är ofantligt stort när det handlar om vad SHL-spelare, spelare på lägre nivåer också för den delen, får utstå. Det som når ut är nog bara en liten, liten topp på ett gigantiskt isberg är jag rädd.
Med detta sagt tycker jag att det ”PW” och Almen Bibic har gjort, lagt ut en skärmdump på otrevliga meddelanden, är helt rätt. Man ska inte få bete sig hur som helst i skydd av tangentbordet. I ”PW”:s fall maskade han efternamnet, men lämnade förnamn och profilbild kvar. Rätt. På så sätt hänger han inte ut denna människa, som vi väl alla kan vara överens om inte mår bra, till den stora massan. Men han lämnar tillräckligt mycket info för att personen ifråga kommer bli igenkänd av sin omgivning och nog har stor anledning att fundera över om han inte borde sjukanmäla sig i veckan och ligga kvar under täcket och skämmas istället.
Vi kan även passa på att dra ett varv om vad journalister får utstå när vi skriver fel eller tycker något som inte passar. Jag har själv blivit uppringd och kallad PK-journalist, jag har ingen aning om varför om jag ska vara helt ärlig. Jag skriver ju om hockey liksom. Jag har fått rådet att söka psykiatrisk hjälp när jag tippade tvärtemot vad en person tyckte. Att jag skulle söka psykiatrisk hjälp var väl det snällaste han skrev kan jag meddela och där och då var jag riktigt sugen på att hänga ut människan. Med lite hjälp kollade jag upp honom och det visade sig att den mannen var en alltigenom sorglig historia. Jag blev övertalad av människor som har lättare än mig för att hålla sitt blodtryck nere att inte hänga ut honom.
Men jag brukar faktiskt tänka på den episoden rätt ofta: Vad gör att den människan tog sig rätten att ”racka” ner på mig när jag bara gjorde mitt jobb? Att hänga ut en sådan feg krake rör mig faktiskt inte i ryggen. De har själva bäddat för det och på något sätt tror jag att uthängning är det enda sättet att få slut på skiten.
Bara för att man har valt att synas offentligt innebär inte det att man är allas egendom att användas till att spy galla över och vara otrevlig mot på sociala medier och via mejl. Det förstår nog de flesta som är vid sunda vätskor.
Som jag nämnde ovan tror jag att det finns ett stort mörkertal därute bland hockeyspelare som får ta emot hot och hån i privata meddelanden. Hockeyspelare, ni har min mejladress nedan. Hör gärna av er och berätta vad ni får utstå.
Den här artikeln handlar om: