Klubbens vägval är gjort: ”En allsvensk klubbdirektör…? Ja, kanske det”

Den 19 juni röstades Roger Ekström fram som LHC’s nye ordförande. Han tar över efter Per Magnusson. Han tar över ledningen av en klubb som under många år setts som en av Sveriges största. Nu ska man växa – utåt: 
– Vi måste bli mer dynamiska, säger han till Hockeysverige.

Med en bakgrund från basketen, där han själv var domare på internationell nivå, och styrelseuppdrag ibland annat IFK Norrköping klev Roger Ekström in i Linköpings styrelse 2013. Under de säsonger han varit i LHC har Ekström haft både långtida ordföranden Christer Mård och Per Magnusson att jobba med. Med Mård tog Linköping klivet upp och etablerade sig i Elitserien. Under Per Magnusson skedde en liten förändring:
– Det jag vet att Christer fått kritik för var att han ibland ledde väldigt hårt – med hela handen, men jag tror att där och då behövdes det. Han etablerade LHC i Elitserien. Per har en annan approach, där han bjuder in till mer delaktighet. Det var, i mitt tycke, rätt i fas för klubben där och då, säger Ekström. Det är väl det jag bygger vidare på.
Ekström har i tidigare intervjuer sagt att föreningens styrelse ska bli mer aktiv i verksamheten. Han är noggrann med att påpeka att man inte ska ta arbete från de tjänstemän som jobbar i föreningen:
– Vi har inte råd att bemanna upp mer på kansliet men samtidigt är det fler timmar som måste göras. De som är i styrelsen ”sitter” inte i styrelsen, de ”jobbar” i styrelsen. Alla i styrelsen har nu ett arbetsområde som de ska kunna presentera i detalj. Varje styrelsemedlem har en unik bakgrund som vi försöker utnyttja till fullo nu.

Har det inte varit så tidigare?
– Nej.

SKA BLI MER DYNAMISKA – BÖRJAR I TOPPEN

Slutmålet för LHC är att ta SM-guld men Roger Ekström menar att vägen dit inte är att bara lösa det på isen. Hela föreningen behöver bli mer dynamisk. Varje styrelsemedlem har därför tilldelats ett eget arbetsområde, alltifrån det sportsliga till kommunikation, företagsledning och arenaupplevelse och kommunikation med supportrarna. LHC-fansen skrev under våren ett dokument till klubbledningen med förbättringsförslag på bland annat arenaupplevelsen, något som ledde till att förerningen kallade till stormöten och sedermera workshops:
– Det har gett resultat redan. Jag tycker att den dialog vi har med våra fans – inte bara de på ståplats – har blivit rakare. Brevet, eller dokumentet, kom från början från de med bakgrund på ståplats och ett omedelbart resultat jag ser nu är att vi har en större gemensam förståelse för hela arenaupplevelsen. Inte bara ståplatspubliken. De är de mest högljudda, men vi behöver alla aspekter av fans och den förståelsen tycker jag har blivit större.

Vi har varit inne på ämnet ”Operativ Styrelse”. LHC har gått ut med att man har ett strategidokument, en femårsplan för framtiden. Du har tidigare pratat om milstolpar i den. Kan du berätta lite om dokumentet och nämna några milstolpar?
– Det jag kan säga direkt är ungdomsverksamheten. Vi har haft ett bra utfall, inte minst på backsidan, men för oss handlar det om att göra ett bättre arbete med de spelare som kanske inte har elitspåret utstakat. Spelare kan blomma ut sent och vi måste bli bättre på att kunna ta tillvara på alla spelare. Vi är Sveriges största hockeyförening (sett till spelare) och det kan kanske vara till vår nackdel ibland. Vi måste bli starkare på ungdomssidan. Vi är inte där än men det är ett fokusområde.

Finns det mer, rent konkret?
– Arenaupplevelsen. Ikväll blir det kanske inte ens 5000 åskådare. Hur ska vi locka fler till arenan? Det tror jag är något som alla klubbar diskuterar. Själva planen kommer att konkretiseras i november, troligen.

Klubbdirektör Anders Mäki lämnar föreningen vilket skapar en lucka. Vilka möjligheter finns nu? Vad letar ni efter? Kan det finnas en fördel att titta utanför hockeyn?
– Det spelar in. Om vi inte hade anställt Michael Sturehed som marknads/kommunikationschef hade jag sagt att vi skulle titta på någon från näringslivet. Någon med hockeyintresse men med erfarenhet av att leda stora organisationer. Men Mikael, som varit VD för och ägt flera större bolag, täcker det behovet. Det gör att vi kan titta på någon från hockeyn eller näringslivet. Hockeykompeten har vi det gott ställt med.

I Premier League tog Southampton in hockeytränaren Ralph Krueger som styrelseordförande. Kan det finnas en vinning i att titta på andra sporter för att fylla behovet?
– Det där är intressant. Att ta in någon som varit klubbdirektör i en allsvensk fotbollsklubb…? Ja, det skulle nog vara en möjlighet. Elitidrotten är lite speciell. Du måste tåla att utvärderas av fem, sex, sju tusen personer två-tre gånger i veckan. Live.

Att Anders Mäki lämnar skulle kunna ha ställt LHC inför ett vägval för framtiden, men det låter på dig som att valet redan är gjort?
– Jag har inte tänkt på det så, men ja, så är det nog. Dygnet har bara 100% tid. Men om vi alla kan göra tio procent mer. Alla från klubbledningen ner till de i baren. Jag har sagt till spelarna att ”ordinära personer når ordinära resultat.” För att vi ska nå framgång måste alla vara extraordinära, säger han och fortsätter:
-Alla i organisationen kan ge tio procent mer. Täcka ytterligare ett skott, hälsa ytterligare en person välkomen, skriva ytterligare en autograf och sälja ytterligare en jordnötspåse. Men visst, inte alla jublar över förändring och det kan behövas tid att komma ikapp.

Apropå tid, du har nämnt i tidigare intervjuer att du på andra håll upplevt snabbare beslutsvägar, i till exempel basketen. Kan det implemeneteras i en så pass stor organisation som LHC och har ni märkt av skillnader redan?
– På styrelsenivå kan vi få snabbare bestlutsvägare genom att vi är mer inatta. Att vi ligger närmre de som behöver stöd i beslutet.
Om vi kliver neråt till barerna, till exempel?
– Då är svaret på din fråga: Nej, här har jag inte märkt någon skillnad än. Men där är lösningen styrelsens nya arbetssätt och då måste vi fördela ut det till rätt del – och rätt dotterbolag. Där tror jag att vi kan bli bättre.

FEMÅRSPLAN I VERKET

En femårsplan för en förening som omsätter över 100 miljoner årligen skulle kunna bli en mastig pjäs men det är inte målet eller syftet, menar Ekström:
– Nej, jag tror snarare att det blir kanske tre sidor och sedan gäller det för de som är ansvariga för varje område att sätta delmålen för att nå dit.

LHC’s nye ordförande Roger Ekström Foto: BILDBYRÅN

I den stora svenska hockeyhistorien är Linköping en ganska liten fläck på radarn, inte minst traditionellt. För att föreningen ska växa måste man synas mer, menar Roger Ekström.
– Varför finns en förening? Varför finns en hockeyklubb? En supporters svar är att klubben finns för att vinna guld. Men i det större perspektivet finns en förening som representanter för en stad. Klubben ska vara något som man sluter upp bakom, något som ger gemenskap. Vi har en större roll i samhället än vad vi själva har insett och därmed inte pratat utifrån.

Kan man säga att de dynamik vårt samtal kretsat kring blir mer utanför arenan?
– Ja. Vi måste visa att vi förtjänar det stöd vi vill ha. Det finns en stor grupp ungdomar som vi måste kunna ta in och visa vilka vi är. Vi har 100 tjejer som spelar hockey idag, men ingen Linköpingstjej i A-laget. Kan vi få fler tjejer att fastna för hockeyn ökar de chanserna naturligtvis. Och det gör vi genom att synas i skolor, på evenemang och på stan. Det måste v systematisera.

Linköping saknar än så länge det efterlängtade SM-guldet. Det jobbet ska göras på isen. Utanför densamma ska klubben växa än mer in i samhället.
Roger Ekström har varit 3,5 månad på sin nya post som ordförande. Små förändringar har börjat märkas.
Hur stora de kan bli återstår att se.