KARLSSON: Jag förstår er inte, Djurgården

Följ HockeySverige på

Google news

”Jag börjar varje morgon med EP” – hockeyvärldens mest nedladdade app just nu

Djurgården valde att värva på transferfönstrets avslutande dagar. Men värvningen fick inte kastas in i hetluften direkt. Nu återstår det bara åtta matcher – och jag förstår mindre och mindre varför Djurgården agerade som de gjorde.

Bli plusmedlem – för tre kronor! 
Ta del av allt vårt premiummaterial hela februari, till ett riktigt superpris (ord.pris 79kr/mån).

Det finns nästan ingenting när det gäller deadline-veckovärvningar. Antingen är det tilltänkta spetsvärvningar, någon stjärna dyker plötsligt upp på marknaden. Typ Theodor Lennström 2022. Eller för den delen Samuel Johannesson i år. Toppspelare som landar hos lag med ambition att gå långt i ett slutspel. Eller Leksands jättevärvning Filip Larsson, en toppspelare som skriver på för ett lag som annars löper stor risk att åka ur i ett sista desperat försök att rädda kontraktet.

Då ska det helst också handla om spelare som skriver på för flera säsonger – inte bara den här våren.

Eller så kommer breddvärvningarna från Finland eller HockeyAllsvenskan. I år fick vi bland annat se Ludvig Larsson och Samuel Solem i den kategorin. Ludvig Larsson debuterade i kväll för Linköping. Men Solem? Han tog inte plats på 13 forwards i Djurgårdens lag.

Robert Kimby förklarade efter matchen att han ville ge spelarna som gjort det bra före uppehållet chansen. Och det köper jag på ett sätt.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: