Känslosamt när Färjestad hissade Rickard Wallins tröja: ”Jag är sjukt tacksam”

Det var över 20 år sedan Rickard Wallin kom till Färjestad BK. Sedan dess har det blivit fyra SM-guld och totalt 669 matcher i klubbens tröja. Nu är han även officiellt en av föreningens absolut största. Hockeysverige.se träffade en känslosam Wallin efter tröjhissningen i Karlstad.
– Ur min synvinkel kunde det inte ha blivit bättre, säger en märkbart rörd 37-åring. 

Håkan Loob, Tommy Samuelsson, Ulf Sterner, Jörgen Jönsson, Thomas Rundqvist, och Mathias Johansson. Färjestad har många stora profiler i klubbens historia. Nu kan vi även räkna in Rickard Wallin i denna exklusiva skara.
– Det känns svårt att ta in, säger en både glad och känslofylld Wallin till hockeysverige.se.
– Jag var jättenervös innan. Spänd, nervös. Man vet inte vad som väntar. Samtidigt står man i den där tunneln där man har stått nästan 700 gånger. Jag kom på mig själv med att jag nästan började spänna blicken för att gå in på isen. Då kom jag på att jag behöver inte spela mot någon, haha. Det var annorlunda, verkligen.

Det var minst sagt känslosamt när Rickard Wallins tröja nummer 51 hissades upp i taket i Löfbergs Arena.
– Ja minst sagt känslosamt. Det har varit liksom känslosamt fast inte genom att det blev på det sättet som jag trodde, att tårarna skulle komma direkt. Utan jag var mer tagen på något sätt och när väl tröjan kom upp där, då var det nära, det var det.

”DET KUNDE INTE HA BLIVIT ETT DUGG BÄTTRE”

Det var en mäktig stämning och fantastisk ceremoni när Wallin fick ta emot publikens hyllningar i en helt slutsåld arena.
– Jag ville vinka till alla, helst personligen till alla som var här, inte minst släkt och vänner. Ur min synvinkel kunde det inte ha blivit bättre.
– Dessutom att få ha ”Frögga” (Jonas Frögren), Christian (Berglund) och familjen där som väntade på mig. Det känns tryckt.
– Håkan (Loob) och Stefan (Larsson) är också två som jag har full respekt för så det var som sagt, ur min synvinkel, kunde det inte ha blivit ett dugg bättre.

Rickard Wallin kom till Färjestad 1997. 37-åringen har vunnit fyra SM-guld och spelat 669 matcher för klubbens A-lag. Många säsonger har han dessutom varit lagkapten.

Hur kändes det att summera tjugo år på det här sättet?
– Jag får inte vara med längre, jag kan inte ens hoppas på att de ringer och vill att jag ska göra comeback nu så, nu är det slut på riktigt, konstaterar han lite skämtsamt.
– Det är skönt på ett sätt och ett sätt att gå vidare i livet.
– Jag är sjukt tacksam för allting. Minnena har poppat upp längs vägen här sedan jag fått veta (tröjhissningen).
— Framför allt sista veckan har man blivit påmind om saker som har hänt längs vägen som man är sjukt tacksam för, inte minst alla människor. Alla upplevelser som man har fått vara med om på resans gång. Det är bara stor tacksamhet som man går runt och känner.

”ÄLSKAT ATT VARA HÄR”

Rickard Wallin drömde om många saker som ung. Men det här kunde han föreställa sig eller drömma om.
– Nej, jag har inte drömt om att bli uppmärksammad på det här sättet, det har jag nog aldrig gjort. Man förstår ju äran i det hela men det har aldrig varit en dröm när jag växte upp eller så. När man kom hit så var det så ouppnåeligt. Då var det Håkan som satt där själv och sen kommer Sterner med flera.
– Det var som jag var inne på i talet att det är sammanhanget som man blir satt i som gör att man blir tagen. Det är klart att jag är sjukt stolt över min karriär men att gravera in den och sin personlighet i Färjestad historia… Jag har bara älskat att vara här och göra så bra jag har kunnat. Sedan fattar man att vi har gjort något ganska så bra här och att jag har varit en del av det. Det är inte en dröm men det blir ju en dröm en sån här dag.

När var det som mest känslosamt?
– Dels efter Håkans tal och när tröjan började åka upp, då blev det på riktigt. Och sen när dom släppte ned den där uppe bredvid dom andra då kändes det.

Vad kan du jämföra den här upplevelsen med?
– Inget.
– I vanliga fall är man knuten till prestationen. Att man vet att man har tagit ut sig och vunnit och kan dela det med någon. Nu är det mer en samlad bild och med mig själv som person. Det är lite svårt att hantera för det är svårt att sätta in sig själv i en större bild.

”FINT ATT VI TRE FÅR AVSLUTA TILLSAMMANS”

Vid Wallins sida under ceremonin fans förutom familjen två väldigt speciella vänner. Jonas Frögren och Christian Berglund.
– Jag bad att dom skulle vara med och det accepterade dom och det är jag glad för. Det är på något sätt, dom fanns här när jag flyttade in första dagen och finns här fortfarande tjugo år senare. Det känns symboliskt och väldigt fint att vi tre får avsluta tillsammans.

Det var dessutom extra smidigt att ta med specifikt Frögren och Christian ut på isen.
– Dom skulle gå ut genom utvisningsbåset och dit hittar ju båda två så, säger Wallin och ler finurligt.
– Nej men skämt och sido, det är mina stöttepelare. Vi är väldigt olika som personer, men det är mina närmaste hockeyvänner. Vi behöver inte ringa varandra varje vecka, vi vet var vi har varandra. Är det någonting så ställer vi upp 110 % för varandra. Det är någonting som man inte riktigt kan förklara. Det är tre olika personer som är så pass tighta som vi är, det är lite speciellt. Allt från olika spelstilar till klädstilar, haha.

Hur fortsätter firandet? 
– Jag har cirka 100 gäster här allt som allt. Vi ska efter matchen (Färjestad – Frölunda) samla ihop till en liten mingelbankett och försöka umgås. Ha en trevlig kväll med de som har hjälpt mig längs vägen.
– Det är klart att man aldrig kan säga nog tack till de som stått en närmast. De vill inte ha det heller. Men att man får bjuda lite extra och samla ihop sina vänner är ju det fina med hela grejen, förutom att äran i sig och upplevelsen. Att dela den med fler är det som känns bäst.