Skadorna hämmade NHL-karriären – hemma för att lyfta i SHL: ”Vara en ledare för laget”

Skador gjorde att han gick miste om runt 200 matcher under NHL-karriären. Nu har Jacob Josefson återvänt hem till Djurgården för att få ett lyft i en avstannande karriär – och för en gångs skull spela hockey utan täta avbrott.
– Man hoppas ju att det ska vara nog nu, säger han till hockeysverige.se om de ideliga skadorna.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Handinfektion.
Nyckelbensbrott.
Bruten tumme.
Bruten handled.
Bruten fot.
Hjärnskakning.
Listan över skador som Jacob Josefsons NHL-karriär innefattade kan göras längre och ännu mer smärtsam. Över sina åtta säsonger med New Jersey Devils och Buffalo Sabres spelade han 315 matcher i världens bästa hockeyliga – och missade runt 200 matcher på grund av skador och sjukdom.

Det ska inte ses som en ursäkt eller undanflykt. Men sett till hur mycket tid Josefson ägnat åt rehab under sina år i Nordamerika är det inte underligt att NHL-karriären inte nådde förväntade höjder.
– Första åren och nästan alla åren har jag haft lite problem med skador, och ofta rätt konstiga skador. Brutna nyckelben, brutna handleder, tummar som gått av… Varje gång man kommit i gång och fått fart på grejer har det skett något annat och det är klart att spelar man inte så utvecklas man inte heller. Det blir som att man får börja om från början varje gång man kommer tillbaka, säger 27-åringen när hockeysverige.se träffar honom i samband med SHL:s upptaktsträff.

”MAN FÅR DRICKA MER MJÖLK”

Efter en misslyckad säsong i Buffalo Sabres, där han begränsades till 39 matcher på grund av skador, beslutade sig Josefson för att det fick vara nog. I slutet av april kom beskedet att han flyttar hem till Stockholm. Kontraktet med Djurgården, som han spelade SM-final med innan han flyttade till USA 2010, är skrivet över fyra säsonger.

Med hemkomsten hoppas han att skadorna ska vara ett minne blott.
– Man hoppas ju att det ska vara nog nu. Men det man har lärt sig är att inte grotta ned sig för mycket i skadorna, börja älta och tycka synd om sig själv. Det blir mer att man försöker kontrollera det man kan kontrollera, försöker bli frisk och komma tillbaka starkare än du var innan, säger Josefson och försöker se det positiva i eländet.
– Jag har aldrig haft någon förslitningsskada, sträckning eller bristning i princip. Det har mer varit smällar som lett till frakturer.

Så mer kalcium är lösningen?
– Ja, man får dricka mer mjölk (skratt).

Är det en lättnad eller bara ännu mer frustrerande att det inte har handlat om skador som beror på att du varit dåligt tränad, utan mer handlat om otur?
– Nej, det är vad det är. Inget jag kan kontrollera och som jag sa gäller det att inte fundera för mycket i de banorna, då tar det fokus från det man behöver fokusera på när man blivit skadad: att bli frisk. Skulle jag älta det där hela dagarna skulle jag inte göra något annat.

Josefson i smärta under SM-finalen mot HV71 2010. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

ÅTTA POÄNG PÅ FYRA MATCHER I CHL

Okej, vi släpper det negativa och går in på det positiva. Säsongen har visserligen inte startat på allvar, men Jacob Josefson har under Djurgårdens fyra första matcher i Champions Hockey League hunnit visa att han har offensiva kvalitéer som gagnar laget. Eller vad sägs om åtta poäng (4+4) på fyra matcher?
– Det känns fantastiskt kul och jag känner mig otroligt motiverad att dra i gång den här säsongen, säger han.

När man har sett dig spela i Champions Hockey League har det inte sett ut som att det har varit någon större omställning att komma hem. Har det gått över förväntan?
– Kul att man lyckas lura någon, skrattar Josefson.
– Nej, men det känns givetvis att isen är större. Just med pucken känns det bra, men utan är det svårare. Det är längre från spelet och du måste åka mer skridskor för att hinna fram till din gubbe. Men det känns som det kommer mer och mer ju mer man får spela och träna.

”KAN FRAMKALLA DE KREATIVA SIDORNA I MITT SPEL”

Skador var inte det ända som hämmade Josefson under hans karriär i NHL. Han hamnade i det mer defensiva facket och blev något av en rollspelare. Det är en av anledningarna till att han känner en enorm tillförsikt till säsongen. I Djurgården kommer han, som CHL har indikerat, att få alla möjligheter att spela offensiva minuter.
– Det känns väldigt roligt att få göra den här förändringen nu när jag kommit hem. Jag vill utveckla den sidan av mitt spel och jag vet att jag har mer av det i mig. Det känns som att Djurgårdens spel kan framkalla de kreativa sidorna i mitt spel.

Hur har första tiden i Djurgården varit, är det som att komma hem?
– Det är faktiskt det. Det är många bekanta ansikten, men även många nya, unga spelare vilket är väldigt roligt. Jag tror att vi har en ganska bra blandning av unga och taggade spelare som vill uppåt i karriären och sådana med väldigt mycket rutin som Andreas Engqvist, Dick Axelsson och Niclas Bergfors som kan visa vägen för de nya.

Nu har inte SHL startat än, men om du tittar på allt runt omkring, vad har förändrats mest sedan du lämnade Djurgården 2010?
– Jag har kollat mycket C More-sändningar när jag var där borta och allt de gör tycker jag är fantastiskt proffsigt. Mellansnacket i periodpauserna är nästan lika intressant som själva matchen så de skapar en väldigt fin upplevelse för tv-tittarna. Det känns proffsigt att vara en del av det.

Vad har du för förhoppningar personligen med den här säsongen?
– Jag vet någonstans vad jag är för spelare och vad jag kan. Det jag fokuserar på är att komma till jobbet varje dag, göra alla smågrejer rätt, jobba hårt och vara en ledare för laget i båda ändarna av isen. Jag har varit borta några år nu och samlat på mig rutin. Jag vill kunna dela med mig av det och bidra med en proffsig attityd.

Vad kan du ge de här unga spelarna utifrån de erfarenheter du har med dig hem till Sverige?
– Det låter lite klyschigt kanske, men man måste visa att det inte finns några genvägar. Det finns såklart många med en extrem hockeytalang, men tittar man på de största talangerna som kommer upp där borta ser man att de kört på hårt som sjutton. För att kunna mäta sig med de bästa i NHL och vara kvar där länge tror jag att man måste förstå att det krävs ett väldigt hårt jobb.

Och givetvis möjligheten att få vara skadefri.
Den möjligheten har om inte annat Jacob Josefson själv förtjänat nu.