Heino-Lindberg synar: Skellefteå

Christopher Heino-Lindberg synar efter samtal med klubbrepresentanter samtliga 14 SHL-lag inför och under säsongen. 
Nu har turen kommit till Skellefteå AIK.

• Kan gammal kärlek väckas till liv?
• Ett tapp som inte kan ersättas.
• Lyfter fram värvningarna: ”Taget”
• Så går det under Hermanssons debutsäsong.

Förra året blev ett mellanår för Skellefteå AIK. Det började med en rekordtunn trupp med skador på exakt alla positioner. Guldtränaren Robert Ohlson fick sparken efter ett frustrationsuttalande i media som gjorde att klubben agerade. Assisterande tränarna Pierre Johnsson och Andreas Falk tog över den sjunkande båten och lyckades styra den i land.

Man lyckades som ”underdog” slå ut den stora förhandsfavoriten Färjestad med 4-2 i matcher innan luften tog slut mot serievinnaren Brynäs. Säsongen tog slut i semi vilket jag tror man var ganska nöjd med innerst inne med tanke på hur året sett ut. Det man ser på lag som spelat länge året innan, och de som spelar Champions Hockey League, är att det sliter mycket på trupperna. I Skellefteås fall lyckades man inte ersätta alla skadade spelare.

Rörig målvaktssituation

När man pratar med Skellefteå-lägret så låter man revanschsugen. Den nya tränaren Daniel Hermansson kommer in med ett offensivt hockeytänk. Man ska spela ut mer och vara ännu mer framåtlutade. Man tycker att defensiven strukturmässigt sitter men att spelet i anfallszon varit lite för fyrkantigt senaste åren. Man kommer lägga mycket tid på offensiva mönster med platsväxlar och nya varianter för att komma in mer på insidan.

Skellefteå är statistiskt sett alltid i toppen när det gäller zontid men man behöver bli rakare och komma till mer i sektorn. Fyra procent av alla mål görs från blålinjen. Dyra och långtidskontrakterade Gustaf Lindvall är sjukskriven och Linus Söderström tvingas till operation. Jani Lampinen och nysignade Strauss Mann ska bära laget tills vidare. Linus är ren klass och blir ett blytungt tapp.

Det återstår att se om gammal kärlek kan väckas till liv i Strauss Mann, Debuten blev ju lyckad. Jani Lampinen hade en tung premiär på hovet mot Djurgården men kommer säkert klara SHL galant eftersom han hamnar i ett erkänt stabilt försvarssystem som Skellefteå oftast står för.

Tunga tappet på backsidan

Vad tror vi då om ”Skellefte” 25/26? Jo, på backsidan tappar man lagets i särklass bästa offensiva back förra året: Axel Sandin-Pellikka. Ett tapp som inte går att ersätta rakt av. Men man har kvar klass i Jonathan Pudas.

Man hämtar in skadedrabbade Emil Djuse från Rapperwil-Jona. Här får man hoppas att en nykter medical test är gjord, för annars kan detta bli en rejäl snyfthistoria. Defensivt och i spelet utan puck känns man bättre rustade än förra säsongen på backsidan. Man har defensiv klass i Arvid Lundberg. Den norska landslagsbacken Max Krogdahl hämtas från Djurgården och är tänkt att ersätta tomrummet efter Petter Granberg. Man saknade denna profil en del förra året. Skellefteå var för tunna framför egen kasse och verkar ha dragit lärdom av Granberg-affären.

Starka värvningar på forwardssidan

Forwardssidan ser bredare ut i år. Där fler spelare kan dela på poängproduktion. Max Lindholm bröt sitt avtal och drog till Frölunda med ”Robban”. Detta är ett nog det största tappet efter Pellikka då Max enligt mig växt till en av ligans bästa forwards sista två säsongerna.

Anton Heikkinen och Michael Brandsegg Nygård som också lämnat är mer ersättningsbara. Mikkel Aagaard från Modo ska ersätta Heikkinen – taget. Jonathan Davidsson fick förlängt och ersatte den dyrare lettiska arbetsmyran Martins Dzierkals. Även där känner jag ”taget”.

Lars Bryggman från Pelicans in, Brandsegg Nygård ut. Taget. Brandtsegg Nygård kan säkert bli en framtida superstjärna men elva poäng på 42 matcher är inget man kommer sakna. Jag tror inte att nyförvärvet Oliver Okuliar från Charlotte Checkers kan ersätta Max Lindholms offensiva spets, men värvningen i sig känns dock rätt. En ung hungrig kille som vill testa en ny väg till slutmålet: NHL.

Man har sparkapital på bröderna Johnson som tydligen ska vara rejält revanschsugna. Ryggraden är kvar i Oscar Lindberg, Rickard Hugg och Pär Lindholm. Victor Laz från Kalmar är en projektspelare som man följt under en tid och där man hoppas ha fyndat.

Så går det för Hermansson i debutsäsongen

Summa kardemumma så kommer Skellefteå hålla till i toppen. Jag tror Daniel Hermansson kommer få en bra start på sitt SHL-äventyr och får en kvartsfinalstämpel av mig. Ryggradspelarna är kvar och de kommer se till att målbilden inte är förändrad.

I Västerbotten är det bara guld som räknas.