En naturlig ledare för Djurgården: ”Kaptensrollen har varit en naturlig del för mig”

Han är inte den mest talangfulla spelaren som Djurgården har producerat, men Henrik Eriksson har andra kvalitéer som gör honom till en värdefull spelare. Den här säsongen kommer den attitydstinna stockholmaren att vara SHL-lagets kapten.
– Kaptensrollen har varit en naturlig del för mig i dom pojk- och juniorlag som jag har spelat i tidigare, säger han till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Lasse Björn har varit det. Likaså Rolle Stoltz, ”Stickan” Larsson, Thomas Eriksson, ”Challe” Berglund, Håkan Eriksson, Patric Kjellberg och många andra framträdande hockeyspelare. Senaste säsongen hade Joakim Eriksson rollen. Gemensamt för samtliga är att dom har varit lagkaptener i en av svensk hockeys mest anrika klubbar, Djurgårdens IF.

Till den raden sällar sig nu en 25-åring från Västerhaninge, Henrik Eriksson. Förra säsongen var han assisterande lagkapten i klubben, men nu tar han alltså över efter Joakim Eriksson, som istället klivit i kostymen som sportchef.
– Det är oerhört hedrande och jag är stolt över att vara lagkapten i Djurgården, säger Henrik Eriksson när hockeysverige.se träffar honom utanför en soldränkt Globen.
– Det är ett spännande uppdrag som kommer att kräva mycket av mig som person. Samtidigt är det viktigt att vi gör ett bra jobb och kommer ihop som lag. Jocke lyckades hitta ett sätt att vara som kapten som gjorde att han fick med sig laget hela tiden. Framför allt då det var tuffa tider.
– När det går bra flyter allt på ändå och man behöver inte göra så mycket. När det grinar emot lite gäller det att bidra med rätt sorts energi.

Henrik Eriksson räknar med att ha Joakim Eriksson som ett stöd under säsongen.
– Självklart är han ett bra bollplank. Han vill lagets bästa i den roll han nu är i. Han hjälper givetvis alla killar i laget, men det är bra att kunna vända sig till honom om det uppstår krångliga situationer.

Vad tror du blir din viktigaste uppgift i den här rollen under säsongen?
– Att föregå med gott exempel. Jag hoppas att jag inte ska behöva ändra på mig själv någonting jämfört med förra säsongen, utan driva på laget på samma sätt som jag gjorde då. Jag hoppas att det är dom kvalitéerna som gjorde att jag blev kapten den här säsongen.

Du var assisterande lagkapten redan förra säsongen, men när och hur uppstod frågan om du ville bli lagkapten för Djurgården?
– Den slutgiltiga frågan fick jag av ”Säcken” (Hans Särkijärvi), ”Musse” (Mikael Håkanson) och (Stefan) Nyman. Dom frågade om jag var sugen på att bli kapten. Först tänkte jag ”Wow, det här är stort och klarar jag verkligen av det?” I nästa sekund så tänkte jag att det var självklart att tacka ja och hedrande att få titulera sig som det.
– Samtidigt har kaptensrollen varit en naturlig del för mig i dom pojk- och juniorlag som jag har spelat i tidigare. Det tar sin lilla tid att även kunna bli det i ett seniorlag, men jag kan inte annat säga än att det är kul, säger Henrik Eriksson med ett leende som visar både glädje och stolthet.

Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

”OM JAG SKULLE ÖVERLEVA MÅSTE JAG HITTA MIN VÄG ATT SPELA PÅ”

Henrik Eriksson har som spelare fått stämpel på sig att vara en ”jobbig jäkel” att ställas mot. Man minns inte minst kramen han gav Alen Bibic sedan han, då i Moras tröja, nätat på Leksand för några säsonger sedan. Den här spelstilen har följt med Eriksson under flera säsonger och han har inga planer att ändra på den.
– (Skratt) Den spelstilen blev som en naturlig del då jag kom upp i A-laget ganska tidigt. I Djurgårdens juniorlag fick jag spela center och vara lite mer konstruktiv. När jag kom upp i A-laget insåg jag snabbt att om jag skulle överleva på den här nivån måste jag hitta min väg att spela hockey på. Då fanns den här rollen ledig så det gällde att försöka ta den.
– Sedan tog jag en omväg via Mora där jag fick ta den rollen ännu mer, men även utveckla mitt spel med puck. Det var där någonstans den här rollen föddes ordentligt kan man väl säga. Man trodde helt enkelt på mig i den här rollen.
– När jag sedan kom tillbaka till Djurgården hade ”Challe” (Charles Berglund) ganska klart för sig vad jag hade gjort bra i Mora. Då var det bara att köra vidare på det.

Vem är den tuffaste du mött framför mål?
– I kvalserien med Mora mötte vi Modo. Dom hade Anders Eriksson, Ole-Kristian Tollefsen och Mattias Timander. Dom stod där och bankade mig ryggen. Det är något med backarna som har spelat i NHL. Dom är lite bättre på att flytta på folk framför mål. Eller flytta på… Man känner att dom är där i alla fall.

”Omvägen” via Mora inledde Eriksson säsongen 2009/10. Året som sistaårsjunior i Djurgården blev inte vad han hade hoppats på. Han tog inte riktigt en plats i laget och lånades i stället ut till den allsvenska dalaklubben. Där blev han kvar i två och en halv säsong innan han fick chansen att återvända till Djurgården.
– Tiden i Mora var jätteviktig för mig. Jag lyckades helt enkelt inte att ta en plats i Djurgården. Då behövde jag något annat och hade då en dialog med Janne Järlefelt (dåvarande sportchef i Djurgården) och Hardy (Nilsson, tränare) om att jag måste iväg för att få spela hockey.
– Det var bra att få komma till Mora där Harald Lückner var tränare. Han pushade verkligen mig till att fortsätta träna hårt. Dessutom fick jag chansen att spela mycket, vilket gjorde att alla bitar började falla på plats.
– Tyvärr åkte Djurgården ur, men när dom hörde av sig så ville jag hem igen. Djurgården känns hemma.

Såg du det som ett nederlag när du inte fick vara kvar i Djurgården?
– Nederlag vet jag inte. Självklart är man besviken, men jag hade på känn att jag inte räckte till som spelare då.

Sådant känner man som spelare antar jag?
– Ja, även om man inte vill inse det. Det är sådant man inser nu i stället. Klart att man var sur där och då över att behöva lämna. Samtidigt har det kommit något gott utav det. Det gäller att knyta näven i fickan och köra på istället för att gräma sig allt för mycket.
– Så här efteråt förstår ju jag att jag inte var tillräckligt bra för att spela på den nivån då.

Djurgården inledde sitt CHL-spel den här säsongen med att förlora mot Tappara på hemmais med 4-2 i en match där båda lagen spelade ”augustihockey”.
– Vi har mycket att jobba på för att få ihop allting. Dels ska vi hitta rollerna i laget och ett spel som kan bli vägvinnande i vinter. Där har vi som målsättning att ändra om lite i spelet så vi kan ta nästa kliv som förening och flytta fram våra positioner i Sverige.
– Det krävs att vi jobbar varje dag för att hitta det spelet vi vill ha. I mötet med Tappara så föll inte det så väl ut. Vi blev mer straffade av det i stället.

Oroar det dig att spelet ännu inte sitter?
– Nej, inte oroar, men det är aldrig kul att förlora. Det känns som alla är väl införstådda med varför vi förlorade mot Tappara och vad som behövs jobba på.
– Samtidigt är det bara tredje veckan som vi är igång. Ge det här lite tid så kommer spelet att komma, avslutar Henrik Eriksson.