Efter jobbiga tiden – nu har Widing hittat glädjen i Rögle: ”Hade ingen press alls på mig”

Han fick ta en tryout för att bevisa att han var värd en plats i SHL. Det var en möjlighet veteranen Daniel Widing inte lät gå till spillo. Efter att ha förlängt tryouten till ett tvåårskontrakt är han nu en av Rögles främsta målskyttar.
– Det är den tiden i karriären där jag tar den roll jag får. Tidigare, när jag var lite yngre, var det kanske lite mer prestige, säger 34-åringen till hockeysverige.se.

Det dröjde en bit in på årets säsong innan Daniel Widing hittade en klubb att spela för. Förra säsongen tillbringade han i tyska Wolfsburg, där han var högst delaktig i att hans lag tog sig hela vägen till final. I början av oktober skrev Widing på ett korttidskontrakt med Rögle vilket några veckor senare förlängdes till ett tvåårskontrakt.

Säsongen innan Wolfsburg tillhörde Daniel Widing Skellefteå och kontrasten på svenska SHL och tyska DEL är ganska stor enligt Widing.
– Det är två så otroligt olika spelstilar. DEL är mer offensiv, mer upp och ner, inte samma defensiva tänk som det är här, säger Daniel Widing till hockeysverige.se och fortsätter:
– Nästan alla lag i DEL har backar som kommer och pinchar. Var man tillräckligt bra kunde vi få två mot ettor, tre mot tvår och så vidare, vilket inte händer så ofta i SHL nu för tiden.

Påminner ligan om den schweiziska där du spelade 2009/10?
– Kanske lite. I schweiziska ligan är det lite mer fart eftersom dom är mer skridskoskickliga där. När jag pratat med spelare i tyska och schweiziska ligan, främst då importer, säger dom att SHL är den svåraste ligan att spela och producera poäng i.
– Kolla på exempelvis Skellefteå och Frölunda där jobbas det så kopiöst mycket både framåt och bakåt. ”Backchecken” har blivit otroligt viktig för alla lag. Givetvis vill alla lag vara bra i ”backchecken” men i Sverige är lagen mer kompakta.

Vad upplevde du som höjdpunkten i Tyskland?
– Det var att vi gick till final, vilket var otroligt häftigt. Wolfsburg anser sig själva som ett mittenlag, att vi är lite underhållning för Wolkswagen. fabriken haha…
– Jag tror att ändå Wolfsburg varit i minst i semifinal senaste fem, sex säsongerna. I år gick vi till final. Där mötte vi München och där tycker jag inte att vi riktigt hade någon chans.
– Stämningen på arenorna var fantastisk. Det är lite av fotbollskaraktär kring matcherna. När vi åkte till Berlin och spelade var det en supermodern arena, fullsatt och ett jäkla drag på läktaren. Sedan kanske vi åkte till Iserlohn som spelar på den kanske mest högljudda arena jag har spelat i. Den var liten och kompakt samtidigt som hela långsidan var ståplats. Arenan kanske bara tog in drygt 4000 åskådare, men det var ett enormt liv.

Foto: Bildbyrån/Anders Bjurö

VANTRIVDES I WOLFSBURG: ”SOCIALT VAR DET INTE OPTIMALT”

Även om hockeyn gick väldigt bra för Daniel Widing i Wolfsburg trivdes han inte klockrent i själva staden.
– Socialt var det inte optimalt. Det var lite därför som jag inte ville vara kvar. Hockeymässigt trivdes jag otroligt bra med själva laget och sådana grejer. Utanför var det lite tuffare. Vi hade visserligen två timmar till Berlin och lika många till Hamburg, men när det väl är säsong fokuserar jag så mycket på hockeyn så jag inte tar mig den tiden att åka dit när jag väl var ledig.
– Det här är nog första gången som jag inte har kommit överens med staden, kan man väl säga.

Det blev inte heller några direkta förhandlingar mellan Wolfsburg och Widing kring att stanna kvar i klubben ytterligare en säsong.
– Vi kom överens i ett tidigt skede att jag skulle vidare. Jag hade en otroligt bra start och vår kedja (Daniel Widing, Tyler Haskins och Sebastian Furchner) var en av dom hetaste i DEL. Jag hade gjort 15 mål efter 25 matcher. Vi öste på och hittade en kemi som var grym. Senast jag kände en sådan kemi var i Brynäs när jag spelade med (Andreas) Dackell och (Stephen) Dixon.
– Furchner är lika gammal som jag, född 1982, och en otroligt speedig forward medan Haskins är en stor center som kan täcka mycket puck. Vi tre kompletterade varandra otroligt bra.

Det var av personliga skäl som det sedan kom att dröja till början av oktober innan Daniel Widing bestämde skrev på för en ny klubb.
– Min tjej (Lovisa) blev gravid i Tyskland. När det var en och en halv månad kvar blev det lite struligt med graviditeten så vi blev inlagda på BB. Min tjej mådde väldigt dåligt efteråt så jag var hemma lite mer för att kunna passa upp på bebisen och henne. Jag ville inte åka iväg. 
– Under den här tiden var det lag som ringde från Tyskland och lite andra ställen, men då kunde jag inte tacka ja och åka iväg. Jag hade spelat så pass länge, 17 år på elitnivå, att jag kände att jag kunde ta dom här månaderna och vänta tills min tjej blev bra och kunde följa med dit jag skulle åka.

Det låter som ett klokt beslut.
– Ja, jag tror det. Samtidigt känns det som att min kropp mådde väldigt bra av att få en extra månad där jag kunde träna lite själv och på det jag behövde. Nu känns min kropp jäkligt bra faktiskt.

Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

”RÖGLE SATTE INGEN PRESS PÅ MIG ALLS”

Den 3 oktober meddelade Rögles sportchef, Anders ”Masken” Carlsson, att klubben att sajnat Daniel Widing månaden ut.
– Det var mer en tillfällighet att det blev just Rögle. ”Masken” ringde precis i samma veva som vi kände att vi kunde åka iväg och ta ett lag. Dessutom känner jag ”Masken” sedan tidigare och han presenterade klubben på ett bra sätt.
– Rögle hade en massa skador så jag skulle få komma in direkt och visa, vilket var ganska viktigt. Sedan kände jag många här sedan tidigare och som jag har spelat med, Sebastian Wännström i Brynäs, (Patrick) Cehlin spelade jag med i Djurgården under en säsong, (Oscar) Dansk, (Ludvig) Rensfeldt med flera.

Vad är dina intryck av klubben så här långt?
– Det är en fantastiskt trevlig klubb. Bra organisation och styrelse men framför en klubb som vill framåt och ta nästa steg.
– Det är alltid farligt att säga att man ska ta det där nästa steget eftersom man kanske sätter upp ribban för högt lite för snabbt, men klubben vill verkligen framåt.

I vilken roll vill Anders Eldebrink se dig, är det samma roll som du är van att spela i?
– När jag kom hit satte Rögle ingen press alls på mig, höll jag på att säga. Nästan i alla fall. Man ville bara att jag skulle komma in, göra ett hårt jobb och försöka visa vägen på det sättet. Sedan trillade in poäng också. Jag hade satt upp sådana mål själv, men Rögle hade inte riktigt det kravet.
– Nu blir det så att jag får en lite större roll i och med alla skador. Nu är det dessutom den tiden i karriären där jag tar den roll jag får. Tidigare, när jag var lite yngre, var det kanske lite mer prestige, skrattar Widing som inte riktigt kan peka på vilka förväntningar han hade på sig själv och klubben när hans skrev på kontraktet.
– Det var jättesvårt att förvänta sig någonting utan jag kom hit med ”open mind”, som man säger. Klart att jag hade förväntat mig lite mer vinster, det har vi gjort allihop. Jag tycker att vi är ett så pass bra lag att vi inte ska behöva ligga så långt ner i tabellen (13:e plats). Men det blir så när vi har ett så pass ungt lag som vill ta nästa steg och, som jag sa, kanske lägger ribban lite för högt. Då blir det frustrerat när det inte fungerar direkt. Nu är det en lång säsong och många matcher kvar…

Märks det av i gruppen att det går knackigt för er?
– Nej, det tycker jag inte. ”Masken” har varit med länge och har också tagit in killar som har den egenskapen att även om det går tungt är man med och pushar och driver. Jag tycker det är otroligt viktigt att man har sådana killar så inte gruppen drar åt olika håll när det går tyngre. Alla ska vara med på båten och ro åt samma håll.
– Det är en bra känsla och Eldebrink med sin rutin, han har säkert varit med om det här i Schweiz också, är lugn och saklig vilket är viktigt för oss också nu.
– I matcherna som vi spelat mot slutet har vi varit med hela tiden, men det är det där  sista lilla i tredje perioden. Om vi har ledningen eller ska vrida om det så har vi inte lyckats riktigt. Det handlar om så otroligt små marginaler. Innan brejket vi hade så vann vi tre, fyra matcher i rad så vi vet att vi klarar av det. Det gäller egentligen bara att vi kommer ihop tillsammans ännu mer och kör på.