Efter hjärnskakningarna – backtuffingen om skadehelvetet och återhämtningen: ”Ingenting jag önskar någon annan”

Almen Bibics säsong än så länge skulle enkelt kunna sammanfattas med ett ord: skadehelvete. Efter att ha kommit tillbaka från den otäcka kollisionen med Patrick Blomberg dröjde det bara två matcher innan 25-åringen åkte på en ny hjärnskakning – en smäll som höll den hårdföre backen borta från spel i 20 matcher. Nu berättar Bibic för hockeysverige.se om kampen under de senaste månaderna.
– Den här tiden har inte varit kul alls. Det är ingenting jag önskar någon annan… Det har varit jättetufft, säger Bibic.

SKELLEFTEÅ (HOCKEYSVERIGE.SE)
I oktober åkte Almen Bibic på en otäck smäll mot huvudet, då han i en närkamp med Timrås Patrik Blomberg föll handlöst till isen och med hjälp av bår togs av Saab Arenas is för att få vård på Linköpings universitetssjukhus.
– Det är jätteotäckt just på så vis att jag aldrig varit borta så länge tidigare. Jag minns ingenting från isen eller Saab Arena. Jag var borta väldigt länge och första minnet är från sjukhuset senare när jag vaknade upp på riktigt, sade Almen Bibic till hockeysverige.se i november.

”FICK HELA TIDEN TA VÄLDIGT SMÅ STEG”

Den gången missade Bibic fem matcher på grund av hjärnskakningen. Den Leksandsfostrade 25-åringen hann emellertid bara spela två matcher innan olyckan var framme igen. I bortamötet mot Frölunda den 3 november åkte Bibic på en rejäl bröstvärmare av hemmalagets Ryan Lasch, en tackling som senare skulle visa sig vara starten på ett långt uppehåll för den tuffe backen.

Totalt missade Bibic 20 matcher över ett spann på nästan tre månader på grund av smällen. Förra veckan gjorde 25-åringen comeback i bortamötet med Växjö och spelade samtliga tre matcher för Linköping den gånga veckan.

Den dryga tremånadersperioden där backen tvingades till vila var, av förklarliga skäl, jobbig.
– Den här tiden har inte varit kul alls. Det är ingenting jag önskar någon annan… Det har varit jättetufft, säger Bibic till hockeysverige.se och låter blicken falla till marken.
– Man fick hela tiden ta väldigt små steg. Vi började väldigt lugnt med hjärntrappan och ibland fick vi gå tillbaka lite och lugna ned det hela. Det var många steg bakåt där ett tag och det var en jobbig period. Jag tycker att jag har varit bra på att hantera motgångar tidigare i min karriär, det har inte varit någon spikrak resa mot toppen och jag tycker även att jag hanterat det här på ett bra sätt.

Tacklingen från Ryan Lasch som tvingade Almen Bibic till 20 matchers vila. FOTO: Michael Erichsen/Bildbyrån

”DÅ ÄR DET KLART ATT MAN BLIR RÄDD”

Bibic lyfter det faktum att allt stillasittande och inaktiviteten var något av det jobbigaste under den här tiden.
– Jag gjorde inte så mycket, vilket var jävligt jobbigt. Jag älskar att träna och älskar faktiskt att bli trött också och att få komma hem och känna att man gjort ett gott jobb. Nu gjorde man ingenting… Jag kunde inte bidra med någonting egentligen, så det var jättetråkigt och jobbigt.

25-åringen är snabb med att lyfta fram klubben och lagkamraternas betydelse under den tuffa tiden.
– Vi finns där för varandra. Alla lagkamrater och hela Linköping som klubb har varit otroligt stöttande och funnits där för mig. De har alltid sträckt ut handen och frågat om jag behövt hjälp med någonting. Klubben har skött det här utmärkt, och jag har inte heller känt någon press att ”nu måste jag komma tillbaka”. De har varit väldigt noggranna med att det här skulle få ta sin tid att läka. Vi var lite extra försiktiga nu efter den andra smällen, säger Bibic.

Vad har varit värst under den här tiden?
– Det har varit allt, egentligen. Jag har kämpat hela mitt liv för att bli hockeyproffs och det är liksom min identitet. Då är det klart att man blir rädd. Man vet aldrig vad som kommer efter hockeyn, och jag visste inte helt säkert om det skulle bli helt bra heller. Man har läst lite skräckhistorier med vad som har hänt med andra och det är inte speciellt roligt.

BLIVIT MER VAKSAM

Säsongens dubbla hjärnskakningar har också fått den hårdföre backen att bli mer uppmärksam ute på isen. 25-åringen berättar att jobbar varje dag för att bli mer vaksam var han har med- och motspelare ute på isen.
– Det jobbar jag hårt med, att liksom få in det i mitt ”mindset” att jag inte är fridlyst därute på isen. Nu försöker jag hålla koll på allt jag har runtomkring mig, både med och utan puck. Det gör att jag vet om jag har tid med pucken eller inte. Den sista smällen såg jag mig inte riktigt omkring, utan då ville jag bara göra mig spelbar för min lagkompis. Då när jag skulle bära upp pucken så small det.

Nu är Bibic alltså tillbaka i spel igen och i lördagens match mot Skellefteå noterades han för 19:33 i istid, en notering som var säsongens högsta för 25-åringen.
– Formen har känts rätt bra. Jag har tränat hårt under tiden jag varit borta. Jag har inte varit rädd för att bli trött hemma på träningscykeln så flåset är det inget fel på. Sen är det så klart en annan sak på match, men det handlar bara om att hålla nere axlarna och det tycker jag har lyckats med under dessa matcher jag spelat sen smällen, säger Bibic.