Efter genombrottet – nu är etablering i landslaget nästa steg: ”Hoppas få chansen att spela VM”

Hon stod för ett mäktigt genombrott med 28 poäng på 36 matcher för Leksand i SDHL den gångna säsongen. Som grädde på moset fick hon dessutom debutera för Damkronorna. Nu har Wilma Johansson siktet inställt på nästa mål: spel i VM.
– När det blir vet jag inte men jag hoppas på nästa säsong, säger Johansson till Hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Flera av våra stora landslagsspelare lägger av inför kommande säsong. Bland dessa hittar vi Annie Svedin och Johanna Olofsson. Dessutom finns det frågetecken bland flera andra OS-spelare då det gäller fortsatt spel i Damkronorna. Det kan tyckas bekymrande, men det öppnar också upp för en ny generation spelare att ta plats i landslaget. En av dessa är Wilma Johansson.

”TYCKER DET VAR ETT BRA KLIMAT FÖR MIG ATT SPELA DÄR”

20-åringen fick sin skolning som ishockeyspelare i Tingsryd, gick vidare till Karlskrona men är idag sedan fyra säsonger tillbaka hemmahörande i Leksand.
– Vi var tre eller fyra tjejer som spelade med killarna i Tingsryd där vi fick förtroende från såväl spelare som ledare även om vi var tjejer. Jag kände mig som en i gänget och jag tycker att det var ett bra klimat för mig att spela där. Sedan vet jag inte vad de andra tyckte, men jag minns att de lade av i en tidig ålder, berättar Wilma Johansson när hockeysverige.se träffar henne för en intervju utanför Tegera Arena i Leksand.

Tingsryd förknippas såhär i VM-tider annars mycket med Oliver Ekman Larsson. Varken han eller hans hockeyspelande bror Kevin Ekman Larsson är dock några som Wilma Johansson spelat med, även om hon haft en del kontakt med Oliver.
– När jag spelade för Karlskrona var han en av sponsorerna till laget. Han gav lite kepsar och sådant till oss. På så vis har vi haft lite kontakt.

”DET VAR MIN MAMMA SOM TVINGADE MIG”

En stor anledning till att Leksandsforwarden började spela hockey var hennes mamma.
– Ska jag vara ärlig så var det min mamma som tvingade mig. Syrran åkte konståkning och det var ingenting för mig. I stället fick jag testa på hockey, men när jag kom till träningarna vägrade jag gå ut på isen. I stället satte jag mig och lipade på bänken, skrattar Wilma Johansson och fortsätter:
– Hon gav mig säkert fem chanser. När vi kom dit sista gången sade hon att jag inte skulle få spela hockey igen om jag inte åkte ut på isen. Då var det två tränare som tog hand om och lärde mig åka skridskor. Jag vill rikta ett stort tack till dem, Torbjörn Elmqvist och Uffe Pettersson.

Redan som 14-åring spelade Wilma Johansson i division 1 med Karlskrona, men det var inte dit hon gick först.
– Jag spelade ett tag med Växjö Lakers Ladies samt även med killarna i Växjö. Sedan gick jag tillbaka till Tingsryd samtidigt som jag spelade med tjejerna i Karlskrona.
– Oftast tränade jag med killarna och när det var matcher på helgerna för båda lagen fick jag själv välja var jag ville spela.

Efter att Wilma Johansson svarat för 31 mål på 16 matcher i division 1 med Karlskrona var hon redo att ta steget upp till en klubb i Riksserien/SDHL.
– Jag var uppe här [Leksand] på en try-out. Då var det Christer Siik som var tränare. Han pratade gott om klubben vilket gjorde valet lite enklare.
– Första tiden var det jobbigt att bo själv, allt det här med att diska, tvätta och städa. Men jag tycker ändå att det har gått oerhört bra.

Hur trivs du i Leksand?
– Orten är väl ungefär lika stor som Tingsryd så det är nära till allting. Sedan har jag funnit bra vänner och en pojkvän här uppe. Leksand är en fantastisk ort och Leksands IF en riktigt bra klubb.

FICK SNABBT CHANSEN I A-LAGET

Redan under sin första säsong i Leksand, 2014-15, lotsades Johansson in i Leksands A-lag av tränaren Jens Nielsen.
– Det var roligt att jag fick vara med redan från början då jag flyttade upp hit. Jag fick ett stort förtroende av ”Jensa” och fick spela i samma kedja som ”Cissi” (Cecilia Östberg) och Lina Wester.

Samma säsong erbjöds hon dessutom chansen till spel i junior-VM för första gången, den första av vad som kom att bli två turneringar.
– Det var drömmen just då, att jag skulle ta en plats i landslaget. När jag väl fick chansen var det bara att tacka, ta emot och göra mitt bästa.

Vad är ditt starkaste minne från den första turneringen?
– Jag spelade med de som var ett år äldre så jag hade inte jättemycket speltid. Vissa matcher blev det ingen speltid alls, men när jag väl fick chansen tog jag den och visade vad jag kunde.

I andra turneringen, 2016, gjorde Wilma Johansson ett mål och totalt fyra poäng på sex matcher och var en av lagets bästa spelare.
– Då fick jag förtroende i både powerplay och boxplay. Jag var assisterande (kapten) och en ledande spelare, vilket var kul. Dessutom tog vi brons och det var en stor upplevelse.
– Jag tycker att Ylva (Martinsen) var jättebra som förbundskapten och det är kul att hon fick ta över rollen för Damkronorna efter ”Leffe” (Boork).

”KOM SOM EN CHOCK”

Den gångna säsongen fick Johansson chansen med Damkronorna i tre landskamper mot Finland.
– Det kom som en chock och ingenting jag hade räknat med, säger 20-åringen med ett leende och fortsätter:
– Nu var spelarna där så pass mycket äldre att jag blev automatiskt lite tillbakadragen. På isen ska man vara den spelare man är hemma i klubblaget och det tycker jag ändå att jag fick ut.

Är du annars en person som tar för dig i omklädningsrummet?
– Till en början är jag nog tillbakadragen, men sedan bjuder jag på mig själv.

Var det en stor kontrast att möta Finland med raden av världsstjärnor i laget?
– Det gick betydligt mycket snabbare än vad jag var van med från SDHL. Det gällde ställa om sig till hastigheten så det var ”heads up” hela tiden. Jag tycker jag kom in i det snabbt.

Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson

Johansson gjorde dessutom två mål på sina tre första landskamper, vilket är helt okej för att vara en debut.
– Ja, faktiskt (skratt). Jag blev chockad själv för jag såg först inte att jag gjorde mål. Det var när dom andra spelarna lyfte händerna som jag fattade att jag hade gjort mål.
– Första målet var en inbrytning efter att jag hade fått ett pass av Lisa Johansson. Jag bröt in och lade pucken mellan benen på målvakten. Andra målet var ett slagskott innan för blå efter att jag fått ett pass av Erika (Grahm) eller Emma (Nordin).
– I sista matchen spelade jag inte så mycket men annars spelade jag mest med Erika Grahm och Emma Nordin. Det var lätta att spela med dom. Båda vill spela, har fart på skridskorna och bra passningar. Jag tycker att dom var hur bra som helst.

Det blev inga fler landskamper under säsongen, känner du en besvikelse över det?
– Ja, det gör jag. Dessutom har jag känningar av mitt lår som gjorde att jag var tvungen att tacka nej.

Är du återställd?
– Ibland känns det, men är ingenting jag lägger så jättemycket märke till.

FICK SITT STORA GENOMBROTT I SDHL

Wilma Johansson fick ett rejält genombrott i Leksand den gångna säsongen. På 36 matcher svarade hon för 12 mål och totalt 28 poäng.
– Det var nog min bästa säsong jag hittills gjort i SDHL. Framförallt producerade jag mycket mer än vad jag gjort dom andra säsongerna. Sedan har jag fått mycket förtroende av både Christer (Sjöberg) och Alex (Bröms) vilket jag ser som väldigt positivt.

Vad ligger bakom din snabba utveckling den här säsongen?
– Det är nog Alex fysträning som jag får tacka (skratt). Jag körde hårt på sommarfysen och jag tror att det lönade sig på isen. Sedan kan Alex mycket om hockey och han har hjälpt många spelare här i Leksand att utvecklas.

Hur ser du på lagets prestation?
– Det var mycket upp och ner. När vi spelade på topp var vi hur bra som helst, men sedan hade vi dippar som vi måste jobba bort om vi ska kunna vara ett av topplagen.

Leksand satsat hårt inför kommande säsong. Nya tränaren Ulf Hedberg lyckades behålla Maja Nylén Persson och har även värvat in bland andra Anna Borgqvist från Brynäs. Även Wilma Johansson valde att skriva på för ytterligare en säsong.
– Leksand är en skön ort att bo på. Jag har nära till allt och hockeyn har prio ett här uppe. Just nu jobbar jag lite extra så jag kan dra in pengar.
– Det är kul att spela med Maja. Hon är en spelare som blir bättre och bättre för varje säsong. Dessutom har jag spelat någon match med Anna i Växjö så jag känner henne sedan tidigare. Det ska bli kul att äntligen ha en småländska till i laget (skratt).

Hur ser du på det lagbygge som håller på att formas i Leksand?
– Det känns som klubben gör en förbättring och man vågar satsa på oss nu. Det märks genom att Leksand tar in nya spelare. Jag tror att vi kommer vara ett av topplagen.
– Förväntningarna på nästa säsong är att vi ska ta oss längre än till en kvartsfinal. Vi ska vara stolta om vi tar oss till SM-final, men jag hoppas på SM-guld.

Det blev inget OS för dig, men det spelas ett VM framåt vårkanten nästa år, finns det med som en målbild?
– Jag hoppas få chansen att spela ett VM men när det blir vet jag inte. Jag hoppas i alla fall att det blir nästa säsong.