Tröttnat på situationen runt landslaget: ”Så jäkla dåliga förutsättningar och jag tänker inte gå med på det längre”

Hon har spelat flertalet VM- och OS-turneringar. Men som läget är just nu tänker inte Anna Borgqvist vara med längre. Hon har tröttnat på de dåliga förutsättningarna runt Damkronorna.
— Jag gråter nästan över att vissa går back för att man är med och spelar i OS, berättar 25-åringen för hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Småländskan Anna Borgqvist var en av lagets ledande spelare när Sverige misslyckades i OS och slutade först på en sjunde plats. Borgqvist debuterade i Damkronorna redan 2007 och har sedan flera år tillbaka varit ett givet inslag i Damkronorna, men nu blir det antagligen inget mer spel för landslaget.
– Klart att det var hur häftigt som helst att fått vara på ett OS och jag måste försöka se det positiva. Men resten… nej, nej nej…, säger Anna Borgqvist och skakar på huvudet när vi ses för en intervju på Högskolan i Gävle.
– Vi fick inte till det överhuvudtaget. Vi kom sjua i OS och det är verkligen inget att hänga i julgranen. Jag tycker inte heller att någon var på topp när det väl gällde utan det var väldigt tamt.

Det kändes som att ni inte riktigt vågade släppa loss, var det din känsla också eller hur upplevde du det?
– Det var många som var duktiga här hemma, men när dom sedan kom till landslaget blev det inte alls samma effekt. Med facit i hand, det är då man kan vara experten, så hade vi kunnat göra mycket annorlunda. Det är ändå ”Leffe” (Leif Boork) som sitter på besluten och så är det bara.
– Sedan är det påfrestande att ha honom under en månads tid (skratt). Han är väldigt speciell, men det positiva han har gjort för damhockeyn är att få upp den på kartan här i Sverige. Det ska han ha ”cred” för. Däremot tror jag det behövs en modernare hockey i nuläget. Jag tycker att man skulle utnyttjat Jarred (Cipparone, assisterande förbundskapten) mer än vad man gjorde för han kan verkligen.

Leif Boork. Foto: Bildbyrån/Peter Skaugvold

Påverkade den här ”omoderna” hockeyn resultatet?
– Jag tror det eftersom många spelare vart låsta i sitt spel. Det var så mycket förhållningsregler eller vad man ska säga. ”Leffe” ville att vi skulle släppa loss, men det var svårt.
– I klubblagen har dom flesta ganska fria roller eftersom man tillhör dom bättre i lagen. Sedan kom vi till landslaget då det var uppstyrt… Det här fungerade inte för oss. Det var jättetråkigt. Alla ville hur mycket som helst, men vi fick inte ut det överhuvudtaget.

Har inte ni spelare också ett stort ansvar i att ni inte blev bättre än sjua?
– Klart att vi har ett stort ansvar i det. Vi hade behövt mer verktyg för att kunna lyckas. När det inte fungerar och låser sig kan jag tycka att man måste göra förändringar, ändra om i femmor. Min tanke som spelare är när det inte funkar ”okej, sätt mig med någon annan”, allt för att det ska hända någonting. Det kunde jag sakna.

VM LOCKAR INTE

Framåt vårkanten 2019 spelas VM i Finland, men i dagsläget ingenting talar för att Anna Borgqvist kommer att vara med.
– Nej, det lockar mig inte. Jag har i princip tackat helt nej till landslaget och jag har pratat med Ylva (Martinsen) om det. Hon frågade om hon fick ringa mig igen i augusti och det får hon, men hon kommer förmodligen få samma svar.
– Det har varit så mycket press och vi spelare får inte mycket för det. Man måste ta ledigt från jobbet och så vidare. Det här fungerar inte i det långa loppet. Då väljer jag hellre att kliva åt sidan.

Anna Borgqvist. Foto: Ronnie Rönnkvist

Bytet av förbundskapten är inte heller någonting som påverkar Anna Borgqvist beslut.
– Nej, eftersom det är så jäkla dåliga förutsättningar och jag tänker inte gå med på det längre. Det är inte så att jag inte vill spela i landslaget, men det är inte värt att må så dåligt i vardagen för att kunna spela landskamper. Det får vara nog och jag har redan gjort två OS och fem VM under dom förutsättningar som är och har varit.

Vad krävs det vid sidan av för att du ska komma tillbaka till landslaget?
– Jag hade velat kunna leva på min hockey på ett sätt som är sunt, vara heltidsproffs och inte behöver ha den här stressen i vardagen för det är den jag inte kan hantera. Jag vill kunna ta hand om min kropp, vara ute på isen, gå till gymmet och göra det fullt ut.

Är inte dom ekonomiska bitarna klubbarnas ansvar?
– Jo, men jag tycker att klubbarna och förbundet måste samarbeta i den frågan. Klubbarna kan inte ta allt, förbundet kan inte ta allt, men vad kan dom göra tillsammans för att hitta en lösning just nu åt oss som är lite äldre. I framtiden vill självklart jag att det här ansvaret ska gå över till klubblagen, men vi är inte där ännu.

Vore det realistiskt att få en ersättning för att vara med i landslaget tillsvidare?
– Absolut. Jag gråter nästan över att vissa går back för att man är med och spelar i OS.

RÖRIGT I BRYNÄS

Anna Borgqvist har spelat i Brynäs sedan säsongen 2011/12. Dit kom hon då från Leksand, men nu väljer hon att bryta upp från gävleklubben och flytta tillbaka till Leksand.
– Jag tyckte inte Brynäs hade grepp om situationen. Jag vet att (Johan) Carling och (Michael) Campese vill mycket. Samtidigt hade Campese inte riktigt klivit in i bilden ännu och det var fortfarande Åke (Lilljebjörn) som hade ansvaret. Jag kände bara ”nej” eftersom det var så mycket som var osäkert. Då valde jag att flytta istället.

Brynäsforwarden svarade för åtta mål och totalt 23 poäng på 35 matcher under en säsong som var väldigt tung för laget.
– När jag ser tillbaka på det så var det en fruktansvärd säsong. Dels var det väldigt många nya och det hade varit kaos redan säsongen innan. Vi fick ihop ett lag och en tränare, men det blev aldrig något bra utav det. Det var svårt att börja om på det sättet.
– Vi förlorade väldigt mycket hela tiden. Jag levererade inte som jag skulle. Samtidigt var det egentligen ingen av oss som gjorde det. Det var så mycket press på oss, framförallt på mig och (Sara) Grahn. Det funkade bara inte.

Sara Grahn och Anna Borgqvist. Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur var sammanhållningen i gruppen?
– Den blev bättre då vi hade elva raka bortamatcher eftersom vi då fick umgås mycket. Jag tror att vi hade behövt mer tid utanför isen för att lära känna varandra bättre och bli en starkare grupp.
– Vi kaptener hade inte orken och vi hade behövt hjälp av ledningen där eftersom vi var så pass många nya som vi var.
– Sedan tycker jag att det var fel att ta in en helt ny person i damhockeybranschen. Det var inte lätt för Åke att rådda i damfrågorna uppe på kansliet. Då måste man vara insatt och han har sagt själv att han nästan inte visste någonting om damhockeyn. Han sa också att han hade mycket att lära, och ”ja det har du och du är inte rätt person för jobbet när du inte är insatt”. Det vart en liten flopp kan jag tycka.

BEHÖVER INGEN BIL I LEKSAND

Inför säsongen 2018/19 kommer alltså Anna Borgqvist representera Leksand igen.
– Jag fick en väldigt bra kontakt med Uffe (Hedberg) när han ringde och jag blev professionellt bemött. Leksand hjälpte mig att fixa det jag behövde.
– Dessutom har Leksand en spännande trupp. Leksand är bra, men det är inga som räknar med dom. Att sedan få ihop det bra både som hockeyspelare och privat är nyckeln för mig. Fungerar det bra privat kommer jag också kunna leverera.
– Allt vart ganska naturligt när Uffe ringde och det var faktiskt inte mycket att diskutera. Det kändes så himla bra direkt. Klart att jag hade många klubbar att välja på, men Leksand kändes naturligt.

Ulf Hedberg. Foto: Ronnie Rönnkvist

Givetvis blir inte Anna Borgqvist rik genom att spela i Leksand, men hon känner själv att förutsättningarna kommer passa henne bra där.
– Jag kommer klara mig även om jag inte blir miljonär (skratt). Förmodligen kommer jag vara student, men jag räknar med att klara mig bra ändå. Exempelvis behöver jag ingen bil i Leksand utan där räcker det med en cykel. Det blir så mycket mindre utgifter genom att bo där.

TYCKER DET SER BRA UT

Leksand, precis som Brynäs, bygger om en del i laget och Anna Borgqvist tycker att det ser ganska bra ut så här långt.
– Det ser bra ut så jag måste säga att ”Uffe” har gjort det bra. Truppen ser intressant och väldigt spännande ut. Sedan är det klart att det handlar om vilket papper du jämför med. Självklart ser Luleå bättre ut på pappret och så vidare.
– I alla fall känns det väldigt inspirerande och många i laget är precis under landslagsgränsen, så det är duktiga spelare. Hoppas jag kan vara ledaren som hjälper dom tjejerna att ta nästa steg i sin utveckling för jag sitter ändå på mycket rutin.
– Jag har varit assisterande kapten i både landslaget och Brynäs så jag är van att leda. Jag ska hjälpa yngre spelarna eftersom jag kan mycket smådetaljer samtidigt som jag vill att dom ska bli bättre så vi blir bättre som lag. Hoppas jag kan få och ta det ansvaret naturligt.