Boustedt om damhockeyn i Sverige: ”Det är en mycket större fråga än Damkronornas resultat”

Sverige åkte ur damernas A-VM och frågorna om framtiden är många. För att få svar begav vi oss till Svenska Ishockeyförbundet och dess generalsekreterare Tommy Boustedt.
— Vi har hela tiden trott att startar vi fler tjejlag så får vi också fler isytor, men det känns inte riktigt att våra beslutsfattare inom politiken ser sambandet mellan idrott, folkhälsa och samhällsnytta, berättade han bland annat.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Är det verkligen en katastrof att Sverige åkte ur VM:s A-grupp? Är svensk damhockey sämre än någonsin? Kunde Svenska Ishockeyförbundet gett Damkronorna bättre förutsättningar inför VM? Hur stort ansvar har ledare och spelare för degraderingen? Vad betyder det för rekryteringen av tjejer till hockeyn att vi inte spelar i A-gruppen?

”VI TYCKER INTE ATT DET ÄR BRA”

Blocket var fulltecknat med frågor då vi åkte upp till Svenska Ishockeyförbundet för att träffa Generalsekreteraren på Svenska Ishockeyförbundet, Tommy Boustedt, för att få hans syn på insatsen i VM och vilken framtid han ser i svensk damhockey.
– Totalt sett är det en ny upplevelse att vi spelar i B-gruppen och något vi egentligen aldrig har planerat för. Jag har försökt tänka tillbaka och jag kan inte komma ihåg att vi på någon nivå tidigare har åkt ur den högsta divisionen, säger Tommy Boustedt då vi slagit oss ner i ett av förbundets konferensrum.
– Betydelsen för svensk ishockey? Klart att om vi hade tyckte det var bra så hade vi inte brytt oss, men vi tycker inte att det är bra och därför bryr vi oss.
– Nu är jag själv funtad på det viset att då jag mött motgångar i mitt liv har jag haft det som en sorts trampolin för att ta oss tillbaka uppåt. Jag har åkt ur med lag en gång i tiden då jag var tränare, men det har bara fått mig mer taggad och har varit mer lärorikt än när jag varit med och vunnit, vilket jag också gjort med olika lag.
– Jag tror det här kan skapa något bra för framtiden även om det inte känns så just idag. Om några år kanske vi kan titta tillbaka och säga att ögonen öppnades ordentligt då vi åkte ur.

Tommy Boustedt. Foto: Ronnie Rönnkvist

Har det redan varit några ringar på vattnet effekter, positiva eller negativa?
– Nej, inte mer än att det är många som bryr sig och engagerar sig som inte gjort det tidigare. Jag kan inte säga idag att det är något positiv, men jag vet av erfarenhet att det kan vara ett avstamp för något nytt och bättre. Sedan är folk ledsna.
– Det påverkar inte något praktisk planering mer än att vi inte vet vart vi ska spela VM nästa år. Det är ju negativt eftersom vi inte kan inhandla flygbiljetter och så vidare.

Vad tror du det här betyder för rekrytering av nya tjejer?
– Jag tror inte att det betyder jättemycket. Vi har inte haft så stora framgångar senaste säsongerna, men ändå har rekryteringen gått väldigt bra. Det minsta problemet vi har i svenska tjejhockey är att rekrytera nya spelare i tidiga åldrar.
– Det finns många andra problem som jag inte tror hänger ihop med Damkronornas resultat.

Kan du utveckla det?
– Till exempel att vi ännu inte har tjejhockey i alla ungdomsföreningar. Det var ett problem vi identifierade redan då jag började på förbundet för 18 år sedan. Det finns någon sorts motstånd mot det.
– Jag tror, efter att funderat och lyssnat mycket, att det är brist på istid och resursbrist som gör att föreningar i storstadsområden tycker att dom inte kan ta in mer ungar. Ska dom även starta ett tjejlag, vilket vi tycker att dom ska göra, då blir istiderna ännu färre.
– Vi har hela tiden trott att startar vi fler tjejlag så får vi också fler isytor, men det känns inte riktigt att våra beslutsfattare inom politiken ser sambandet mellan idrott, folkhälsa och samhällsnytta.

ALDRIG LYCKATS FÅ FÄSTE

Det här är också något Tommy Boustedt och Svenska Ishockeyförbundet brinner för.
– Isytor är högsta prioritet för svensk ishockey. Där jobbas det också väldigt hårt, men det finns något kompakt motstånd inom politiken och dom ser inte nyttan med idrott trots att vi är Sveriges största folkrörelse med än tre miljoner aktiva.
– Vi har förbundsmöte i juni. I den nya verksamhetsinriktningen 2019 till 2021 ställer vi upp olika fokusområden. Bland annat sju löften som årsmötet ska klubba. Ett av dom sju löftena är att föreningar med ungdomsverksamhet även ska starta tjejlag. Vi har mer än 300 ungdomsföreningar, men inte ens hälften har tjejverksamheten.
– Med den modell vi har så betyder bredden mycket. Om vi ska bli bra på toppen, vilken är en av anledningarna till att du sitter här, måste vi ha en bredare bas än vi har idag.

Sverige förlorade den avgörande matchen mot Japan och degraderades därmed i VM-hierarkin. Foto: Bildbyrån

Är det också därför som vi hamnat där vi hamnat idag?
– Vi har aldrig lyckats få fäste i dom breda massorna med vår tjejhockey. Beviset är det jag säger, att vi har 300 föreningar med ungdomsverksamhet, men inte ens hälften har tjejverksamhet. Därför måste vi fokusera på saker i rätt ände.
– Det går inte att bara koncentrera sig på hur det går för Damkronorna. Damkronornas resultat är en konsekvens av vad som hände 10-15 år tidigare.
– Idag är det många tjejer som börjar spela hockey i hockeyskolor. Vi har fördubblat antalet på bara några år. Nästa steg är det svåraste, att behålla tjejerna i åldern 10-14 år. Därför finns det ett projekt som rullat på och heter just ”behålla flickor 10-14 år”. Där satsar vi ganska mycket resurser.
– Det handlar om flera saker. Exempelvis att det kanske inte behöver vara 25 tjejer för att få ihop ett lag. Vi kanske kan ändra på spelformen och istället spela på tvären. Man kan då spela tre mot tre och då kanske det räcker att vara sju tjejer för att bilda ett lag. Vi kan med det få ihop fler lag och sedan spela seriespel på det sättet.
– Visst kan tjejer på kort sikt spela med killar, men om vi ska bli många så måste vi ha en ren tjejverksamhet. Det finns inte bara en sak att åtgärda utan säkert hundra för att vi ska komma upp på den nivån vi vill vara med vår damhockey.

Ylva Martinsen är svensk förbundskapten. Foto: Ronnie Rönnkvist

Tommy Boustedt lyfter också fram några punkter för att bredda svensk damhockey.
– Rekrytera, behålla och ge bättre förutsättningar för tjejer. När det gäller träningstider och förutsättningar ska det i alla fall vara på samma nivå som killarna.
– Nu har inte heller alla killar jättebra träningstider, tränare och omklädningsrum, men där ska jämlikheten vara odiskutabel. Alla tjejer som vill spela ishockey måste få göra det genom att det ska finnas minst ett tjejlag i alla klubbar med ungdomsförening.

KUNDE INTE TRÄNA MED LAG PÅ SJU VECKOR

Svenska Ishockeyförbundet har medialt fått en del kritik för att inte ha gett Damkronorna bästa förutsättningarna inför VM. Bland annat var det vissa aktuella VM-spelare som inte hade möjligheten att spela någon match eller träna med ett lag på sju veckor innan turneringen.
– Nu är det så att vi har ett avtal med SDHL. Vi tror att ska det bli en riktig ordning på damhockeyn i Sverige måste vi ha en stark högsta-liga. Precis som vi haft på herrsidan med elitserien, gamla allsvenskan, SHL och så vidare.
– Därför var vi initiativtagare för ett antal år sedan till ett uppstartande av SDHL, men även för en intresseorganisation. När vi nu har ett avtal med SDHL är det viktigt at vi lyssnar på dom tio föreningarna som är med där och tillmötesgår det dom vill göra, för den svenska modellen handlar om en bra föreningsverksamhet. Så är det inom alla lagbollsporter i Sverige, att där vi är framgångsrika på landslagssidan har vi en bra föreningsverksamhet. Därför måste också SDHL få växa och med det nya avtalet får dom också disponera alla kommersiella rättigheter.
– Som förbund äger vi ursprungligen dom här rättigheterna, men vi låter på herrsidan SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan disponera dom rättigheterna. Därför gör vi så även på damsidan.
– Vi ger bort ett kommersiellt värde. Till SHL är värdet på det mycket, mycket högre än till SDHL. Men det handlar ändå om miljoner som vi ger till SDHL för att dom ska kunna bedriva och utveckla sin verksamhet. Motprestationen i dom här organisationerna är att se till att vi har spelare till landslaget. Dom har också ansvar för att stå för ersättningar, utrustningar och så vidare till spelarna.

Olof östblom är tävlingschef på förbundet. Foto: Ronnie Rönnkvist

Fungerade dialogen kring det här bra inför den här VM-turneringen?
– Egentligen är det ingen skillnad mot herrsidan. När vi åker till VM där är det bara några dagar innan turneringen som laget är samlat.

Där har herrarna förturneringar och landskamper, vilket inte Damkronorna har?
– Jo, men det är inte dom spelarna som sedan spelar VM. Sedan är det så antalet dagar vi disponerar är 65. Det kanske låter som att vi inte gör annat än spelar VM, men det börjar redan i augusti. När vi sedan kommer fram till VM är vi uppe i dom här 65 dagarna. Det är så ett avtal fungerar.
– Vi kan också starta en ny förhandling för att försöka ändra på det här, men för att bygga SDHL:s verksamhet tycke dom att det var väldigt viktigt att få många matcher i slutspelsomgångarna. Vi får också förutsätta att dom här klubbarna vet sitt och svensk damhockeys bästa.

Är det här något som är värt att tänka extra på när ni gemensamt planerar resan fram till VM nästa år?
– Ja, så kan det vara. Samtidigt brukar inte lagen ha mer än en vecka tillsammans innan VM. Sedan är frågan vad man ska göra med verksamheten när exempelvis inte bästa spelarna finns med.
– Det är inte så att vi kan åka och spela turneringar med några stycken spelare. Det viktigaste är att vara på is, åka skridskor och så vidare för att hålla igång.
– Nu jobbar inte jag med detaljplanering för landslagen. Det har vi förbundskaptener som sköter. Principiellt sett förutsätter jag att dom som ska spela i VM tränar på is på andra sätt. När sedan allt seriespel är klart går man ihop och har den här förberedande veckan. Det är inte så enkelt som att förbundet tycker att vi inte ska ha några träningsläger utan det är som en ekvation att lösa.

Skulle det rent ekonomiskt fungera att ha fler läger innan VM?
– Det beror på nyttan med träningslägret. Vi får väga det mot varandra. Det är inte så enkelt att Ylva (Martinsen) och Olof (Östblom) inte vet hur man presterar ett resultat. Dom förstår självklart det, gör bedömningar och tycker att andra turneringar under säsongen är viktigare.
– Vi är ändå, som sagt var, samlade 65 dagar under säsongen. Sedan är det så att tjejerna anger att det är svårt att vara borta från jobb och skola. Ska det dessutom vara träningsläger så måste man vara borta då också.
– Det som är viktigt i avtalet med SDHL är att dom står för spelarnas ersättningar. Precis som på herrsidan. Jag tror att det är ska det här bli ordning och reda långsiktigt så måste vi ha en modell där vi har starka föreningar med en bra verksamhet. Att kortsiktigt göra satsningar och motarbeta SDHL kommer bara ge dåliga resultat för framtiden. Det är otroligt viktigt att man i ett litet land som Sverige går tillsammans.

Pernilla Winberg var en av blott två svenskar på topp tio i SDHL:s poängliga. Foto: Bildbyrån

Hur ser du på ledarna, förbundskaptenen, tränarna och spelarnas ansvar i degraderingen till B-gruppen?
– Jag tycker inte Ylva och tjejerna gjorde ett dåligt jobb. Men om vi tittar på poängligan i SDHL, som Ylva inte har något att göra med, så hade vi på topp tio två svenska tjejer (Emma Nordin och Pernilla Winberg) och två till (Erika Grahm och Anna Borgqvist) bland topp 20.
– Vi har alltså fyra tjejer bland topp 20. Resten är utländska spelare. Att då få ihop ett bra lag när vi inte har så många stjärnor… Ska man betecknas som stjärna så ska man nog vara i topp av poängligan. Då blir inte jobbet så enkelt för Ylva.
– Det här är inte tjejernas fel för dom gör så gott dom kan. Jag tror att det beror på att vi haft för få spelare med bra verksamhet från femårsåldern upp till 20 år. Hade fler tjejer varit med så hade urvalet varit bredare från början hade det kunnat se annorlunda ut i till exempel poängligan som är ett sorts kvitto på vilka stjärnor vi har.

Har vi tappat för många av tidigare elitspelare som hade kunnat gå ner som ledare på ungdomsnivå?
– Det är viktigt när man slutar spela att man blir ledare, men det är inte säkert alla spelare är lämpade att bli ledare. Så är det varken på herr eller damsida. Jag tror att statusen behövs höjas på damsidan så att fler vill vara ledare där. Bevisligen har vi väldigt många duktiga tränare i svensk ishockey, men jag tror flera av dom behöver komma in i tjejhockeyn. Det är också en ekvation att lösa.
– En sak som också kommer att bli viktigt i framtiden är förbättra rekryteringen och utbildningen av tränarna som jobbar med tjejhockeyn. Och få flera av dom som jobbar med herrhockeyn och bevisligen gjort det väldigt bra, vi har fostrat enormt många killar till att nu spela på en hög nivå, att få dom tränarna att jobba mer med tjejer. Det är också en jämlikhetsfråga för mig. Resurser på den nivån är helt avgörande för om det ska bli bra högst uppe.

Trots degraderingen, sitter du lugn i båten eller ser du några åtgärder som måste till omgående för att få skutan på rätt våg igen?
– Egentligen är allt på plats. Det jag upplever är att många inte känner till vad som görs. Man skjuter på fel grejer och pratar för mycket om exempelvis förlustmatchen mot Tjeckien i tro om det är avgörande för framtiden.
– Jag säger fortfarande att rekrytera, behålla, utbilda, att det ska vara jämlikt under uppväxten och att fler föreningar ska ha tjejverksamhet är vad som i slutändan kommer avgöra om vi kommer vara bra högst upp eller inte.
– Vi blev sjua på OS och nu slutade vi nia. Sjua är inte heller någonting vi siktar på i svensk ishockey. Vi vill spela om medaljerna. Det handlar inte bara om att ta oss tillbaka för att bli sjua om två år. Det handlar om att ta oss tillbaka och göra en resa för att utmana bästa nationerna. Ska vi göra det så är det ingen konstgjord andning som hjälper utan vi måste ta krafttag i den breda delen av vår sport. Då hänger det ihop med anläggningar, istider och allt vi pratat om. Det är en mycket större fråga än Damkronornas resultat.