”För mig är det ganska tydligt att det är två lag för mycket”
SDHL ses som Europas bästa liga på damsidan. Dessutom får ligan mer och mer uppmärksamhet medialt. Men hur bra är egentligen ligan och var det enbart av godo att SDHL utökades från åtta till tio lag?
– För mig är det ganska tydligt att det är två lag för mycket, säger Maria Rooth.
Maria Rooth är en av svensk hockeys största spelare genom alla tider med bland annat två olympiska medaljer på hyllan hemma i Ängelholm. Hockeysverige.se bad om hennes analys av ligan och då bland annat hur hon ser på hur effekten blivit med en utökad liga.
– För mig är det ganska tydligt att det är två lag för mycket. I en uppstartsfas är det så att dom två lagen fått mycket stryk. Samtidigt gör man det här för att bredda hockeyn. Det finns en baksida som alla någonstans visste om när man utökade ligan, säger den tidigare landslagsforwarden och fortsätter:
– Man ville få hockeyn bredare, men då kommer också dom här siffrorna som är skrämmande och det blev ett stort glapp mellan ettan och sista laget.
Det är i dag 56 poäng mellan ettan och tian samtidigt som det är väldigt många utländska spelare som fyller ut dom två lag som ligger sist idag, totalt 20 stycken, hur tänker du kring det?
– Klart att det är många utländska spelare i SDHL. Samtidigt måste vi komma ihåg att den svenska ligan fortfarande är ganska ung. Jag tror att dom flesta lagen letar på hemmaplan först. Det kostar såklart pengar att ta in utländska spelare. Hittar man inte spelare i Sverige så går man utomlands.
– Dom bästa spelarna som är här har höjt ligan något enormt. Utan dom hade vi absolut inte haft den ligan som vi har idag. Däremot är det bottenskiktet av dom utländska spelarna som vi efter hand måste komplettera med svenska.
– Där tänker jag att klubbarna har en strategi. Måste en klubb idag ta in elva utländska spelare så måste man självklart jobba mycket mer med dom spelarna man har i sitt distrikt och göra till flygfärdiga SDHL-spelare, för det är dom inte idag.
Får våra unga spelare tillräckligt med framträdande roller i SDHL-lagen för att utvecklas?
– Är man tillräckligt bra för att spela i SDHL så får man också chansen. Tänker inte klubbarna på det sättet så är det definitivt fel. Det är dom duktiga unga svenska spelarna som ska ta den här sista fjärdedelen av platserna i ett lag för att utvecklas och vara med där det händer.
– Sverige kanske inte har dom spelarna idag, men jag hoppas att klubbarna är medvetna om att det blir ett steg tillbaka för våra svenska spelare om man utesluter dom från sista platserna eftersom det ändå är dom som kämpar för att få mer speltid.
– Nu är inte jag insatt i någon klubbs arbete så det är lite svårt att uttala sig hur det ser ut ur ett större perspektiv. Svenska spelare måste få chansen att komma in inom närmsta fem åren, att det sker en förändring och man ser att antalet av dom lite sämre utländska spelare går ner.
SDHL hyllas, med all rätt, för att vara en stark liga, men bara sex av 20 i poängligan är svenskor och målvaktsligan toppas av Linköpings Florence Schelling, vad säger det om nivån på våra toppspelare i Sverige?
– Jag tror att vi är inne i en period där vi har några få målskyttar som är pålitliga, men vi behöver fler och bättre spelare som kommer fram.
– Topparna i den här ligan, tänker jag, kommer göra våra spelare bättre genom att se och lära av bästa spelarna vi har i ligan nu. Generellt visar det nog på att Sverige inte har sin bästa generation just nu.
Vad är styrkan med SDHL som liga?
– Det är en serie med extremt många stjärnor. Nu är det tyvärr inte jättemånga svenska stjärnor, men oavsett så är det en liga som är väldigt sevärd när bästa spelarna är med. Klart att det lyfter serien till något vi inte skulle klara själva med dom svenska spelarna vi har idag. Vi har helt enkelt för få av den kalibern.
– Jag vill ändå lyfta utländska spelarna för dom har gjort SDHL till något riktigt, riktigt sevärt.
Vilka förändringar vill du se närmaste åren för att ligan ska bli ännu mer attraktiv?
– Att klubbarna gör ett aktivt utbildningsarbete med dom här unga tjejerna som inte få plats, att man har span på dom och ger rätt utbildning så dom kan ta en plats i SDHL framöver. Att man förklarar att ”det här behöver du träna på för att komma hit och det krävs så här mycket arbete av dig”. Att man har en fungerande dialog med dom spelarna eftersom det är många som är på väg uppåt men ännu inte tar en plats för att dom är för unga eller inte tillräckligt bra.
– Det här behöver svensk damhockey för att det ska bli en bättre liga med svenska spelare som bidrar.
Kan du se att vi har en juniorliga i Sverige inom fem till tio år?
– Det hade varit perfekt. För många är glappet alldeles för stort. Många av våra spelare är duktiga och talangfulla, men att gå upp och spela i SDHL med spelare som spelar i VM, OS eller kommer från andra länder där dom fått en extremt bra grund i hockeyn, det är svårt att tävla mot dom även om man vill mycket.
– Hade vi haft en juniorliga så hade det här glappet varit mindre, men om jag kan se det inom fem år? Nja, jag vet inte riktigt vad det finns för tankar kring det i övriga hockeysverige, men jag hade tyckt att det skulle varit fantastiskt bra.
Med tanke på det du sa om att Sverige kanske inte har den bästa generationen just nu, hur går då dina funderingar kring OS i februari?
– Om vi ser på SDHL där dom flesta av våra svenska spelare spelar, där är dom inte med i toppen av olika ligorna utan det toppas av utländska spelare, så är läget så just nu.
– Jag tror Sverige kommer få det tufft, men jag kommer att hålla alla mina tummar och tår för att det kommer att gå bra. Tittar vi på dom bästa utländska spelarna som spelar i Sverige idag så är dom snäppet vassare. Samtidigt har man alltid chansen i ett mästerskap och vi i Sverige gillar att vara lite ”underdogs”.
– Tittar man på spelarna i olika lagen så har tyvärr andra länderna sprungit ifrån lite då det handlar om toppspelarna. Där har vi för få idag som är med och slåss i världstoppen.
Är Ylva Martinsen rätt person att leda Damkronorna in i en ljus framtid?
– Ja, det tror jag. Jag tror jättemycket på Ylva och hon har varit med hela vägen. Hon har U18, känner, har haft en bra dialog med dom spelarna och vet vart dom befinner sig i livet. Sedan följer det med upp i landslaget att spelarna vet vad det krävs om man ska spela för Ylva, säger Maria Rooth som också ser en ljus framtid för svensk damhockey.
– Det är fantastiskt kul att se att SDHL får betydligt mer publicitet jämfört med hur det var förr. Det händer mer och mer inom damhockeyn. Dessutom gjorde Erika Holst ett fantastiskt bra jobb innan hon slutade på förbundet med att få igång fler unga tjejer. Dom måste vi ta hand om nu, slussa vidare och se till att det finns olika typer av lag och serier för dom här tjejerna att spela i. Sett till att hela stegen finns med juniorlag och så vidare för då är det lättare att bilda sig en uppfattning om vad man vill i framtiden. Det känns jättepositivt och ett bra jobb av Erika helt enkelt.
Den här artikeln handlar om: