“Mini-Henke”: “Alltid tyckt det varit svinkul att stå i mål”

Hon är en av hockey-Sveriges stora målvaktslöften på damsidan. 
Frida Axell knackar på dörren till Damkronorna och kämpar för att göra sitt Göteborg konkurrenskraftiga i SDHL – men gläntar samtidigt på dörren för nya utmaningar.
– Tanken har funnits och är något som gror här inne, säger målvaktslöftet till Hockeysverige.se.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det är många målvakter som just nu knackar på dörren till Damkronorna. Göteborgs 19-åriga talang, Frida Axell, är inget undantag. Senaste säsongerna har hon tillsammans med Nicole Jackson haft den otacksamma uppgiften att vakta kassen i det SDHL-lag som släpper till mest mål bakåt. Frida Axell växte upp i Partille i Göteborgs utkant och det var inte bara hockey som gällde under hennes uppväxt.

– Jag kör fortfarande fotboll i Sävedalen på somrarna. Dessutom har jag provat på innebandy både som utespelare och målvakt, men även handboll ett tag, berättar Frida Axell när Hockeysverige.se träffar henne för en intervju i centrala Göteborg.

Varför just lagidrotter?
– Jag tror att det är min grej att kunna luta sig mot, men även att stötta andra. Jag är nog lite av en lagspelare för jag hade nog inte klarat någon idrott själv.

Hur fungerar det att kombinera hockeyn med fotbollen i Sävedalen?
– Jag kör fotbollen på sommaren lite mer som en skojgrej. Alla kompisar finns där. Då har jag något att sysselsätta mig med samtidigt som jag kör fys med hockeylaget.
– I vårt fall har vi inte så jättemycket lag-fys utan kör mycket på egen hand. Det gör det är lättare att köra fotboll och genom den få jättebra kondition och allt det där.

SKULLE SLUTA - OM HON INTE FICK BLI MÅLVAKT

En som betytt mycket för Frida Axell är hennes bror Filip. Säsongen 2015/16 spelade han två matcher med Oskarshamn i Hockeyallsvenskan under coachen Fredrik Söderströms ledning.

– Filip är egentligen grunden till att jag började med hockey. Han spelade i Partille och pappa var tränare för det laget. Då blev det att jag var där varje dag.
– Klart jag sett upp till honom och varit med på hans träningar. Han var utespelare vilket nog var anledningen till att även jag började som det. Sedan hittade jag min egen grej och det var att bli målvakt.
– Jag tror alltid jag sett upp till Filip utan att jag har sagt det till honom, säger Göteborgsmålvakten med ett leende.

Hur hittade du till målvaktsposten?
– Oklart. Jag har ett minne där jag sa till mamma att fick jag inte bli målvakt så skulle jag sluta. Jag var tydligen väldigt bestämd.
– Men varför vet jag inte. Jag har inte haft någon direkt förebild inom hockeyn, men det kändes som min grej. Idag är jag glad att jag tog det beslutet.

Det kan möjligtvis inte varit så att Filip ställde syrran i mål när ni spelade landhockey?
– Så kan det faktiskt ha varit. Vi hade soffan hemma som mål. Han sköt och sedan fick jag stå där. Säkert utan skydd också, skrattar Frida Axell som även har en syster.
– Det stämmer. Emma idrottar inte längre, men har spelat handboll. Först i Sävehof och sedan i Kärra.

Har du aldrig känt uppgivenheten och ensamhet då du stått där i kassen och puckarna trillat in bakom dig då du spelat matcher med Göteborg?
– Det har varit tufft. Jag kan ibland tycka det är mentalt jobbigt att släppa in puck efter puck. Sedan är det inte så nu längre eftersom vi har steppat upp lite.
– För mig handlar det om att vara mentalt förberedd inför varje match eftersom jag vet att jag behöver spela bra om vi ska ta poäng.

FÅR HJÄLP AV MENTAL TRÄNARE  

Hur har du hanterat dom bitarna?
– Jag har tyckt det varit jobbigt då och då över pressen att alltid behöva prestera. När det gick väldigt dåligt ett tag hade jag ett dåligt självförtroende.
– Nu har jag fått hjälp för det här och är någonting jag tagit mig ur, men som jag även fortfarande kämpar med ibland. Jag försöker se det positiva i det, att se till min egen prestation i första hand.

På vilket sätt har du fått hjälp?
– Vi har en mental tränare i klubben, Thomas Enhager. Han har inte jobbat så mycket individuellt med mig utan mer med hela laget i grupp.
– Sedan tycker jag att mental träning överlag är ett intressant ämne, vilket jag bland annat jobbade med i skolan. Jag skrev ett gymnasiearbete i mental träning. Eftersom jag jobbade med det i skolan kunde jag ta med mig det till hockeyn. Det blev en skön koppling.

Jag har tyckt det varit jobbigt då och då över pressen att alltid behöva prestera

Har du känt någon gång att det kanske är dags för något annat än att vara hockeymålvakt?
– Klart att tanken kommit, men det har aldrig varit något alternativ. Jag har alltid tyckt det varit svinkul att stå i mål. Jag kommer köra fullt ut till den dagen jag inte tycker att det är roligt längre.
– Tanken som har kommit upp är om jag ska välja fotbollen eller hockeyn. Samtidigt känner jag att jag kommer kunna få ut mer av hockeyn. Därför har jag valt att gå den vägen.

Vilka målbilder och visioner hade du första gången du klev in i Göteborgs omklädningsrum?
– Egentligen inga. Jag kom från killarna och Göteborg hade redan två målvakter, Nicole (Jackson) och Jule (Flötgen). Från början var det bara kul att få vara med och se tjejer spela hockey. Från det har jag utvecklats jättemycket.
– Det var ändå skönt att få känna känslan att i det här omklädningsrummet kan jag vara hur mycket jag vill. Då jag spelade med killarna gick jag ut därifrån av respekt.

"ROLIGASTE LAGET JAG NÅGONSIN SPELAT MED"  

Frida Axell hade inledningsvis inte allt för bra koll på vilken nivå hennes nya lag höll.

– Vi hade just kommit upp till SDHL då så ingen av oss hade någon uppfattning om hur det skulle se ut. Det blev nog lite av en chock när väl serien började. Med åren har vi lärt oss förstå vad vi måste göra.
– Vi har ändå aldrig haft någon dålig stämning. Klart att vi någon gång varit arga på varandra, men det har aldrig varit så att en dålig match tryckt ner hela laget. Det gäller att se vad vi gjort dåligt, släppa det och sedan bygga vidare därifrån. Annars kommer det inte gå bättre.
– Oavsett hur det gått i matcherna har vi alltid haft väldigt kul. Göteborg är också det roligaste laget jag någonsin spelat med. Att vi har kul ihop tror jag är viktigt för att sedan även lyckas på matcherna.

Göteborg har en rad importer, men trots det eller tack vare det, så upplever Frida Axell att det är en bra sammanhållning även vid sidan av isen.

– Ja, men såklart att dom som inte är härifrån träffas oftare för att hitta på grejer. I mitt fall, jag har familj här och andra vänner, men lediga helger kanske vi hittar på något skoj tillsammans.

Du är verbal och social, men hur är din roll i omklädningsrummet och runt laget?
– Jag skulle nog säga att den är ganska stor och jag gillar att sprida energi, är kanske den lite skämtsamma, men hittar också mina stunder där jag är lugn. Jag anpassar mig utefter hur situationen är.
– Däremot kanske jag inte den här ledande spelare genom att ta hand om grejer. Jag är mer ledande genom att pusha andra.

Som målvaktskollega under hela Axells tid i Göteborg har hon haft nio år äldre Nicole Jackson.

– Relationen mellan oss har alltid varit väldigt bra. Vi har roligt ihop och stöttar varandra. Även om vi slåss om samma plats är vi goda vänner.
– Jag stöttar Nicole om hon spelar och hon stöttar mig om jag spelar. Det är väldigt skönt att kunna ha den tryggheten och en som jag kan bolla idéer med. Om det har gått dåligt behöver jag inte skämmas utan hon finns då där och pushar mig.
– Sedan tänker jag inte på att hon är så pass mycket äldre än jag och vi är, som sagt var, väldigt goda vänner.

KALLAS "MINI-HENKE"  

Nu har ni i Göteborg tagit ett kliv ytterligare i utvecklingen som lag till den här säsongen, men vad krävs av er om ni ska ta nästa steg och bli ett slutspelslag?
– Det krävs mycket av oss spelare, men framförallt också från klubben. Bättre förutsättningar…

Vad tänker du närmast på då?
– Lite mer go från klubben och att vi känner deras stöd ännu mer. Samtidigt är stödet från ledarna redan bra.
– På isen, vi behöver fler spelare. Nu får vi oftast ett nytt lag inför varje säsong. Vi kan behöva fler erfarna spelare som förstår att den här ligan är bra. Det kanske kan vara svårt att förstå om man kommer som ny från ett annat land.

Det känns som vi blir lite utstötta genom att hålla till där ute.

Hur känner du att förutsättningarna är för er ute i Angered?
– För mig fungerar det bra eftersom jag har en bil som kan ta mig dit. Samtidigt hade det underlättat om vi hade fått träna i Frölundaborg eller i någon hall mer centralt. Det känns som vi blir lite utstötta genom att hålla till där ute.
– Sedan är det en fin hall, men vi har spelare som får ta spårvagnen hem klockan 21. Sådana grejer, jag önskar folk kunde förstå den situationen. Jag tror att det dessutom hade lockat med publik om vi spelade våra matcher mer centralt.
– Det finns mycket man kan göra, men jag har samtidigt förståelse för att det kan vara svårt.

Upplever du att folk pratar hockey med dig då du jobbar i dina föräldrars Hemköpsbutik i Torslanda?
– Kunderna frågar mig hur det går i hockeyn. Mamma och pappa promotar oss lite på skärmarna i butiken. Dessutom har jag två smeknamn från två kunder.
– Det ena är ”Mini-Henke” och sedan ”chefen”. När dom frågar mig om hur det gått i matcherna blir det alltid lite följdfrågor, vilket är roligt.

Skulle folk komma fram och prata hockey med dig om du går på Avenyn?
– Nej, det tror jag inte. Det ska nog mycket till.

THUVIK - ETT TUNGT TAPP  

Vilka målbilder har Göteborg och du personligen om vi stannar upp vid endast den här säsongen?
– Min målbild är att göra en bättre säsong än den förra. Jag tycker att förra säsongen var jättebra för min egen del, men jag vill kunna göra det ännu bättre och vara en spelare som bidragit ännu mer, en viktig spelare.
– Sedan finns Damkronorna såklart med. Det har jag inte gett upp och det är dit jag vill.

Lagets?
– Att slippa kvala. Gärna slutspel.

En av stora tappen inför den här säsongen är Hanna Thuvik som lämnat Göteborg för spel i Brynäs. 

– Klart att det var extremt tråkigt eftersom Hanna var en viktig spelare, men också en jättebra kompis till mig.
– Det är bara att inse att så här är det. Folk lämnar och nya kommer in. Vi får bygga från det och då öppnas det möjligheten för någon annan att ta den platsen.
– Jag och Hanna pratar nästan varje dag och peppar varandra inför varje match. För mig är det som att hon finns där och jag har hennes bild bredvid mig i omklädningsrummet. Vi har alltid hållit ihop och självklart saknar jag och hela laget henne.

Hanna Thuvik.

Har det funnits tankar även hos dig att se dig om efter någon annan klubb att spela för?
– Jo, tanken har funnits och är något som gror här inne, säger Frida Axell samtidigt som hon pekar mot huvudet och även påpekar att det trots allt just nu bara är Göteborg som gäller för henne.

FOTO: Ronnie Rönnkvist, Bildbyrån