Kenneth Holmstedt listar de tuffaste motståndarna han mött

Kenneth Holmstedt har en gedigen elitkarriär bakom sig där han ställdes mot en mängd skickliga spelare. Här tar den förre målvakten ut de fem svåraste forwardsspelarna han mötte under sin karriär.

Kenneth Holmstedt spelade elithockey mellan 1966 och 1980. Han vaktade kassen för bland annat Skellefteå, Karlskoga/Bofors och Örebro. Han sågs under många år som en av Sveriges mest lovande målvakter och spelade både i B-landslaget samt Juniorlandslaget. På resans gång ställdes han mot många giftiga anfallare.

Hockeysverige.se bad den idag 73-åriga före detta elitmålvakten plocka ut dom fem tuffaste forwards hans ställts mot och med ett eller två ord beskriva spelarens styrka.

Behärskade allt

Ulf Sterner
Världsmästaren från Deje i Värmland kom att bli första svenskfostrade spelare i NHL då han säsongen 1964/65 spelade fyra matcher för New York Rangers. Debuterade som radarpartner åt Nisse Nilsson säsongen 1956/57, men lämnade klubben för spel med Västra Frölunda 1961. Spelade alltså NHL-hockey säsongen 1964/65, men tillbringade mesta av tiden med spel i St. Paul Rangers och Baltimore Clippers. Återvände sedan till Sverige för spel hos Gösta ”Pollenkungen” Karlsson i Rögle. Spelade mellan 1967 och 1990(!) för Färjestad, Västra Frölunda, Färjestad igen, London Lions, Bäcken, Vänersborg, Forshaga, Hammarö, Skattkärr, Skåre och Hammarö ånyo. Världsmästare 1962, men spelade totalt nio VM och två OS. Uttagen i VM:s All Star team 1962 och 1969. Vinnare av Guldpucken 1963. Utsedd till VM:s bästa forward 1969.

Skottet

Anders Andersson
”Acka” kallad. Debuterade för hemmaklubben, Skellefteå AIK, i högsta serien 1955. Var klubben trogen till och med säsongen 1965/66. Tillhörde den så kallade ”Myggkedjan” i Skellefteå tillsammans med Eilert ”Garvis” Määttä och Karl-Sören Hedlund. En kedja som sattes ihop av Göte Lindahl då han ropade till de tre unga grabbarna på första träningen tillsammans att just de tre skulle spela ihop. Lindahl var inte då medveten om att alla tre var centrar och ställde upp näst intill på varandra när första nedsläpp skulle ske. ”Acka” kom sedan att spela två säsonger med Färjestad mellan 1966 och 1968 innan han avslutade karriären med en säsong i Skellefteå där han även var tränare under en tid efter att han slutat spela. Världsmästare 1957 och 1962. Spelade totalt sex VM och två OS. Vinnare av Guldpucken 1961 och 1962. Anders Andersson avled 1989.

Klurig

Kent Nilsson
Fostrades i Ösmo, men flyttade som junior över till Djurgården. Där fick han debutera i dåvarande allsvenskan, alltså dagens SHL, säsongen 1973/74. Efter att Djurgården fått lämna hockeyns finrum 1976, där Kenta Nilsson faktiskt elitseriens poängliga, skrev han på för AIK. 1977 valde han sedan att åka över till Winnipeg i Kanada för spel i WHA. 1979 tog han steget in i NHL då han skrev på för Atlanta, alltså det som idag är Calgary. Han har även spelat för Minnesota och Edmonton i NHL. Efter tiden i NHL har han representerat Lugano, Bolzano, Djurgården, Kloten, Graz, Vålerengen, Nynäshamn, Stuttgart och Majadahonda. Jobbade mellan 1992 och 2020 som NHL-scout. Har vunnit Stanley Cup en gång, WHA två gånger och SM-guld en gång. Årets Rookie i WHA 1978, Guldpucken 1989. Pappa till tidigare NHL-spelaren Robert Nilsson.

Måltjuv

Yngve Hindrikes
Från Björbo, vilket är en omtalad ort i hockeysammanhang. Flyttade som 17-åring till Örebro för att spela fotboll. Hoppade då dessutom hockeylaget som då spelade i Division 2. Var med om att spela upp ÖSK i Allsvenskan 1965. Då pratar vi alltså fortfarande ishockey. Skrev på för Borlängeklubben Tunabro 1971 och blev kvar under två säsonger. Spelade då samtidigt fotboll med Brage. Gjorde två matcher med Tre Kronor.

Rakt på

Gordie Howe
“Mr. Hockey” kallad. En av världens bästa ishockeyspelare genom alla tider. Debuterade i NHL 1946 och gjorde sin sista säsong 1979/80. Mellan 1946 och 1971 representerade han Detroit. Skrev därefter på för Huston i WHA där han spelade tillsammans med sina söner Mark och Marty. Mellan 1977 och 1979 blev det spel i New England, även det i WHA. När sedan organisationen flyttade till Harford och blev ett NHL-lag spelade Howe kvar ytterligare en säsong. Då var ”Mr. Hockey” 52 år. Han gjorde sin sista professionella match säsongen 1997/98 då han gjorde ett par byten med Detroit Vipers i IHL. Stanley Cup mästare 1950, 1952, 1954, 1955. NHL All Star team 1951, 1952, 1953, 1954, 1957, 1958, 1960, 1963, 1966, 1968, 1969, 1970. Vinnare av NHL:s poängliga 1951, 1952, 1953, 1954, 1957, 1963. NHL:s bästa spelare 1952, 1953, 1957, 1958, 1960, 1963. Avco Cup (WHA) mästare 1974, 1975. WHA:s mest värdefulla spelare 1974.