Så kan USA ställa upp i OS 2026

OS 2026 i Italien närmar sig med stormsteg. Inför turneringen har Matt Larkin och hans kollegor börjat titta närmare på hur de medverkande lagen kan ställa upp. Nu har turen kommit till USA att synas.

Den här texten publicerades ursprungligen på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Den här månaden drog vi igång våra tidiga trupprojektioner inför vinter-OS 2026 i Milano-Cortina. Våra lagbyggen följer samma struktur som de faktiska OS-trupperna: 22 utespelare och tre målvakter. Nationerna måste skicka in sina slutgiltiga laguppställningar senast den 31 december 2025.

Vi började med att analysera de obestridda mästarna i best-on-best-sammanhang: Kanada. Näst på tur är den främsta utmanaren – ett lag som var ett mål från världsherravälde både i OS 2010 och i 2025 års 4 Nations Face-Off: USA.

Än en gång kommer jänkarna att ställa upp med ett lag som ser bäst ut på pappret. Men kan de fullfölja uppdraget? Som gästuttagare den här veckan har jag – såklart – en amerikan vid min sida: min kollega Anthony Trudeau.

---

FORWARDS (14) – Matt Larkins val

Brady Tkachuk – Jack Eichel – Matthew Tkachuk
Matthew Knies – Auston Matthews – Jack Hughes
Kyle Connor – Tage Thompson – Cole Caufield
Jake Guentzel – Dylan Larkin – Matt Boldy
Clayton Keller – Vincent Trocheck

Jag lutade mig mycket mot Kanadas vinnande lag från 4 Nations när jag tog ut min tänkta OS-trupp, och även om amerikanerna inte vann den turneringen var de väldigt nära och visade upp många styrkor som är värda att ta efter. Ett exempel: vi rör inte Tkachuk-linans godståg med Jack Eichel i mitten. Larkin och Guentzel var också riktigt effektiva i 4 Nations och förtjänar fortsatt plats. Jag valde att peta några veteraner, främst J.T. Miller och Chris Kreider, för att skapa mer dynamik och skicklighet. Tage Thompson – en mardröm att möta med sin storlek och tunga direktskott – var ett självklart val.

Största flexen:
Knies går från att vara utanför truppen till andrakedjan? Hör mig först. Det handlar inte om att jag håller på Toronto Maple Leafs. Om Knies tar plats i laget är det logiskt att spela honom med sin vanliga kedjekamrat Matthews, och Hughes kan ersätta Mitch Marner som speluppläggare på högersidan. En väldigt balanserad kedja.

Tuffaste petningen:
Gjorde jag verkligen Jason Robertson en orätt igen? Jag var väldigt nära att ta med honom, men behövde en reservcenter som även kan spela en defensiv roll. Trocheck är mer mångsidig.

Övervägde även:
Jason Robertson, Brock Nelson, J.T. Miller, Alex Tuch, Logan Cooley, Chris Kreider, Brock Boeser

---

FORWARDS (14) – Anthony Trudeaus val

Tage Thompson – Auston Matthews – Jake Guentzel
Brady Tkachuk – Jack Eichel – Matthew Tkachuk
Matthew Boldy – Dylan Larkin – Clayton Keller
Jason Robertson – J.T. Miller – Alex Tuch
Matthew Knies – Jack Hughes

Sabres-skytten Thompson med sin 198 cm långa kropp, sitt tunga direktskott och matchvinnande mål i VM gör det enkelt att rätta till att han inte var med i 4 Nations. Han och Guentzel – som alltid kliver fram – ger coach Mike Sullivan en ursäkt att dela på Matthews och Tkachuk-bröderna, som här återförenas med sin kedjekamrat från 4 Nations, Eichel. Boldy och Red Wings-kaptenen Larkin imponerade i turneringen och får plats i en stark tredjekedja tillsammans med Utah Mammoths lagkapten Keller. Både Hughes och Keller är kreativa spelare, men Keller har ett litet försprång efter att ha burit kaptensbindeln och dominerat i VM. Bill Guerin och Chris Drury försökte bygga en fjärdekedja med kraftfulla rollspelare i 4 Nations men gjorde fel val. Här testar de igen, men med tvåvägsspelaren Miller som center och två starka skyttar på varsin kant. Extra man är Knies – fysisk, skicklig och redo att hoppa in för någon av Tkachuk-bröderna vid skada.

Största flexen:
Tuch är en spelare som kan sätta identiteten för ett lag i best-on-best-sammanhang. En 100-kilosbjässe som blockerade över 100 skott förra säsongen och ledde ligan i boxplaymål. Han är namnet som får läsarna att undra varför Caufield är hemma – men det är bara för att Tuch spelar i sömniga Buffalo. Han gjorde bara ett mål färre (36) än Caufield förra säsongen och är betydligt mer användbar längre ner i hierarkin.

Tuffaste petningen:
Endast nio spelare har gjort fler mål än Kyle Connor de senaste fem säsongerna – och bara en av dem (Matthews) är amerikan. Hans briljanta slutspel 2025 (fem mål, 17 poäng på 13 matcher) borde räcka för en plats, men Sullivan tappade snabbt förtroendet för honom i februari och petade honom i finalen. Connor har förbättrat sin defensiv, men i OS finns inte tillräckligt med skyddade minuter för att ta med en ensidigt offensiv spelare som inte hör hemma i topp sex.

Övervägde även:
Kyle Connor, Cole Caufield, Vincent Trocheck, Matty Beniers, Brock Nelson, Conor Garland

---

BACKAR (8) – Matt Larkins val

Quinn Hughes – Charlie McAvoy
Zach Werenski – Jake Sanderson
Jaccob Slavin – Brock Faber
Lane Hutson – Adam Fox

USA var ett övertidsmål från seger i 4 Nations, trots att deras bästa back, Quinn Hughes, saknades hela turneringen. Nu är han med, McAvoy är frisk efter att ha tvingats lämna turneringen – och det gör den amerikanska backbesättningen skrämmande stark. Slavin och Faber återförenas som shutdown-par, och hela gruppen är otroligt skridskostark. Lite tuffhet saknas kanske – förutom från McAvoy.

Största flexen:
Jag har fem vänsterfattade och tre högerfattade backar. Jag satsar på talang och spelar Sanderson på fel sida. Hans skridskoåkning är så spektakulär att han kan bli USA:s största X-faktor i turneringen. Seriöst – såg du honom mot Toronto i slutspelet med Ottawa? Han blev bara bättre för varje match.

Tuffaste petningen:
Tvekade länge mellan Hutson och Noah Hanifin som extraback. Hanifin är större och mer allround, men om något händer med Quinn Hughes kan Hutson gå in direkt och ersätta den offensiva spetsen.

Övervägde även:
Luke Hughes, Jackson LaCombe, John Carlson, Noah Hanifin, Seth Jones

---

BACKAR (8) – Anthony Trudeaus val

Quinn Hughes – Charlie McAvoy
Jaccob Slavin – Brock Faber
Jake Sanderson – Zach Werenski
Noah Hanifin – Seth Jones

Quinn Hughes fortsätter utmana Cale Makar om titeln som världens bästa back men missade 4 Nations helt. McAvoy dominerade i gruppspelet mot Kanada men tvingades lämna turneringen efter en allvarlig medicinsk miss. Hughes skicklighet och McAvoys tuffhet är en perfekt kombination. Slavin och Faber gjorde defensiv hockey rolig att titta på – att återanvända det paret är en självklarhet. Hughes kommer att ta powerplaytid från Werenski, men denne var väldigt bra fem mot fem med Sanderson. Seth Jones – bänkens högerfattade back – har ibland underskattats, men hans slutspel med Florida Panthers visade vilken stadig klippa han kan vara när han är i zonen.

Största flexen:
Om jag för sex månader sedan hade petat Adam Fox till förmån för Seth Jones hade jag nog fått skriva gratis på Substack. Fox har en Norris Trophy och är en av ligans bästa passningsspelare, men hans brist på fart och spensliga kropp straffades hårt i 4 Nations. Vill GM Bill Guerin sätta Sullivan i läget att bänka Rangers bästa spelare i viktiga matcher? Guerin spelar skurken och hjälper Sully undvika ett nytt Martin St. Louis-scenario.

Tuffaste petningen:
Att peta Lane Hutson känns inte lika svårt som det borde med Hughes och Werenski i laget. Jackson LaCombe i Anaheim förtjänade egentligen en plats efter sitt stora genombrott – han ledde det amerikanska VM-laget i plus/minus (+11). Han är bättre än Hanifin, men rutin och kontinuitet spelar ofta in i trupputtagningar.

Övervägde även:
Jackson LaCombe, Adam Fox, John Carlson, Alex Vlasic, Lane Hutson

---

MÅLVAKTER (3) – Matt Larkins val

Jake Oettinger
Connor Hellebuyck
Dustin Wolf

Ja, jag gjorde det. Vi har sett tillräckligt av Hellebuyck i avgörande matcher – från slutspel till 4 Nations – för att oroa oss över att nerverna kan spela honom ett spratt igen. Därför ger jag förstaspaden till Oettinger. Om han inte levererar finns Hellebuyck där som trygg räddare.

Största flexen:
För ett år sedan stod kampen om tredjeplatsen mellan Thatcher Demko och Jeremy Swayman. Men Wolf har spelat bättre än båda det senaste året och har förmågan att stjäla matcher. Han får min röst just nu.

Tuffaste petningen:
Har jag dömt Swayman för hårt efter ett dåligt år? Kanske. Om han får en bra start på säsongen 2025/26, utan att behöva förhandla om kontrakt under sommaren, kan han enkelt ta tillbaka sin plats.

Övervägde även:
Jeremy Swayman, Thatcher Demko, Anthony Stolarz, Joey Daccord

---

MÅLVAKTER (3) – Anthony Trudeaus val

Connor Hellebuyck
Jake Oettinger
Jeremy Swayman

Målvaktssidan är USA:s största fördel, särskilt eftersom Ryssland fortfarande är avstängt. Hellebuyck var NHL:s mest värdefulla spelare förra säsongen och hade vunnit samma titel i 4 Nations om inte Jordan Binnington räddat Kanada i förlängningen. Hellebuyck har buren tills han förlorar den. Oettinger är redan en stjärna och blir hans främsta backup. Bruins-keepern Swayman sköljde bort en svag säsong med VM-guld och är en riktig lyx som tredjeval.

Största flexen:
Är det ens kontroversiellt att starta Hart Trophy-vinnaren? Hellebuyck är världens bästa målvakt och de andra har svårt att hinna ikapp. Visst har han ifrågasatts i slutspelssammanhang, men hans internationella meritlista väger tungt.

Tuffaste petningen:
Dustin Wolf anpassade sig snabbt till NHL i sin rookiesäsong – han fick Hart-röster och kom tvåa i Calder Trophy. I ett vakuum skulle han kunna peta Swayman. Men Swayman gick 7–0 i VM, och man rör ogärna om i målvaktshierarkin – inte ens bland tredjemålvakter.

Övervägde även:
Dustin Wolf, Joey Daccord, Anthony Stolarz, John Gibson