”Trodde nån skulle crosschecka mig”

Carl Hagelin om första NHL-målet

Han tog vägen till NHL via den amerikanska collegehockeyn i stället för elitserien. Det verkar ha varit rätt val för Carl Hagelin. I sin blott andra match för New York Rangers spräckte han sin målnolla.
– Jag minns inte riktigt vad jag gjorde efter målet mer än att jag åkte ner i sarghörnet och gjorde någon målgest med armen, säger Hagelin till hockeysverige.se.

Som ni tidigare har kunnat läsa här på hockeysverige.se gjorde Carl Hagelin, 23, sitt första mål i sin andra NHL-match när hans New York Rangers vann över Philadelphia Flyers hemma i Madison Square Garden med 2-0. Brad Richards gav Rangers ledningen med 1-0 i andra perioden och Hagelin utökade ledningen och fastställde slutresultatet till 2-0 5.06 in i tredje perioden framspelad av Ryan McDonagh och John Mitchell.

I kväll väntar ny match för Carl Hagelin och New York Rangers då Pittsburgh Penguins med Sidney Crosby i laget kommer på besök. Hockeysverige.se fick en pratstund med den nya rangerstjärnan Carl Hagelin iför matchen.

Hör det till vanligheterna att du gör mål på halvvolley?
– (Skratt) Jag har inte hunnit följa så mycket i media vad som visats och skrivits om matchen. Det har gått i ett hela tiden med kompisar, familj, press och så vidare. Men i dag på genomgången visade man målet och precis som du säger så gör man väl inte så ofta mål på halvvolley.
– Jag hade lite flyt efter att jag hade missat första chansen så kom pucken i retur och jag bara slog till. Jag trodde faktiskt att någon skulle komma och crosschecka mig i ryggen innan jag slog in pucken, men det gjorde det aldrig.

Kan man klä ord på känslorna när du såg att pucken letade sig in bakom Sergei Bobrovsky i Philadelphia flyers mål?
– Nej, det är svårt att beskriva. Man känner bara en enorm glädje samtidigt som folket på läktarna var ganska högljudda. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde efter målet mer än att jag åkte ner i sarghörnet och gjorde någon målgest med armen.

Var finns pucken du gjorde målet med idag?
– Jag tror att den finns kvar på något ställe i Madison Square Garden. De sparar den antagligen där, jag är inte säker.

Efter matchen fick du stoltsera i en ”Broadway hat”, vad var det för något?

Foto: Privat

– Den där finns med sedan vi var i Göteborg. Den ger man efter matchen till den som varit bäst på plan i laget. Egentligen skulle ”Henke” (Lundqvist) ha den, men han hade haft den så många gånger redan så då fick jag den eftersom jag gjorde mitt första mål. Tanken är väl att man ska ha den där hatten på sig under alla intervjuer fram till och med nästa match.

Blev du överraskad då du blev uppkallad till New York Rangers inför matchen mot Washington Capitals?
– Ja, jag visste inte att de fått André Deveaux avstängd och jag tänkte väl heller inte mycket på att det var aktuellt med spel för tillfället heller. Jag fick beskedet av min coach en timme efter att vi hade tränat i Hartford (Hagelin spelade för Connecticut Whale). Jag och en kompis (John Mitchell) var uppkallade till Rangers för spel, vilken underbar känsla!
– Tyvärr fick jag då lov att ställa in en antagligen helt underbar Thanksgiving-middag med (Mats) Zuccarello och Tim (Erixon). Men det var det antagligen värt, haha…

Vilka egenskaper ville New York Rangers coach, John Tortorella, att du skulle tillföra?
– Han ville att jag skulle jaga ner puckarna i anfallszon och aldrig sluta stressa vid deras uppspel. Mycket mer än så sa han inte utan jag tror att han förväntade sig att jag skulle spela på samma sätt som jag gjort i Connecticut.

Nu fick du debutera i NHL då du är 23 år. Har du nytta av den erfarenheten du har i dag jämfört med om du skulle ha varit i samma sits som 20-åring?
– Ja, men framför allt tror jag att det var viktigt att jag fått vara med och spela med Rangers på försäsongen. Jag fick lära känna spelarna och Rangers spelsystem viket jag känner varit bra och dessutom har jag fått mycket speltid i AHL.
– Det var inte så speciellt stort steg att ta tack vare de bitarna och det har fungerat riktigt bra att spela med Brian Boyle och John Mitchell. Mitchell har jag ju dessutom spelat tillsammans med tidigare. Men alla i laget är bra killar och det har inte varit något svårt att komma in i laget.

Hur tog lagkapten Ryan Callahan och övriga laget emot dig som kom från AHL?
– Det har, som sagt var, fungerat bra. Sedan är du ju ännu inte bästa vän med alla i laget redan. Trots allt så är jag en nybörjare i laget som är där för att slåss om att ta en plats.
– Fast alla är verkligen professionella och alla förstår att man måste ställa upp för varandra om man ska göra ett bra resultat. Jag märker i alla fall inte av något speciellt utan alla verkar verkligen ställa upp för varandra.

Är det klart om du ska spela kvällens match mot Pittsburgh Penguins?
– Nej, inte helt klart i alla fall. Jag får ta en dag och en match i taget och får jag chansen så kommer jag att vara förberedd på spel.

Om du spelar, blir det du eller Sidney Crosby som gör flest mål i matchen?
– (Skratt). Vår uppgift blir väl i första hand att se till att Crosby inte får göra något mål. Jag kommer gå in och göra en match med ett så bra tvåvägsspel som möjligt. Är jag på isen samtidigt som Crosby så får jag se upp så inte han får några målchanser. Och, visst, får jag chansen sätter jag gärna dit pucken också.