Old School NHL – Paul Coffey

Skridskovirtuosen med de omöjliga rekorden

Han kallades den fjärde forwarden och blev legendarisk för sin skridskoåkning och offensiva talang. I dagens Old School NHL tar vi oss en närmare titt på Paul Coffey, backen som på många sätt personifierade 1980-talets gladhockey.

1960 hade den amerikanske sångare Johnny Tillotson en gigantisk hit med ”Poetry in Motion”, en låt vars titel med fördel kan användas för att summera Paul Coffeys sagolika ishockeykarriär. Coffey, som föddes i Weston, Onatrio året efter Tillotsons mastodonthit, var en gudabenådad skridskoåkare som ofta spelade i ett högre tempo än sina motståndare. Hans mjuka, nästan flytande skridskoåkning var ingenting annat än ren och skär ”poesi i rörelse”.

Coffey draftades av Edmonton Oilers som sjätte spelare 1980. I samma draft lyckades klubben knyta till sig Jari Kurri (69:e spelare), målvakten

Foto: Getty Images Paul Coffey och Mark Messier delar många fina minnen.

Andy Moog (132:a) – och för all del även Luleålegendaren Lars-Gunnar Pettersson (174:a) som aldrig blev NHL-spelare men i stället satte målrekord i elitserien.

Hösten efter draften tog Coffey, Kurri och Moog plats i ett Oilers på frammarsch. Wayne Gretzky och Mark Messier hade klarat av sina NHL-debuter säsongen innan och känslan var ofrånkomlig: Edmonton Oilers hade något riktigt stort på gång. I Paul Coffey fick klubben ett element som saknades – en riktigt vass offensiv back med ett välutvecklat spelsinne.

– Han var otvivelaktigt en av de mest renodlade skridskoåkare sporten någonsin hade sett. Han hade en fantastisk accelerationsförmåga och passade perfekt in i det spel vi ville spela, har den dåvarande coachen Glen Sather berättat för ESPN.

Växte i takt med Oilers framgångar

Det tog inte Paul Coffey många säsonger att etablera sig som en av ligans främsta backar. Efter att ha gjort blygsamma 32 poäng som rookie tog

Foto: Getty Images Tre av hockeyhistoriens främsta backar – Larry Murphy, Paul Coffey och Ray Bourque – valdes in i Hall of Fame vid samma tidpunkt i november 2004.

karriären ordentlig fart. Han gjorde 29 mål och 89 poäng under sin andra NHL-säsong och 29 mål och 96 poäng under den tredje.

Det var under hans fjärde säsong i ligan, 1983/84, som Coffey och för den delen hela Edmonton Oilers gick från lovande till strålande. Efter att ha förlorat Stanley Cup-finalen mot New York Islanders 1983 tog Oilers över tronen i stor stil 1984. De åldrande övermännen från Long Island sattes på plats med 4-1 i matcher och starskottet på Edmontons storhetstid hade avfyrats.

Även på individnivå hade Paul Coffey inlett en era av storhet. Med sina 126 poäng (40+86) på 80 matcher kom han tvåa i poängligan bakom Wayne Gretzky och blev den blott tredje backen i NHL-historien efter Bobby Orr och Denis Potvin att göra över 100 poäng på en säsong.

Trots det gick Norris Trophy till Washingtons Rod Langway. Bland experterna ansågs Coffey alltför endimensionell. Han kallades – på gott och ont – ”den fjärde forwarden”.

– Jag tycker verkligen att han var underskattad som spelare, har Wayne Gretzky sagt till den gamla vännens försvar. Paul kunde på egen hand vända en matchbild. Han kunde vara den förste som tog sig in i anfallszonen, men han kunde också vara den förste att hinna tillbaka till försvarszonen.

– Paul var lite som jag. Jag kunde aldrig spela på sättet som Messier spelade. Paul var inte som Ray Bourque eller Denis Potvin, men han hamnade ändå aldrig i fel position.

”Han var helt dominant”

Efter ännu en hundrapoängssäsong och ännu en Stanley Cup 1984/85 kunde inte ens de mest svårflörtade belackarna låta sig charmas av Paul Coffeys spel. Nu fick han sin Norris Trophy – den första av tre i karriären. I processen lyckades han slå nytt poängrekord för backar i slutspelssammanhang. Hans 37 poäng (12+25) på 18 slutspelsmatcher står sig ohotat än i dag.

Och fler rekord skulle det bli från Paul Coffeys sida. Säsongen 1985/86 kom han en hårsmån från att bli den första backen i NHL-historien att spräcka 50-målsvallen. Hans 48 fullträffar på 79 matcher sitter ändå tämligen säkert i rekordböckerna med tanke på att dagens främsta NHL-backar har fullt sjå att komma halvvägs till den noteringen.

Foto: Getty Images I Pittsburgh vann Paul Coffey ytterligare en Stanley Cup.

– Han var helt dominant, minns Wayne Gretzky i en intervju med ESPN. Offensivt kunde ingen stoppa honom, de kunde inte ta pucken av honom. Hans passningar från egen zon var nästan som Dan Marinos (legendarisk quarterback i Miami Doplhins), han kunde träffa tejpen på en kille som kom i hög fart i mittzonen.

Paul Coffey vann ytterligare en Stanley Cup med Edmonton Oilers 1987. I november samma år tradades han till Pittsburgh Penguins sedan han hamnat i en lönekonflikt med Oilers. I Pittsburgh fick han återuppleva samma scenario som i Edmonton, ett ungt och mycket talangfullt lag med en stor stjärna i Mario Lemieux. I sin fjärde säsong med klubben, 1990/91, vann Paul Coffey sin fjärde och sista Stanley Cup när Minnesota North Stars besegrades med 4-2 i matcher.

Penguins vann även bucklan året därpå, men då hade Paul Coffeys karriär redan fortsatt på annat håll. Han skeppades till Los Angeles Kings där han återförenades med Wayne Gretzky. Men bara för ett år. Sedan fick Coffey dra upp flyttpålarna ännu en gång när Detroit Red Wings hämtade in den då 32-årige backen.

På kollisionskurs med Bowman

Tiden i Detroit var på gott och ont. Laget blev allt mer framgångsrikt för varje säsong, men Paul Coffey och den coachen Scotty Bowman drog inte jämnt. Bowman ville se Coffey lägga mer energi på det defensiva spelet,

Foto: Getty Images Paul Coffey spelade i Detroit mellan 1993 och 1996.

spelaren själv tyckte att han skulle få fria tyglar. Deras konflikt fick ett abrupt slut när allstar-backen, till sin stora irritation, tradades till Hartford Whalers hösten 1996.

Paradoxalt nog hamnade Coffey tämligen omgående i Philadelphia Flyers, som ställdes mot just Detroit i Stanley Cup-finalen samma säsong. Där drog Bowman dock det längsta strået och en förbittrad Coffey fick se sina före detta lagkamrater lyfta bucklan efter en fyra matcher kort serie.

Det var ungefär här det började gå utför. Medan Wayne Gretzky fick ett avsked värdigt en konung, upplevde hans gamle sidekick hur karriären förtvinade. Avslutningen var rent av ovärdig. Efter stopp i Chicago och Carolina värvades han sommaren 2000 till Boston. Där skulle han fylla tomrummet efter legendaren Ray Bourque som hade tradats till Colorado föregående säsong.

Tyvärr var floppen oundviklig. En trött Coffey producerade bara fyra assist på 18 matcher innan Bruins valde att köpa ut honom ur kontraktet. En av NHL-historiens mest häpnadsväckande karriärer var till ända.

– Efter 21 år hade jag och hockeyn sugit musten ur varandra. Alla kan inte lämna sporten som Wayne gjorde, visst skulle man vilja bli ihågkommen för sin karriär, men att bara rida i väg i solnedgången eller smyga ut när ingen tittade, det fungerade också för en blyg person som jag, konstaterade Coffey med några års distans till debaclet i Boston.

Bakom sig lämnade han trots allt en Stanley Cup-buckla där hans namn är ingraverat fyra gånger. För att inte nämna flera mäktiga poängrekord som kanske aldrig kommer att slås. Men framför allt är det de där mjuka men ändå explosiva skridskoskären som alltid kommer att förknippas med Paul Coffey.

”Poetry in motion”, kort och gott.

Vintage Paul Coffey:

Text: Uffe Bodin