På kort tid tog Dennis Everberg steget från att vara en relativt okänd odraftad spelare till att åka direkt från HockeyAllsvenskan och spela 55 matcher i NHL redan under sin första säsong i Nordamerika. Hockeysverige.se har varit i Texas och träffat killen som inte var nära att ta plats i TV-Pucken och nära på inte ens kom in på hockeygymnasiet i Ängelholm.
– Det har ju inte varit så att man glänst och sprutat in 50 poäng per säsong. Det har varit mer att man fått slita i det tysta, säger Dennis Everberg.

SAN ANTONIO, TEXAS.
En tämligen given dejt att försöka fixa till under den här resan var en med Dennis Everberg. En spelare som när han fick sitt NHL-kontrakt förra sommaren inte var speciellt känd. Det är han väl för de flesta kanske fortfarande inte, men likväl känns hans story intressant ur flera aspekter. Inte minst när det kommer till det här med att man inte bör ge upp drömmen om NHL även om den kanske ser ut att vara långt borta fram till en bit in på tiden efter man fyllt senior.

Ursprungsplanen var att vi skulle ses i Denver dagen efter NHL-premiären i fredags förra veckan. Så blev det aldrig. Everberg skickades ner till AHL som sista spelare någon dag före premiären.
Lyckligtvis för mig – och kanske även för er – så har Colorado bytt farmarlag från Lake Erie i Cleveland till San Antonio i södra Texas just till den här säsongen. En destination jag skulle passera mindre än en vecka senare. Så på ett Starbucks i de norra delarna av San Antonio fick jag till slut chansen att slå mig ner med en spelare som just skaffat sitt första egna boende sedan våren 2014. Bara dagen innan hade han fått lägenhet i San Antonio efter att ha bott hemma hos en lagkamrat inledningsvis.

Detta är alltså första gången du bor i något eget sedan du flyttade över?
– Ja, faktiskt… sen jag hade lägenhet sista säsongen i Rögle. Sen flyttade jag hem till mamma efter den säsongen och sen bodde jag hos mamma och pappa nu i somras. Så det är väl två år nu då. Så det var en del hotellnätter förra säsongen. Det var man rätt less på efter ett tag där framåt våren. Det finns egentligen inget att klaga på med det, men det blir ju aldrig hem liksom.

Hela fjolårssäsongen, trots 55 matcher i NHL med Colorado och trots bara tre kortare nedskickningar till AHL, fick han spendera på hotellrum. Han fick aldrig den där ’nicken’ som alla som är rookies, eller på annat sätt är på väg att etablera sig i NHL drömmer om att få. Den där som betyder att ’du är säker nu, du kan skaffa lägenhet här’.
– Det hade man ju hoppats på då där och det var väl lite så att man gick och väntade på det men efter jul där så tänkte jag väl att de skiter i det. Men nu fick jag brev första dagen om att jag skulle skaffa lägenhet här. Men det är ändå skönt på ett sätt att slippa hotell, men samtidigt är det ju inte här man vill vara och ändå springer man runt här och inreder en lägenhet på ett ställe där man egentligen inte vill vara. Man vill ju bli uppkallad ju.

Everberg i Colorados tröja.

Men trots att det blev 55 matcher i NHL ifjol fick han alltså inleda säsongen med spel i AHL. Något som inte direkt kom som någon jätteöverraskning för Everberg, trots allt. Inte minst med tanke på att han hade problem med en skadad höft under en del av det relativt korta försäsongslägret och som begränsade hans matchande till bara en försäsongsmatch.
– Jag har ju tvåvägskontrakt så lite får man ju räkna med att det kan bli så. Sen skadade jag höften och var borta några matcher på försäsongen, så det var väl lite det som var problemet också. Har man inte spelat några matcher är det svårt att ta plats i premiärlaget liksom.

Hur skiljer sig spelet i AHL jämfört med NHL?
– Här i AHL är jag ju mycket mer trygg med pucken. I NHL tänker man lite mer safety first hela tiden. Där är det verkligen att gör du ett misstag blir du straffad. Jag känner mig väl mer som en typisk tredjelina i NHL, så där att man checkar och försöker lägga pucken på mål och, ja, en grinder…. gnugga mest hela tiden. Här är det mer att man kan hålla i pucken lite mer, göra plays liksom.

Får du en annorlunda roll när du är nere och spelar i AHL jämfört med NHL?
– Man vill ju spela samma spel. De säger ju att man ska spela samma spel hela tiden, så man vill ju inte åka runt och göra syrgas på blålinjen. Men samtidigt har jag ju mer tid med pucken här. Här spelar jag i förstakedjan och spelar både powerplay och boxplay. I NHL blev det bara boxplay. Men det är kul, man får ju spela grymt mycket här nere.

Känner du att Colorado fått en bättre trupp jämfört med ifjol, eller bredare trupp som gör att konkurrensen blir tuffare för dig?
– Ja, det kan jag nog hålla med om. Vi har blivit bättre. En bredare trupp. Spetsen är väl samma, vi bytte O’Reilly mot Söderberg, men vi har fyllt på underifrån så bredden är större. Det har man väl känt också nu, det blir grym konkurrens och det märker man väl också. Och det är väl bra. Jag tror att laget här nere i San Antonio blir jäkligt bra. Vi skickade ju ner två spelare med envägskontrakt också och det gör man ju inte om det inte finns bra konkurrens.

Tog fart med genombrottet för två år sedan

Bad Luck, Osten.

Men hur gick då allting till när den Dennis Everberg fick ett NHL-kontrakt och lyckades bli den första svensken någonsin att gå från HockeyAllsvenskan direkt till NHL utan att vara draftad. Tidigare har vi ju sett Patrik Berglund och Oliver Ekman Larsson ta steget från den svenska andraligan till NHL, men då har det hamnat om två tunga talanger som båda draftats tidigt. I Everbergs fall handlar det, hårddraget, om det motsatta. En spelare som ja, kanske inte har slitit hårdare än de mer talangfulla spelarna gör, men åtminstone slitit på ett annat sätt. Mer underifrån.
– Det var precis då när jag hade skrivit på för Luleå, i januari ungefär. Någon vecka efter att jag hade skrivit på ringde min agent och jag märkte att det var något, han var väldigt glad och sen sa han ’jag tror att du kommer att få ett NHL-kontrakt’ och det var ju inte direkt var jag hade tänkt mig.

– Sen började jag spela så jädra dåligt då. Det kom scouter och tittade och jag hade möten och gick det ganska dåligt och jag skadade handen också och var borta några veckor, sen så svalnade NHL-intresset lite innan det gick otroligt bra i kvalserien igen och då kom intresset tillbaka så då började man  snacka mer igen och sen under sommaren tog det fart ordentligt. Men det kom ju verkligen som en chock. Det var ju inget man hade förväntat sig.

– Mitt mål inför säsongen var ju att jag ville till SHL., det var det som var mitt mål och sen blev det NHL-istället.

Everberg i Rögles tröja.

Och det där med att han skrev på för Luleå tidigt istället för att avvakta och se om han kunde spela upp Rögle i SHL handlade inte bara om att målsättningen inför säsongen var SHL och när den chansen dök upp så var det lika bra att slå till direkt. Det handlade även om en vilja att bryta upp, för att utvecklas som människa.
– Jag kände att jag ville lämna Ängelholm. Jag hade redan bestämt mig för att jag behövde flytta hemifrån och växa upp lite. Komma iväg från mamma och det där. Men jag hade inga problem med det, jag gjorde allt för att Rögle skulle gå upp och gjorde allt jag kunde för laget.

Men att gå från allt det där till att det ändå blev 55 matcher i NHL redan första säsongen måste ha kommit väldigt överraskande ändå?
– När man snackade med scouter och sånt så sa de väl att man hade chans på att få någon match så där typ. Så det var mycket det som lockade en. Att man hade chansen. Man hoppades väl att få en match eller så. Mitt mål när jag skrev på var väl att om jag får ett nytt kontrakt efter de här två säsongerna så har jag lyckats. Men sen att det blev 55 matcher… ja,  jag vet inte. Det är väl mest något man reflekterade över efter säsongen, att 55 matcher i världens bästa liga… det är ju rätt mycket.

 Men trots att fjolåret gick så bra som det gjorde, så måste det väl ändå kännas att den här säsongen är viktigare för dig?
– Jo, det håller jag med om. Förra säsongen var ju första gången man kom över och planen de hade för mig då var ju egentligen att jag skulle spela i AHL, men sen blev det ju som det blev och det var ju inget fel med det. Detta året är ju mitt sista år och gör jag en pannkakssäsong så står jag ju där efter året utan någonting, så självklart… det är ju nu det gäller.

Vad hoppas du få ut av den här säsongen?
– Utvecklas är ju ett tråkigt svar. Men jag kände väl att jag lärde mig mycket förra säsongen, men man vill ju vara en spelare som är trygg i spelet i NHL och vara en spelare som loggar sina minuter varje kväll och blir en spelare som de kan lita på. Och få ett nytt kontrakt efter säsongen, självklart.

Du opererade axeln efter förra säsongen och det påstods att du kunde bli borta upp till åtta månader. Vad handlade allt det där om?
– Jag ville inte göra operationen. Det var ju ingen stor operation, men när Colorado sa att jag skulle göra den så gick det ju inte säga nej precis. Sen stod det nånstans att jag kunde missa åtta månader, men om jag skulle ha missat matcher så tror jag inte att jag skulle gjort operationen.

– Men innan de gjorde operationen var det viktigt att veta att jag skulle kunna starta säsongen utan att vara skadad.

Axeln var den samma som han skadade på försäsongen 2011 och som gjorde att han missade nära på hela säsongen.
– Men jag vet inte om de två har med varadra att göra men jag har haft lite sämre rörlighet i axeln. Men nu ska axeln vara fixad. Det är åtminstone vad läkarna säger.

”TV-Pucken var jag ju inte i närheten av”

Sen var det ju det där med att ta sig till NHL utan att någonsin varit en av de där stora talangerna. Det sker ju titt som tätt att man lyckas med det. Everberg är inte ensam om det, men det gör inte hans bakgrund mindre intressant.
– TV-Pucken var jag ju inte i närheten av att få spela precis. Sen första året i J18 så spelade jag knappt alls och hockeygymnasiet var på håret att jag kom in i Ängelholm. Det har ju inte varit så att man glänst och sprutat in 50 poäng per säsong. Det har varit mer att man fått slita i det tysta. Jag hade gjort fyra-fem säsonger i Rögle och de första var ju inget att skryta med och sen exploderade det bara sista säsongen och man kom över hit.

Av spelarna som lirade TV-Pucken för Skåne i Everbergs årskull är det bara Magnus Pääjärvi som spelat NHL-matcher utöver Everberg än så länge. Och det är väl just såna här stories som ligger bakom att fler och fler är av åsikten att det inte går att mäta talang på det sättet vi ofta gör, eftersom den kanske största talangen mer handlar om slitet just i det tysta.

Pelle Svensson.

Samtidigt slår det mig också att det känns som att just Rögle, åtminstone de senaste åren, varit en klubb där det varit mycket sånt här med spelare som har en liknande utvecklingskurva som Everberg har. Ted Brithén spelade inte heller i TV-Pucken och är kapten för HV71 sedan ett år tillbaka. Eric Martinsson, Everbergs bästa polare, hade liksom Everberg en strålande kvalserie våren 2014 efter att knappt ha spelat allsvenskt innan dess och ett år senare var han svensk mästare med Växjö.
För att inte tala Hampus Lindholms explosion när han slog igenom. Inte för att han inte var en talangfull back, men han tillhörde ändå inte den absoluta toppen i sin kull förrän det stora genombrottet kom.
– Jag tror att allt började när Pelle Svensson tog över hockeygymnasiet. Jag kommer ihåg att det var mycket individuella träningar. Vi tränade sjukt mycket. Vi hade en bra kull med många spelare som kom upp i A-laget.

– Sen hade vi (Björn) Hellkvist och (Dan) Tangnes som också jobbade grymt bra med oss, så jag tror vi hade bra hjälp där.

”Söndagarna är ju grymma”

Avslutningsvis, för er som är intresserade av att veta det, så är Dennis Everberg så där skönt nordamerikansk som man tenderar att bli när man hamnar här borta under en längre period. Han hade redan innan han kom över ett intresse för amerikansk fotboll.
– Söndagarna är ju grymma, att sitta med grabbarna på någon bar och följa matcherna. Det är så grymt stort här i USA också och sen sitter man där med sitt fantasylag också, så det blir ju ett ständigt snack om det. Sen kan jag förstå de som tycker amerikansk fotboll är tråkigt. Det är ju stunder då det inte händer så mycket. Men med allt runt omkring, att man kan sitta där och följa en massa matcher samtidigt. Det är väldigt roligt.

Fantasyspelandet har han med spelarna i Avalanche. Han ligger, åtminstone innan New Orleans spelade mot Atlanta, på andra plats i sin division om sju lag. Han har nyligen trejdat bort stjärn-QB:n Cam Newton mot vasse wide recievern Calvin Johnson och har Marshawn Lynch som running back.

Och när vi ändå är inne på de viktiga detaljerna, så noterde ni säkert att det var i Cleveland som Everberg var nere och spelade AHL-hockey i förra säsongen. Så var jag ju förstås tvungen att fråga den självklara frågan.
– Det hann jag tyvärr inte göra. Så jag fick inte sett nåt av LeBron, tyvärr. Det hade jag gärna velat göra. Men det märker man ju här också, att det är en basketstad.

Och hur tänker man egentligen runt det här med när ett helt lag flyttar från en stad till en annan. Colorados farmargäng från Cleveland till San Antonio, med ledarstab och allt. Samtidigt flyttade Columbus farmarlag från Springfield till Cleveland och Floridas farmarlag som var i San Antonio ifjol flyttade till Portland medan Arizona (som hade sitt farmarlag i Portland ifjol) numera har sitt i Springfield, där Columbus alltså hade sitt ifjol.
– Jag tänker mest på hur det är för fansen. Spelarna blir ju profiler för dem. Vår målvakt (Calvin) Pickard var ju en stor profil i Cleveland och nu flyttar hela laget hit. Det måste bli konstigt för dem.

Ni kan ju testa att sätta in det i en svensk kontext och se om ni trivs med utfallet.
AHL-säsongen har Everberg för övrigt inlett strålande och har svarat för tre mål och två assist på de tre första matcherna.

Bilder från All Over Press (Everberg i Colorado) och Billdyrån.