MINNESOTA: En Stanley Cup-utmanare – om man slutar vara ”sämst när det gäller”

De saknar den där uppenbara fixstjärnan, men har å andra sidan en bredd som kan göra dem till en Stanley Cup-utmanare. Minnesota Wild har ett lag för att gå hela vägen – om coachen Bruce Boudreau bara kan bli av med stämpeln ”sämst när det gäller”.

IN OCH UT

Nyförvärv: Niklas Svedberg, mv, Salavat Julajev Ufa, Alex Grant, b, Boston, Ryan Murphy, b, Calgary, Kyle Quincey, b, Columbus, Tyler Ennis, fw, Buffalo, Marcus Foligno, fw, Buffalo, Cal O’Reilly. fw, Buffalo, Kyle Rau, fw, Florida, Matt Cullen, fw, Pittsburgh, Daniel Winnik, fw, Washington (tryout), Ryan Malone, fw, klubblös (tryout).
Förluster: Darcy Kuemper, mv, Los Angeles, Marco Scandella, b, Buffalo, Christian Folin, b, Los Angeles, Victor Bartley, b, Örebro, Nate Prosser, b, St. Louis, Tyler Graovac, fw, Washington, Alex Tuch, fw, Vegas, Jordan Schroeder, fw, Columbus, Jason Pominville, fw, Buffalo, Martin Hanzal, fw, Dallas, Ryan White, fw, Vancouver (tryout), Ryan Carter, fw, slutat, Erik Haula, fw, Vegas.

Devan Dubnyk
Det såg länge ut som om Vezina Trophy låg i händerna på Devan Dubnyk. Men när Minnesota Wilds ras kom sent under grundserien drogs han med i det. I slutändan blev 31-åringen inte ens nominerad till utmärkelsen. I sin helhet var säsongen ändå en av hans klart starkaste i karriären och han går in i den nya säsongen som en av de mer respekterade keeprarna i ligan. Dubnyks nya utmaning blir att visa att han kan vinna i slutspelet också. Hittills har han inte fått till det där.

Ryan Suter
Evighetsmaskinen Suter fortsätter att logga tunga minuter i en imponerande takt. Hans snitttid på isen sjönk med närmare två minuter, från 28.36 minuter per match till 26,55, i fjol kontra säsongen 2015/16. Ändå var det bara Dustin Byfuglien och Drew Doughty som spelade mer än Ryan Suter. Är fortfarande en pålitlig allroundback som gör 40-50 poäng per säsong. Dock utan att ha en jättestor positiv inverkan på spelet i fem-mot-fem. Någon Norris Trophy lär det aldrig bli för 32-åringen.

Jared Spurgeon
Behöver vi ytterligare ett bevis för att det finns utrymme för små backar att lyckas i NHL är det bara att peka på Jared Spurgeon. Han satte personbästa med 38 poäng i fjol och många skulle hävda att han är lagets allra bästa back just nu. Trots att han inte mäter mer än 174 centimeter i strumplästen är Spurgeon en back som bemästrar både den defensiva och offensiva sidan av spelet.

Nino Niederreiter
I ett lag med en mycket spännande forwardsbredd är schweizaren Niederreiter en spelare att hålla ett extra öga på. Speciellt i takt med att Zach Parise tappar allt mer i effektivitet och hälsa. 25-åringen upplevde NHL-karriärens hittills bästa säsong med 25 mål och 57 poäng i fjol. Han gjorde det trots att han inte snittat mer än runt 15 minuters speltid per match. Den storvuxne forwarden är inne i sin peak av karriären och har alla förutsättningar att korsa 60-poängsstrecket med rätt omgivning den här säsongen.

Lagets poängkung:
Mikael Granlund
Efter vad som kändes som en evig väntan kom slutligen genombrottet i NHL. Under Bruce Boudreaus ledning fick Granlund loss sitt offensiva spel och gjorde finfina 69 poäng. Finns det ännu mer att hämta ur centern? Det känns inte alls orimligt. Granlunds spelsinne och finess gör honom till Minnesota Wilds spetsigaste vapen.

Joel Eriksson Ek
Det var inte långt borta att Joel Eriksson Ek blev en NHL-spelare på heltid redan i fjol. Han inledde säsongen med att göra mål i debuten för Wild och gav klubbledningen rejäla bekymmer när de skulle avgöra om han skulle få stanna eller återvända hem till Färjestad. Att det slutligen blev en återkomst till Karlstad var nog bäst för alla inblandade parter. Eriksson Ek fick mer speltid än vad som någonsin skulle ha blivit aktuellt i NHL, blev lagkapten för JVM-laget och fick avsluta säsongen med slutspelshockey i NHL följt av ett VM-guld med Tre Kronor. Fjolårets erfarenheter gör 20-åringen redo för att ta steget fullt ut och bli NHL-spelare. Minnesota har en fantastisk fin bredd på sitt lag, men det skulle vara väldigt förvånande om inte Joel Eriksson Ek tar en plats och sedan stiger genom hierarkin under säsongens gång.

HOCKEYSVERIGES PROGNOS

Bruce Boudreau är på många sätt en intressant coach. Han har lett både Washington Capitals och Anaheim Ducks till President’s Trophy som ligans bästa grundserielag, men aldrig lyckats sätta pricken över i:et i slutspelssammanhang. Under sin första säsong som coach för Minnesota Wild utspelade sig samma scenario. Wild var stekheta under stora delar av grundserien för att sedan kallna och åka ut ur första rundan av slutspelet mot St. Louis Blues med huvudet före. Extra mycket salt i såren gav den förlusten med tanke på att det var coachen som Wild hade sparkat säsongen innan, Mike Yeo, som stod i motståndarbåset.

Bruce Boudreau får räkna med att bli ordentligt skärskådad den här säsongen. På pappret har han ett lag utan superstjärnor, men samtidigt en trupp som har en bredd som få andra NHL-lag kan mäta sig med. Wild hade nio spelare som gjorde 40 poäng eller fler i fjol och fyra spelare som gjorde 20 mål eller fler. Debatten runt NHL har länge rasat kring vad som är mest fördelaktigt i jakten på en Stanley Cup: att ha en eller två superstjärnor som leder laget eller en större bredd av kapabla spelare spridda över flera kedjor. Pittsburgh Penguins två raka Stanley Cup-titlar pekar på det förstnämnda. Minnesota Wild har potential att bli ett argument för motsatsen. Få nämner dem som en värdig utmanare, men visst finns det fog för att peka ut dem som ett av topplagen i Western Conference ändå. För Bruce Boudreau gäller det att finna ett sätt att pricka lagets form vid rätt tillfällen. Det har han konsekvent misslyckats med under hela sin tränarkarriär.

Mikael Granlund. Foto: Carlos Gonzalez/Minneapolis Star Tribune/TNS