Kung Henrik om träning, lek och inspiration: ”Det är därför man åker på ett hockeyläger”

Medan resten av Sveriges befolkning rusar till stranden eller parken så fort solen tittar fram är viljan en helt annan på Öckerö. I alla fall hos de hockeytörstande deltagarna vid den årliga hockeyskolan på den västkustska ön. De vill snöra på sig skridskorna, spänna på sig skydden och ge sig ut på den nyspolade isen i Öckerö ishall. Dit solen inte når och där luften är kall. Och där Henrik Lundqvist finns.

ÖCKERÖ (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är trettonde året som Lundqvist Goalie Camp hålls ute på Öckerö och under fyra veckors tid samlas hundratals barn i åldrarna 10-15, med drömmar om att bli framtidens målvaktsstjärnor. I år kraschade bokningssidans server när anmälningsperioden startade.
– Det är ju ett kvitto på att vi gör bra saker, och att folk gillar konceptet, säger Henrik Lundqvist till hockeysverige.se när vi får en pratstund med honom under mellanmålet i omklädningsrummet, efter det första av dagens två ispass.

Rangersmålvakten är på plats en gång i veckan. Han pratar med deltagarna om vad som krävs för att bli målvakt, vad de ska tänka på i sin begynnande hockeykarriär och låter barnen ställa frågor. Självklart finns det också tid för autografskrivning och fotografering. Därefter möter han dem ute på isen och ger dem tips och råd.
– Det är riktigt kul. De yngsta är så… Man tror man vet var de är i tankarna när man sitter och pratar om någonting, men sedan kommer en fråga som är någon helt annanstans. Men det är det som är kul med de yngre. De tänker mycket på sånt man inte själv tänker på, säger Henrik.

Han förklarar att det är en balansgång att veta hur teknisk man ska vara och hur djupt man ska gå när man pratar med de yngsta.
– Man ser ju att de är mycket längre fram i utvecklingen än man själv var i den åldern. Det finns en helt annan tillgång till allt. Titta, läsa, allt möjligt. Förståelsen för hockey och framför allt målvaktspel är så mycket bättre nu. De som är tio år nu vet ju hur man ska spela, det handlar bara om att lära sig det tekniska. Själv hade jag ingen aning om vad jag gjorde när jag var fjorton, liksom.

HOCKEY, BAD OCH KRABBFISKE PÅ SCHEMAT

Lägret är en del av Frölunda Indians Hockeyskolor och varje sommar anländer barn och ungdomar från hela Sverige till ön. Även målvakter från våra nordiska grannar och från andra europeiska länder finns på plats under lägerveckorna. Tillsammans tränar de inte bara på is, utan har även fyspass, teknikträningar och teoretiska genomgångar. Alla bor tillsammans på en skola i närheten och de äter gemensamt i matsalen vid träningsanläggningen. När dagens träningspass är avklarade får barnen bada vid den närliggande lilla stranden och en kväll i veckan åker de ut med båt och åker vattenring. Det fiskas dessutom krabbor, såklart.

Hockeyskolans rektor Göran ”Pigge” Pegenius och huvudtränare Calle Brattenberger.

En av Lundqvist Goalie Camps huvudtränare är den forna Södertäljespelaren, numera målvaktstränaren, Calle Brattenberger. Han har varit med och undervisat under alla år som lägret funnits. Tillsammans med Stavanger Oilers målvaktstränare Peter Andersson är Calle ansvarig för instruktörer och ledare på lägret. Och för honom är de uttalade ledorden träning, glädje och gemenskap oerhört viktiga.
– Mitt enda mål är att de ska ha roligt. De behöver inte komma ihåg vad de gjort på isen, men de kanske har skaffat 24 nya vänner och haft kul. Då har jag lyckats med min uppgift, säger Calle.

Han ser tillbaka på sin egen karriär som målvakt och försöker att förmedla sina erfarenheter till de unga spelarna.
– Jag säger till dem att oavsett om du åker till NHL och tjänar 50 miljoner om året, spelar i Hockeyallsvenskan eller tjänar 10 000 kronor och jobbar vid sidan av hockeyn kommer du ha det fantastiskt bra. Du kommer träffa massa nya människor, se nya platser och uppleva mycket.

Även Henrik lägger stor vikt vid att barnen ska ha roligt. Man ska inte komma till lägret på Öckerö och känna press eller prestationsångest.
– Oftast när du har kul så tränar du hårdare och du blir inspirerad på ett annat sätt. Då vill man lägga den där extra tiden på att bli bättre. Sedan försöker vi förklara för de yngre att allting inte alltid är på topp, allting är inte alltid kul. Men kan man göra den hårda träningen till något roligt och med mycket lek så inspireras man mer till att lägga ner tiden. Så det är väl en kombination. Vi vill att det ska vara hård träning, men också mycket skoj. Det är därför man åker på ett hockeyläger, säger Henrik.

Märker du av om föräldrar lägger sig i och pushar barnen?
– Nej, här är föräldrarna på läktaren. Vi kör vårt race och säger att barnen är här, de umgås tillsammans, de bor här. Sedan är det ju svårt att veta hur det är när de kommer hem till klubbarna. Men här är det denna här gruppen som gäller. Och ledarna är införstådda med vilken ambition vi har med skolan. Sedan är det alltid bra med stöd från föräldrar, men det är ju en balans.

”HANDLAR INTE BARA OM TRÄNING – UTAN VÄRDERINGAR OCKSÅ”

Henrik förklarar att hockeyskolans rektor, Göran ”Pigge” Pegenius, har kontinuerlig kontakt med föräldrarna och att det är viktigt att lyssna på de deltagare som är här varje år.
– Vi vill veta vad som är bra, vad som inte är bra, om det är något som saknas. Så att vi fortsätter utveckla hockeyskolan. I slutändan vill vi ju att de ska vara nöjda, det är ju därför vi håller på.

Han fortsätter:
– Vi vill ge dem en vecka där det är jättekul för barnen, men också för att utveckla dem som spelare och människor och förstå vad som krävs av dig som spelare och som person. Det handlar inte bara om träningen utan också om värderingar, vad det betyder att spela i ett lag.

När Henriks medhavda ostmacka är uppäten är det dags att gå ut i den kalla ishallen igen, för dagens andra pass. Ett tjugotal mini-Lundqvists glider ut på sina stationer och gör sig redo att mota skott från de unga skyttarna som är på Joel Lundqvist Hockey Camp – tvillingbrorsans läger för utespelare. De små målvakterna ser sig om efter Henrik när han glider runt mellan grupperna och tittar, pratar och knackar med sin klubba i isen när någon gjort en räddning.

Ser du snabbt att ”här har vi någon som kan bli riktigt bra”?
– Ja, det ser man ganska fort. Just på hur de rör sig. Mycket sitter i fötterna tycker jag. Och det brinner lite i ögonen. Det är inte alltid att tekniken är perfekt utan det är mer inställningen man ser hos dem. Om jag ska peka på en bit som hjälpt mig är det just det. Det här fokuset, man vill bli bättre, man tävlar hela tiden. Och sedan, när du har nött och nött och nött, då kommer tekniken.