Uppvuxen i en tennisfamilj – nu gör svensk-amerikanen NHL-succé

Han har svensk mamma, men stoppades från att representera Sverige internationellt. Joakim Ryan är svensk-amerikanen som tagit den långa vägen till NHL – trots att tennis var den dominerande idrotten under uppväxten. Mamma Catarina Lindqvist är nämligen en av Sveriges bästa tennisdamer genom tiderna.
– Jag hade det roligare med hockeyn. Jag tycker om att vara med i ett lag istället för att vara ensam ute på banan, säger Ryan till hockeysverige.se om varför han valde hockeyn framför tennisen.

SAN JOSÈ (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är en glad kille som vi träffar i San José. Joakim Ryan kliver fram i San José Sharks omklädningsrum med ett litet leende på läpparna. Men det är kanske inte så konstigt. Efter fler år i AHL gör den 24-åriga svensk-amerikanen sin första NHL-säsong.
– Det har varit riktigt kul. Jag har drömt om att spela här hela mitt liv så det är riktigt kul att få chansen, berättar han på näst intill perfekt svenska.
– Nu är jag 50 matcher in och känner mig mer bekväm för varje dag, så jag tycker att det har gått ganska bra.

Bekväm är han som sagt även med den svenska språket. Även om det var länge sedan Ryan bodde i Sverige.
– Jag är född i New Jersey och växte upp där. Men jag bodde i Sverige i två år när jag var mellan tio till tolv år gammal. Där spelade jag för Malmö Redhawks under två år. Min mamma är från Sverige och min pappa är från USA.
– Sedan jag kom tillbaka till USA så har jag spelat med olika lag. Jag spelad tre år i high school och under det tredje året så gick jag till USHL. Det är den bästa juniorligan i USA innan college. I laget på Cornell University i NCAA stannade jag under fyra år. Sedan skrev jag på för San José Sharks under sista året av universitetet. Nu de senaste två åren har jag spelat i AHL med San José Barracuda, och nu är jag här i Sharks första året.

Joakim Ryan med backpartnern Brent Burns (höger). Foto: Ezra Shaw/Getty Images

”HAN SPELAR MED BRENT BURNS”

Ja, vilken resa han har gjort. Men för gemene man kan det vara svårt att ha koll på ytterligare en ”blågul” spelare i världens bästa liga.
– Han spelar väldigt stabilt. Han spelar med (Brent) Burns och får ta mycket defensivt ansvar. Han är lugn i spelet, spelar ganska enkelt och har ett bra förstapass. Det är viktigt när man kommer upp att visa att man är lugn och inte allt för stressad för att spela på den här nivån, berömmer lagkamraten Melker ”Melkman” Karlsson.

Är det här en lirare som den svenska hockeypubliken ska hålla ett extra öga på?
– Ja, absolut. Jag menar, det är en bra spelare. Det är bara hans första år där han nu har etablerat sig. Jag tror att han har mer att ge och kommer att bli bättre och bättre.
– Och det är skönt att ha fler fler här som pratar svenska, ler ”Melkman”.

Brent Burns var det ja. Ryan må göra sin rookiesäsong i NHL. Men han spelar med världens bästa back. Burns vann Norris Trophy förra säsongen och snuvade därmed Victor Hedman och Erik Karlsson på den utmärkelsen.

Hur är det att spela med Burns?
– Det är riktigt häftigt. Jag tycker att vi spelar ganska bra tillsammans nu och mer bekväma med varandra. De senaste 15-20 matcherna som vi har spelat ihop tycker jag att vi har varit bra tillsammans.

Med andra ord borde ligans övriga spelare ha fått upp ögonen för pusselbit nummer två i Sharks första backpar.

Har de andra NHL-svenskarna koll på att du pratar svenska?
– Haha, jag vet inte om alla vet om det. När de ser mitt förstanamn så är Joakim ett svenskt namn, men det är inte Ryan. Så jag vet inte om resten av ligan vet.

Kan du alltså tjuvlyssna på motståndarlagens svenskar för att få reda på taktik? 
– Jag har inget läge att göra det. Jag hör ingenting på isen, haha.

Ryan och Logan Couture. Foto: Bruce Bennett /Getty Images

”FICK REDA PÅ ATT JAG INTE KUNDE SPELA FÖR SVERIGE”

Men hur svensk är egentligen Joakim Ryan. Han har bara har bott ett par år i Sverige, men han har svenskt pass och har representerat svenska landslaget som junior. Det vill säga innan internationella ishockeyförbundet satte stopp.
– Jag spelade i U17-VM i Kanada, Ivan Hlinka Memorial Cup med U18. Sedan var jag även med på ett läger inför JVM 2012. Efter det fick jag reda på att jag inte kunde spela för Sverige.
– Jag vet inte varför det tog så lång tid. Men de (Internationella Ishockeyförbundet) sa att jag var tvungen spela två hela år i Sverige, totalt 24 månader. Jag har bott där i 24 månader, men jag spelade inte hockey hela tiden när jag var där.

Så det är kört för dig att spela med Tre Kronor?
– Kanske kan det gå om jag flyttar till Sverige och spelar lite längre. Men jag tror inte att jag skulle få spela med Sverige.

Men skulle det inte också vara en dröm?
– Jo, jag hade riktigt kul när jag spelade juniorlandskamper. Men jag har bott största delen av mitt liv i USA, så det skulle vara häftigt att spela för USA också. Men jag kan inte tänka på det, det är inte mitt beslut utan IIHF:s.

Ryan i den svenska landslagströjan. Foto: All Over Press

”JAG TYCKER OM ATT VARA I ETT LAG ISTÄLLET FÖR ENSAM UTE PÅ BANAN”

Men med en svensk mamma gör han ändå besök i Sverige då och då. Catarina Lindqvist är inte bara mor till Ryan utan ett tidigare svenskt tennisproffs. På meritlistan finns bland annat sex WTA-titlar och semifinal i både Australien Open och Wimbledon.
– Jag var i Sverige i somras och hälsade på min mammas familj. Hennes mamma, syster, bror och kusiner bor där. Så min mamma reser dit ganska mycket men jag försöker åka när jag kan under sommaren.

Catarina Lindqvist 1989. Foto: Bildbyrån

Med tanke på din mammas bakgrund, varför valde inte du tennis?
– Jag spelade tennis mycket när jag var yngre. Men när jag flyttade tillbaka till USA var jag tvungen att välja mellan tennis och hockey. Ska man spela tennis så måste man träna väldigt mycket. Så mamma sa att ‘om du vill spela tennis så måste du satsa på det och träna mer än du gör nu’. Men jag hade det roligare med hockeyn. Jag tycker om att vara med i ett lag istället för att vara ensam ute på banan.

Har du ändå haft nytta av tennisen?
– Jag tror det har hjälp mig med träningen och att bli mer atletisk. Även när det kommer till hand, öga och koordination där emellan.
– Tennis är även mycket mentalt och man är alltid ensam ute på banan. Oavsett om du vinner eller förlorar så är det bara ditt ansvar och ingen annans.

Var du lika stor talang där som i hockey? 
– Jag var ganska bra på tennis. Men jag slutade som sagt att spela seriöst när jag var 14. Man vet aldrig vad som hade kunna hända. Men jag kom till NHL istället, så hockeyn fungerade för mig, säger han och bränner av ett nytt stort leende.

VIDEO MED JOAKIM RYAN: 

https://www.instagram.com/p/Bfc4y2uhwnv/