”Jag är uppvuxen leksing”

Backlund om sin annorlunda bakgrund

Han hoppade över elitserien. I år visade Mikael Backlund att det valet var rätt. 21-åringen har den gångna säsongen etablerat sig i NHL, och inte nog med det – han lyckades dessutom sno pucken av sin idol – Teemu Selänne.
– Han vred och vände på mig en del men till slut fick jag pucken av
honom, säger Mikael Backlund till Hockeysverige.se.

Mikael Backlund trivs. Och varför inte? Han har nyligen avslutat sin första riktiga NHL-säsong med Calgary Flames. Habila tio poäng på 23 matcher blev det till slut.
– Det är hur grymt som helst. Det är en grym stad, mycket bra hockeyintresse, alltid fullsatt på arenan och fansen är galna. Det är alltid bra tryck där och jag tycker att det är jättekul att spela där.

Började säsongen i AHL
NHL-debuten kom visserligen redan i januari 2009. Men mer än den
matchen, runt tio minuters spel, blev det inte den säsongen. I år,
däremot, har Mikael Backlund etablerat sig i världens bästa liga.
– Jag har fått jobba hårt för att få mina chanser. Jag fick ju börja i AHL efter försäsongscampen, det gick väl lite sådär i höstas men det har gått bättre och bättre sedan dess. Jag fick mer självförtroende när jag blev uppkallad, och sedan dess har det gått riktigt bra, säger Backlund.

Hösten tillbringade Backlund i AHL-laget Abbotsford Heat men i januari, när Calgary Flames hade det som allra jobbigast, fick 21-åringen beskedet: ”Du ska spela i NHL”.
– Jag kom ju in där när det var som tyngst, vi hade väl sju raka torsk när jag kom. Det blev två till, nio torsk totalt. Där vände ju säsongen för oss. Hade vi vunnit tre–fyra matcher av dem så hade vi nog varit i slutspel.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Med Miikka Kiprusoff i mål och en otroligt stark backuppsättning ledd av Dion Phaneuf och Jay Bouwmeester såg laget ruskigt tungt ut inför säsongen. Calgary tippades som ett ganska säkert slutspelslag, till och med en outsider till Stanley cup-titeln. Av det blev det inget. Till slut fattades fem poäng för att nå slutspelet.
– Vi kan inte förlora så många matcher på raken, det var det som förstörde. Men vi hade ett riktigt bra lag, vi fick inte till det bara.

Vad var det som fattades?
– På slutet, när jag kom upp, så gjorde vi inte tillräckligt med mål. Vi hade bra backar, grymma målvakter. Kiprusoff är ju en av ligans bästa målvakter och han räddade oss i många matcher. Vi var väl trea på att släppa in minst mål i ligan. Det var offensivt som det saknades lite kraft, vi kom inte till och hängde inte dit dem.

”Uppvuxen leksing”
Han är NHL-spelare. Men Mikael Backlund tog inte den vanliga vägen. Hans gick från Västerås i allsvenskan direkt över Atlanten, utan att passera elitserien.
– Jag har inte funderat så mycket på det. Det har blivit som det har blivit. Min karriär gick inte åt elitseriehållet utan det blev allsvenskan, juniorligan och så AHL och NHL. Jag tog en liten annan väg men jag tycker inte att det spelar någon roll, bara jag tar mig till NHL så är jag nöjd.

Vad har du för tankar om elitserien?
– Man får se. Om man får en lång och lyckosam karriär där borta så kanske man kan komma tillbaks och spela någon eller några säsonger
hemma i elitserien. Men man vet aldrig, det är inget jag tycker att jag missar. Det känns som att jag har gjort ett bra val.

Vilka klubbar är det som gäller i Sverige?
– Västerås, så klart. Och även Leksand. Pappa är uppvuxen där så jag är halvt dalmas. Vi har sommarstuga däruppe också så det har blivit lite så, jag är uppvuxen leksing. Halvfinne och halvdalmas.

Halvfinne?
– Mamma är född i Finland och flyttade hit när hon var fyra år så jag har finsk släkt också.
– När jag var yngre hade jag lite känslor för Finland också, hade lite finskt hjärta eftersom Selänne var min stora idol. Men sen insåg jag att det inte går att hålla på finnarna.

Idolen – ”The Finnish Flash”
Det svenska hockeyhjärtat ska inte betvivlas. Men en barndomsidol är en barndomsidol. Den 13 februari 2010 var därför speciell för Mikael Backlund. Anaheim Ducks gästade Pengrowth Saddledome i Calgary. I ”ankornas” lag: ”The Finnish Flash” – Teemu Selänne.
– Jag fick spela två–tre byten mot honom i år så det var riktigt stort. Han är så himla kvick och det var ju liksom idolen så jag försökte bara göra mitt bästa och ta pucken av honom. Han är ju en riktigt bra spelare, han vred och vände på mig en del men till slut fick jag pucken av honom.
– Det var en stor upplevelse, det var coolt. Man drömde ju själv om att vara Selänne på gatan när man var liten. Stort att få möta honom.

Vad är det du gillar med Selänne?
– Han gör visserligen inte lika mycket poäng som förut men han gör fortfarande en del mål och åker skridskor lika kvickt som förut. Och han jobbar lika hårt och är lika snabb fortfarande. Och så har han ett bra skott och vet var man ska sätta puckarna.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

I Calgary får Backlund ”nöja sig” med forwardar som Jarome Iginla. Under början av året fick han dela kedja med den kanadensiske poängsprutan.
– Ja, det var stort. Det blev några matcher från start och några som jag fick hoppa in lite då och då i. Det är en av ligans bästa spelare, en av ligans bästa målskyttar. Det var kul.
– Han har alltid en sådan hög lägstanivå, Han är alltid bra i varje match, ger alltid järnet och krigar för laget. Han har ett riktigt bra skott, men framförallt har han ett krigarhjärta.

Hur är det att spela med honom?
– Man får alltid vara beredd för puckarna kan komma lite här och var. Han är en sådan spelare som lägger de där passningarna som inte andra ser. Många tror att han bara är en bra målskytt, men han har också bra spelsinne och lägger bra passningar.
– Och på träning kör han alltid stenhårt, nyper alltid dit dem och jobbar alltid hårt på träningen. Så det är alltid bra att kolla på honom och lära sig av honom.

Inspirationskällorna finns överallt, både i det egna laget och bland motståndarna. I år blev det tio poäng på 23 matcher. Nästa år ska det bli ännu bättre.
– Det har varit lite upp och ner men jag tycker att jag har lärt mig mycket. Det har varit ett bra första proffsår i Kanada, mycket lärorikt.

Text: Uffe Bodin