"Helt ärligt har det varit rätt tufft"

Succé i NHL-debuten med 40 räddningar och en hållen nolla för Colorado Avalanche. Men första tiden i Nordamerika har inte varit någon dans på rosor för målvakten Adam Werner. För hockeysverige.se berättar han om tvivel och hemlängtan.
– Det har varit många dagar då jag funderat på om jag är på rätt ställe, erkänner han.

Inför den här säsong valde Adam Werner att lämna Färjestad för spel i Nordamerika. Först och främst i AHL för Colorado Eagles, som är Colorado Avalanche farmarlag. Det var också där han inledde säsongen.

Men för bara några dagar sedan kallades han upp till NHL för första gången då Avalanches förstakeeper Philipp Grubauer skadat sig. I går kom så chansen att debutera i NHL mot Winnipeg då Pavel Francouz skadade sig redan efter 31 sekunders spel.

Och som han debuterade.

Adam Werner räddade samtliga 40 skott och höll nollan då hans Colorado vann med 4–0.
– Det var jättestort då jag blev uppkallad, men det har varit svårt att ha haft det som mål. Det händer när det händer och bara försöka göra det så bra som möjligt där nere (AHL) varje dag och bli bättre, berättar den 22-åriga målvakten från Mariestad för hockeysverige.se och fortsätter:
– Givetvis var det väldigt kul när jag fick reda på efter vår (Eagles) match att jag skulle upp och vara med några matcher här. Bara det var jättestort.

Hur var känslan att dra på sig alla målvaktsskydden och åka ut på din första uppvärmning innan en NHL-match?
– Det var häftigt och allt är så mäktigt och mycket större. Bara inramningen… Det är bra inramning redan på värmningen här borta. Att dra på sig tröjan, glida ut på isen och se att det är ett motståndarelag på andra sidan, det är sådant jag bara har drömt om tidigare.

Adam Werner höll nollan i sin NHL-debut. Foto: James Carey Lauder-USA TODAY Sports

GLÖMDE HJÄLMEN I OMKLÄDNINGSRUMMET

Debuten blev på många sätt speciell. Han hann inte mycket mer än att sätta sig på bänken innan beskedet kom att han skulle ut på isen och debutera i världens bästa liga.
– Då jag kom ut på bänken sa jag till ”matrisen” att jag hade glömt hjälmen i omklädningsrummet. Vi hade båset på andra sidan, men han sa ”Det är lugnt, jag skickar andra 'matrisen' för att hämta den. Det händer ändå inget…”. Sedan gick det ganska fort…, skrattar Adam Werner och fortsätter:
– Egentligen hann jag inte tänka så mycket. Klart att det darrade lite i benen när jag klev ut där och första minuterna innan jag fått känna på pucken. Nu fick jag känna på den ganska tidigt och kom in i det ganska direkt.
– Jag trodde att jag skulle bli mer nervös än vad jag var, men nu blev allt på ett bra sätt även om det är tråkigt då det blir skador. Jag tror att det var bra för mig att få en sådan förstamatch, bara hoppa rakt in i det.

Hur snabbt blev det ”en vanlig hockeymatch” för dig?
– Ganska fort eftersom jag fick känna på pucken tidigt och då första avsluten satt i magen. Det är rätt viktigt att få en sådan start och komma in i det.
– Klart att jag kände att det var ett stort ögonblick och så där. Samtidigt försökte jag bara hålla mig lugn och tänka på sakerna som jag vet är viktiga för mitt spel. Det gick rätt fort att komma in i det ”moodet”.

Du tar samtliga 40 skott, gör några ”idioträddningar” och håller nollan, hur skulle du sammanfatta din match?
– Som jag sa fick jag en bra start och fick tidigt känna på pucken. Dessutom fick jag göra någon bra räddning på (Patrik) Laine i deras powerplay. Klart jag växte då jag fick göra en sådan räddning.
– Grabbarna hjälpte mig väldigt mycket och jag tycker att vi spelade riktigt bra. Jag såg mycket puckar och fick en behaglig match på så sätt.
– I första perioden hade jag lagom mycket att göra. Lite mer i andra och i tredje bombade de på rätt bra så jag fick växa in i matchen. Det blev ett bra upplägg att få i första matchen.

Givetvis har också hans NHL-debut uppmärksammats medialt.
– Jag tror aldrig jag har varit med om något liknande. Det har varit ruskigt mycket. Klart att det är jättekul, men som jag sa gör vi det här tillsammans och laget hjälpte mig otroligt mycket. Utan dem skulle jag inte sitta i den här situationen i dag. Nu blev det speciellt eftersom det var min första match.
– Sedan har jag fått jättemånga grattis från kompisar och familj, men även från folk som jag inte har en aning om vilka det är. Det är kul. Jag har inte hunnit läsa igen om alla och tacka, men det betyder såklart jättemycket när jag får en massa grattis. Det uppskattar jag jättemycket.

"MÅNGA TROR ATT DET ÄR LYXLIV..."

Adam Werner inledde säsongen i Colorado Eagles. Även om det har fungerat bra på isen har resan där inledningsvis varit ganska tuff för honom.
– Jag tycker att jag kom in i det bra nu. Det har ändå tagit lite tid att komma in det här med träningar och så vidare. Samma sak var det då jag kom upp hit, att det tog några dagar.
– Jag tror att jag haft en liten fördel av att jag gjort sådana här resor lite innan. Jag menar att gå från juniorerna upp till allsvenskan var en sådan resa och framför allt steget därifrån till SHL. Nu vet jag att jag behöver ha lite tålamod för att komma in i tempot, inte stressa upp mig och jaga någonting. Sådant brukar komma av sig själv.
– Nu har jag fått spela många matcher, men självklart har jag fått uppleva väldigt många olika situationer. Jag har blivit utbytt och även fått spela ”back-to-back” redan så här tidigt på säsongen. Även om jag inte vill bli utbytt så kan jag lära mig mycket av det också och ta med mig dom delarna.

Men alla dagar vid sidan av hockeyn har inte varit toppen i Adam Werners nya liv så här långt.
– Jag bor i Fort Collins. Det ligger ungefär en timmes bilresa från Denver. Helt ärligt har det varit rätt tufft. Det har varit många dagar då jag funderat på om jag är på rätt ställe.
– Många tror att det är lyxliv… Det är absolut inte så att jag vill klaga eftersom att spela här borta är min dröm, men det är tufft att vara långt ifrån familj och vänner. Det har varit en liten omställning. Nu har jag kommit in i det mer och mer. Jag har även kommit in i vardagen mer här borta.
– Samtidigt har jag haft ett otroligt stöd från familj, vänner och min tjej. Det är många som hjälpt och stöttat mig, men jag kan inte säga att det har varit en spikrak väg.

Hur har du hanterat den här biten mentalt för det är inte ”bara” att lägga det bakom sig?
– Nej, det gör man absolut inte. Som jag sa har det varit många tuffa dagar och i början var det många dagar jag kände mig lite ensam. Det var mycket nytt. Du ska fixa lägenhet, bil och så vidare. Klart att alla sådana saker satt i huvudet när jag skulle gå ut till träning, att jag funderade på dom sakerna innan det hade satt sig.
– Jag har mycket bra folk runt omkring mig. Bland annat Markus Ekman som jag hade i Björklöven som målvaktstränare. Han kan jag prata mycket med. Även ”Masken” (Maciej Szwoch) som jag hade i Karlstad betyder oerhört mycket för mig. Självklart också familj och vänner så det finns många jag kan ringa till och tjata lite med då jag har lite jobbigt. Det betyder såklart jättemycket att folk runt omkring ställer upp.

Adam Werner. Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson

FLICKVÄNNEN KVAR I SVERIGE

Adam Werners flickvän bor dessutom än så länge kvar i Sverige.
– Klart det också är speciellt och påverkar. Det ska jag inte sticka under stolen med. Hon har plugg och det är minst lika viktigt som min hockey. Vi får försöka hitta en väg och lösningar och det brukar alltid lösa sig på något sätt.

Vad väntar närmast för dig hockeymässigt?
– Vi har precis tränat här i Edmonton och ska spela här i morgon (läs: i natt). Vi får se vad som händer, om jag ska spela eller inte.
– Jag vet inte så mycket mer just nu. Det gäller att försöka njuta lite idag och försöka tacka alla som har grattat mig. Givetvis ska jag inte nollställa helt för jag ska ta med mig det positiva, men samtidigt är det bara en match och det kan jag inte leva på hela karriären, skrattar Adam Werner och fortsätter:
– Det gäller att jobba vidare, vara ödmjuk inför nästa uppgift och redo om det skulle hända något mer.