Förnekades milstolpen av Babcock: “Gillade inte sättet jag gick ur NHL”

Det har blåst snålt kring Mike Babcock sedan han fick sparken av Toronto Maple Leafs. I en intervju i podcasten NHL-timmen berättar Mikael Samuelsson om hur Babcock förnekade honom sin 700:e NHL-match alldeles i slutet av karriären.
– Jag var väldigt frustrerad på hur det gick till, säger den Stanley Cup-meriterade före detta NHL-forwarden.

Sedan Mike Babcock fick lämna Toronto Maple Leafs i november har en del historier flutit upp till ytan om hur han missbrukat sitt ledarskap och använt oschyssta metoder mot spelare. Det är något som både Mitch Marner och Johan Franzén har fått uppleva.

Babcock tvingade en då 19-årig Marner att som rookie ranka lagets spelare utifrån arbetsmoral. Han visade sedan upp rankingen för spelarna som hade placerats allra längst ned.

I fallet med Franzén ska coachen ha verbalt misshandlat svensken så till den grad att han fick ett nervöst sammanbrott i samband med en slutspelsmatch. Det var något som tidigare Red Wings-backen Chris Chelios avslöjade i podcasten Spittin’ Chiclets.

"FICK ALDRIG EN CHANS"

Nu berättar tidigare Detroit Red Wings-forwarden Mikael Samuelsson om sina erfarenheter av Babcock i podcasten NHL-timmen. Samuelsson gjorde två sejourer i klubben och hade Babcock som coach vid båda tillfällena. 2008 var han med och vann Stanley Cup under hans ledning.

Han tar till viss del Mike Babcock i försvar, men berättar också historien om hur han förnekades att nå en fin milstolpe under sin sista säsong i NHL, 2013/14.

– Jag gillade inte sättet som jag gick ur NHL. Jag var väldigt frustrerad på hur det gick till. Jag hade 15 klubbar att välja på innan jag skrev på för Detroit igen när jag var unrestricted free agent 2012. Jag valde Detroit av familjeskäl och för att jag hade varit där tidigare och visste vad som väntade, jag skulle få spela på backplats i powerplay och så där, säger Samuelsson.

På grund av skador begränsades han till fyra matcher säsongen 2012/13, men när han året därpå var skadefri och kände sig fräsch tyckte Babcock att han var slut.

–  Jag upplevde aldrig att jag fick en chans att visa vad jag gick för. Mitt sista år var jag skadefri och kände att jag kunde bidra. Men då hade han placerat mig i ett fack, han hade sitt lag och de han ville satsa på.
– Jag har inga hard feelings mot honom, men en liten detalj som man kan titta tillbaka på är att jag gjorde 699 matcher i grundserien. Det naggar lite i kanten. Jag gjorde min sista match med 20 matcher kvar i grundserien. Jag tror han vet om de här siffrorna, men ändå kan han inte låta honom spela den där matchen. 

"LITE MER ARROGANT"

Mikael Samuelsson menar att Babcock hade förändrats från det att han gjorde sin första vända i Red Wings till den andra. Han har en teori om varför.

– Han vann OS-guld med Kanada 2010. Jag var där i två omgångar, 2005 till 2009 och sedan kom jag tillbaka några år senare. Då hade han vunnit Stanley Cup med Detroit som jag var en del av och OS-guld med Kanada. När jag kom tillbaka såg jag en skillnad i honom. Lite mer arrogant, lite "jag vet att jag är bra, jag vet att jag är framgångsrik". Då såg jag lite skillnad i beteendet, menar han.

Han har inga minnen av att spelare skulle ha blivit förödmjukade av Babcock. Han tror däremot att spelare som var kvar i organisationen länge tröttnade på hans ledarstil.

– Jag vet vad andra säger om honom, men jag har inte sett den verbala mobbingen, jag har aldrig upplevt den. Han är en coach som är väldigt drivande och att ha en coach som är så drivande och krävande, någon gång tar det ut sin rätt. De killarna som var i organisationen länge var kanske "fed up" med honom till slut.

"DET ÄR ORÄTTVIST"

Mikael Samuelsson jobbar i dag som spelarutvecklare för Chicago Blackhawks och är sportsligt ansvarig för Södertälje SK i Hockeyallsvenskan. Han har med stort intresse följt den senaste tidens debatt kring ledarskap och tycker att den är positiv. Däremot är han rädd at det håller på att gå för långt. 

– Jag tycker att det är orättvist att gå tillbaka tio år i tiden och klanka några ledare och tränare för vad de har gjort för så länge sedan. Anledningen till att jag säger det är att hela samhället och livssynen har förändrats. Det som man kom undan med för tio år sedan är inte vardag längre. Hur man pratar med varandra och hur man beter sig. Nu är det här mycket mer uppe på tapeten, vilket är positivt. Men då var det inte så.

LYSSNA PÅ HELA PODCASTEN NHL-TIMMEN HÄR!