Dubble Stanley Cup-vinnaren om mediabilden: “Då var det ett ramaskri”

Han har officiellt inte lag ner hockeykarriären ännu. Men han har fullt upp ändå. Hockeysverige stämde träff med Johnny Oduya för att se efter vad den dubble Stanley Cup-mästaren gör nu för tiden och prata om upplevelsen utifrån att det alltid var bråk kring 37-åringen på isen när han spelade i Sverige.
— Nu tror jag det är mycket mer vanligt och ingen som brytt sig om du kastade handskarna och slogs, säger han.

ASPUDDEN/HOCKEYSVERIGE.SE

Johnny Oduya har haft en mycket fin karriär som han mestadels tillbringade
i NHL. På sitt konto har han bland annat två Stanley Cup-ringar,
vilka han vunnit med Chicago. Totalt har han spelat 850 NHL-matcher,
men nu tycks karriären på isen vara över, eller…
– Dom har
ett lite ”hockeycommunity” i Thailand. Det är inte bara
Thailändare med utan även lite annat folk från övriga världen som
är där av olika anledningar, berättar Johnny Oduya som spelade
lite hockey förra säsongen i det av många populära turistlandet.

– Många är där för att jobba eftersom Bangkok är en ganska
stor ”hub” i Asien för många stora företag. Då har dom en
mindre mini-liga där som dom kör. Det blev en bra gemenskap och
något som blir väldigt annorlunda då vi är på en hockeyrink som
ligger på sjunde våningen i ett köpcentrum samtidigt som det är
35 grader varmt ute. 

Johnny Oduya har en ny ishockeykarriär i Thailand. Foto: Arkiv

Hur hamnade du där från början?
–
Jag åkte dit tidigare på lockouten med en kompis och letade mer
eller mindre is. Jag hade inget lag klart och tänkte kombinera
semester med att spela hockey.
– Jag gillar Thailand, kulturen,
folket och maten samtidigt som jag har varit där mycket. På den
vägen var det. Sedan hittade jag den här gruppen ”farang” som
betyder utlänning på Thai. Dom hade någon turnering som jag var
med och spelade i. När jag nu åker dit har jag redan mina
hockeygrejer där.
– Vi försöker också ha en välgörenhetsmatch
varje år. Marcus Krüger var faktiskt med där förra året och
spelade. Det här är något jag ska försöka ha lite återkommande
någon vecka efter midsommar.
– Just nu har det varit för Röda
Korset, men tanken är att vi ska kunna använda matcherna till det
som behövs. Jag ska försöka bygga det där lite mer eftersom det
är ett bra sätt att få uppmärksamhet kring saker som händer. Det
är också ett kul sätt behålla kontakten med hockeyn.

Har
du lagt karriären på hyllan nu?
– Officiellt har jag inte
det, men jag spelade inte förra säsongen och jag har inga planer på
att spela den här heller… om inte något världsomskakande skulle
hände, säger Johnny Oduya med ett leende och fortsätter:
– Jag
tror inte jag kommer spela något mer och det finns inte med i min
planering. Förra sommaren ville jag ändå förbereda mig och se om
det kunde vara aktuellt för mig att spela, men jag kände mig klar
på något vis.

“KANSKE LITE NÖRDIG”

Hockeysverige.se träffar Johnny Oduya i
solen på Aspuddens IP. Där tränar och förbereder han flera
NHL-spelare inför kommande säsong tillsammans med Vladimir Egorov,
men om det skulle vara aktuellt för honom att i framtiden ta sig an
ett ledarjobb inom hockeyn har han idag svårt att svara på.
–
Jag tror att det här mer är mitt stuk. Jag gillar träning, kost…
Egentligen gillar jag lika mycket saker runt hockeyn som hockeyn i
sig. Det är antagligen där största uppsidorna finns.
– Under
åren har jag hållit på mycket med förberedelse och återhämtning
för att jag skulle kunna spela länge, ha en bra karriär och
självklart må bra både fysiskt, mentalt och utanför. Det är
också vad vi ser hela tiden, att saker runtomkring hockeyn blir mer
och mer intressant.
– Mängdträningen där du gnuggar två pass
om dagen, bara jobbar med mycket volym, tror jag försvinner mer och
mer. Det som är bra med oss är att vi försöker erbjuda mer
alternativ för spelare. Det är den biten som jag försöker
utveckla här.

Nivån i NHL har höjts markant senaste
säsongerna, krävs det idag att man gör något utöver det vanliga,
fysiskt och mentalt, för att ta det här sista lilla steget?
–
Ja, absolut. Något vi försökte göra i Chicago ganska mycket var
att optimera allt som går. Då var det bland annat många saker
runtomkring. Självklart ville vi utveckla saker på isen
hockeymässigt också, men där ligger det ganska mycket fokus ändå.
Det är också vad folk och organisationen bryr sig om mest, vad du
levererar och presterar på isen.
– Ibland måste man även titta
utanför organisationen och normala ramarna för att hitta det som
passar dig själv bäst och kanske kan utveckla andra delar. Sedan
får det inte bli så att man gör saker runtomkring bara för sakens
skull.
– Jag är kanske lite nördig på det sättet att jag
tycker det är väldigt roligt att hålla på med grejer runtomkring
och försöka utveckla andra sidor. Jag tycker också att det ger
resultat, vilket om inte annat syns på dom som kör här.

Förutom
att ni var skickliga hockeyspelare och ett bra lag, var det just det
här att optimera alla delar på och vid sidan av isen som tog er
till två Stanley Cup-titlar?
– Ja och nej skulle jag säga.
Har du en organisation där vissa spelare är väldigt måna om dom
här bitarna, självklart kommer det uppifrån men även genom
ledarskap i gruppen, vi hade (Jonathan) Toews som var kapten,
intresserad och väldigt seriös, då sprider det sig runt om. Det
blir då andra karaktärer som också gör ungefär samma sak
samtidigt som du har en organisation som stöttar i det här.
–
Nu hade vi turen att vara i en organisation som hade ekonomiska
medel. Nästan var det att vad vi än ville göra så kunde vi göra
det. Så länge vi såg till att man själv utvecklades och blev
bättre samtidigt som laget blev bättre så sågs det som något
positivt.
– Det var aldrig ”Vad håller ni på med, det
kostar bara en massa pengar”. Kommer du till en organisation,
oavsett vad det är för någon, där ingen vill någonting är det
svårt att bli bättre. Det är så det fungerar. Har du någon
uppifrån som hela tiden ska trycka ner och ha locket på då tror
inte jag att det kommer fungera i längden.
– Sedan är det många
aspekter som gör om du har en vinnande organisation eller inte. Jag
tror inte någon har något recept på det. Där och då föll i alla
fall många av dom här bitarna på plats.

Bredvid oss på
fotbollsplanen krigar NHL-killarna på med ett fys-pass som kommer
kännas dagen efter. En av spelarna är Oliver Kylington som till
vardags spelar i Calgary, men också är nära vän till Johnny
Oduya.
– Jag behöver inte tjata så mycket på honom om det här.
Han gillar att köra och har varit med här sedan han var 17 år. 

Oliver Kylington. Foto:Ronnie Rönnkvist

Har han gått lite i dina fotspår då det gäller
träning?
– Han gör lite som han vill (skratt)…

Oliver
Kylington har själv sagt att du är lite av en förebild för honom.

– Jag har känt honom sedan han var 12 år så jag tror att
det skulle vara svårt för honom att inte se det så.
– Vi
pratar om alla möjliga grejer. Sedan är han sin egen typ av
karaktär och vi är väldigt olika. Helt klart är han med på samma
typ av upplägg och det han är van vid. Ska jag vara helt ärlig så
vet han inget annat.

Om vi blickar framåt, hur går dina
tankar kring hockey, driva gym och så vidare?
– Jag vet
egentligen inte, men jag kände i år att jag ville köra det här i
alla fall. Vara med för att se och lära lite. Det är annorlunda
att instruera och försöka få andra att förstå. Dessutom kör jag
lite privatträning på isen för backar, men även försöker
förbereda en del spelare för lite nya idéer och saker som kanske
dyker upp där borta.
– Det gör jag också för att jag själv
ska utvecklas. Jag har en del i mitt huvud från alla år som spelare
och jag vill försöka göra någonting av det så andra kan få ta
del av min erfarenhet. Det är inte lätt eftersom det är många
saker som är väldigt självklara för mig själv, men kanske inte
för någon som är 18 år.
– Jag minns hur det var då jag själv
var i den åldern och oavsett om jag är här eller på isen kan jag
bara utgå från mig själv. Jag försöker tänka hur jag skulle
velat att ett sådant typ av upplägg skulle vara. 

ÅKTE TILL KANADA SOM 19-ÅRING

Johnny
Oduya var själv väldigt ung, 19 år, då han åkte över första
gången till Nordamerika för att spela i ligan QMJHL.
– Jag hade
egentligen velat ha mer information då. På den tiden fanns det
nästan inte någon information eller knappt ett internet. Tvärtom
så finns det idag jättemycket information. Vi försöker sålla ut
med den erfarenheten vi har när det gäller vad folk säger. Det
gäller på is, ”off ice”, näring eller återhämtning. Det är
då vi försöker använda erfarenheten.
– Det jag tycker är bra
där är att jag prövar allt på mig själv först. Jag
rekommenderar inte heller folk att göra saker som jag inte provat.
Dom flesta sakerna har jag dessutom testat under min karriär.
–
Sedan är självklart alla olika och allt fungerar inte på alla. Jag
försöker bygga en förståelse för deras egna kroppar, vad dom
vill göra och utveckla. Man måste skapa sin egen bild av vem man är
och vad man vill göra.

Hade du själv det tankesättet då
du åkte över till Kanada som 19-åring?
– När jag åkte
över till juniorligan, på den var det inte jättemånga andra som
gjorde det. Jag gjorde det för min äldre bror (Fredrik Oduya, avled
2011) hade gjort så tidigare. Han var en av dom absolut första som
provade på att åka över dit.
– Jag tror att jag hela tiden har
haft ett liknande typ av tänk, men det fanns inte lika mycket
information eller möjligheter då. Det är också vad vi försöker
bygga och utveckla nätverk för här.
– Ganska tidigt förstod
jag att min talang kanske inte var extra ordinär utan jag var
tvungen att göra andra saker, försöka bli bäst på det jag kunde
bli bäst på. 

Niklas WikegårdOduya i hetluften. Foto: Bildbyrån

Som jag minns dig som hockeyspelare var det
mycket bråk kring dig på isen, men när du kom över till NHL
förvandlades du till framförallt en väldigt bra hockeyback.
Kände du själv att det hände något speciellt med din
utveckling då du kom över dit?
– Snarare tvärtom. Det var
media som valde att porträttera en viss del av mitt spel då jag var
i Sverige.
– Jag skulle säga att det var en del av mitt spel
även då jag spelade i juniorligan, men jag var redan då jag var
ännu yngre en fysisk spelare. Sedan tror jag fokuset låg på det i
media eftersom det spelet inte var så vanligt i Sverige under början
av 2000-talet. Nu tror jag det är mycket mer vanligt och ingen som
brytt sig om du kastade handskarna och slogs, men då var det ett
ramaskri. ”Lås in dina barn”, det var på den nivån,
säger Johnny Oduya med ett lätt skratt och fortsätter:
– Jag
tycker att jag var en ganska bra spelare även när jag spelade med
Hammarby i allsvenskan och kvalserien då jag fortfarande var rätt
ung. Sedan kom jag till Djurgården och den säsongen hände det inte
så mycket, men säsongen i Frölunda var den då jag gick in mycket
mer för spelet samtidigt som vi hade ett väldigt bra lag där. Jag
tror det var mer där jag tog klivet över och blev mer spelande.

Hur var då steget över till NHL?
– Jag förstod
att det hade varit tufft att ha en sådan typ av roll när jag kom
över till NHL vid den tiden. Det hade inte varit aktuellt för mig
eftersom jag var alldeles för liten samtidigt som det inte heller
riktigt var det jobbet jag ville ha.
– Jag hade min
skridskoåkning som var min starka sida. Under och efter lockouterna
var det fortfarande många tunga äldre spelare kvar. Då kunde jag
använda min skridskoåkning och det fungerade ganska bra.
– Om
jag ska vara helt ärlig ville media fokusera på i Sverige var det
som var intressant att skriva om. Sedan tror jag, som sagt var, att
just speltänket hos mig förändras under min tid i Frölunda.

Det
går också en story om att Niklas Wikegård i en match beställde av Johnny Oduya att han skulle starta en fight med Per Ledin, men att
det skulle vara ett beställningsjobb skrattar idag Oduya åt.
–
Det var någon sorts stämplingsdom mot mig och Wikegård, skrattar
Oduya och fortsätter:
– Det var så många turer fram och
tillbaka kring det där, men det var väl intressant att skriva om på
den tiden. Jag hade en fight per år. Då var det som hela jorden
hade gått under och fascinerande att följa. Säsongen innan, då
jag spelade juniorhockey, hade jag fyra eller fem fighter så för
mig var det inget annorlunda. Det var så det var och jag tror att
både Wikegård och jag fortfarande garvar lika mycket åt det där,
avslutar Johnny Oduya samtidigt som Victor Rask, Marcus Krüger,
Oliver Kylington och Carl Hagelin kastar en tung medicinboll fram och
tillbaka över ett fotbollsmål.