DOKUMENT: Laget som inte lyckades vinna – 49 år senare har de chans till revansch
Inatt blev St.Louis klara för Stanley Cup-final. Vad få nu för tiden minns är att de faktiskt var i tre raka finaler under sina första år i ligan. Men Blues lyckades inte vinna en enda av de tolv matcher som spelades.
Mellan 1942 och 1967 innehöll NHL endast sex lag. En viss skillnad gentemot hur det är nu och utökningen av ligan är den hittills största inom all professionell idrott. Den genomfördes i syfte att hindra andra ligor från att kunna konkurrera.
SEX BLEV TOLV
Toronto Maple Leafs, Detroit Red Wings, Montreal Canadiens, Boston Bruins, Chicago Blackhawks och New York Rangers fick sällskap av sex nya lag: Los Angeles Kings, Minnesota North Stars, California Seals, Philadelphia Flyers, Pittsburgh Penguins och St. Louis Blues som tillkom säsongen till 1967–68.
Liksom i våra dagar anordnades en expansionsdraft där de sex befintliga NHL-organisationerna fick skydda en målvakt och elva utespelare från att bli plockade av de nya lagen. Dessutom fick de skydda en spelare till under själva draften för varje val som gjordes i de 16 första rundorna.
St.Louis fick välja som nummer tre och lade först beslag på målvakten Glenn Hall från Chicago Blackhawks som var en av ligans bästa målvakter och senare skulle väljas in i Hall of Fame. En annan spelare som valdes var den trefaldige Stanley Cup-vinnaren Al Arbour.
Som assisterande tränare för den nya organisationen plockade man in 34-årige Scotty Bowman som närmast kom från juniorligan och Sherbrooke Castors.
NYKOMLINGARNA FICK SPELA FÖR SIG
De tolv lagen delades upp i två divisioner. ”Original Six” i den ena och nykomlingarna i den andra. Därmed var det bäddat för att ett nytt lag skulle ta sig till final redan första året.
Men det började inte bra för Blues som på de 19 första matcherna bara vann fyra av dessa. Lynn Patrick klev av som huvudtränare och ersattes av Bowman. Något som skulle visa sig bli ett lyckodrag då de vann 23 av de 55 återstående matcherna i grundserien och lyckades hanka sig vidare till slutspel. Red Berenson och Gerry Melnyk var lokomotiven framåt.
Men i slutspelet var det spelare som Dickie Moore och Frank St. Marseille som skulle kliva fram poängmässigt. Philadelphia Flyers besegrades med 4-3 i kvartsfinalen och i semifinalen skulle Minnesota få stryk med samma siffror. Detta sedan Moore kvitterat sent i match sju och Ron Schock avgjort 2:50 in i den andra förlängningsperioden.
I finalen väntade Montreal. Canadiens som vann med 4-0 i matcher, men serien var jämnare än vad de siffrorna visar. Både match ett och tre gick till övertid och de två andra vanns med uddamålet.
En stor bidragande anledning till finalplatsen år ett var målvakten Glenn Hall som efter finalförlusten fick motta Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP.
PLANTE KOMMER IN – NY FINAL
Den sexfaldige Stanley Cup-vinnaren Jacques Plante lade av 1965, men tre år senare gjorde han comeback och valde spel för St.Louis där han bildade målvaktspar med Hall. Hall stod merparten av grundseriematcherna, men när slutspelet tog vid så valde Bowman att satsa på Plante. Något som skulle visa sig lyckosamt.
Återigen väntade Philadelphia i den första rundan av slutspelet och denna gång skulle det inte krävas en nervfrestande match sju. Blues svepte Flyers med 4-0 i matcher och i semifinalen gjorde de samma sak med Los Angeles Kings.
Återigen väntade Montreal i final och återigen skulle kanadensarna svepa Blues med 4-0 i matcher.
Till säsongen 1969/1970 anslöt Phil Goyette från New York Rangers och han tog omgående täten poängmässigt i det rätt ålderstigna laget. 37-åringen ledde offensiven i slutspelet tillsammans med några år yngre Ab McDonald och för tredje året i rad väntade en Stanley Cup-final. Denna gången stod Boston för motståndet.
ORR AVGJORDE MED KLASSISKT MÅL
Men inte heller nu skulle Blues få smaka på segerns sötma. Boston vann de tre första matcherna i finalen med 6-1,6-2 och 4-1. I match fyra, i klassiska Boston Garden, var St.Louis i ledningen med både 2-1 och 3-2 men 40 sekunder in på övertidsspelet kunde Bobby Orr avgöra på passning från Derek Sanderson.
Målet har blivit en riktig klassiker. Mycket beroende på den bild som togs i samma ögonblick som det gjordes. Orr flyger jublande genom luften.
— Varje gång jag träffar Glenn Hall så frågar han: ”Var det det enda målet du gjorde?” har Orr berättat.
Efter succén väntade tuffare tider. St.Louis hade ett åldersstiget lag och dessutom lämnade Scotty Bowman 1971, dett efter en konflikt med ägaren Sid Salomon III, som alltför aofta la sig i lagets affärer. Bowman var även GM vid den här tidpunkten, men gick vidare till Montreal.
I kombination med detta började de allt mer åldrande spelarna droppa av och Blues har inte varit i final sedan dess. 1972 fick man ge sig i semifinal mot Boston och 1986 var det Calgary Flames som blev för svåra. Sedan dess har man varit i ytterligare tre konferensfinaler, men bara vunnit en och det är den i år mot San José Sharks.
SE DOKUMENTÄREN OM DEN STORA EXPANSIONEN HÄR:
Den här artikeln handlar om: