Detroit-Håkans framtidsprognos

Detroit Red Wings är det mest framgångsrika NHL-laget i modern historia. Sedan finalförlusten mot New Jersey Devils för 18 år sedan – ja, det är så jäkla länge sedan nu – har laget vunnit fyra Stanley Cup-titlar och varit vinnarkulturen personifierad.

De senaste säsongerna har framgångarna blivit allt mer sparsmakade. Efter finalförlusten mot Pittsburgh Penguins 2009 har klubben blivit utslagen ur konferenssemifinalspelet vid två tillfällen för att i fjol åka ut mot Nashville Predators redan i första rundan. Den här säsongen riskerar laget till och med att missa slutspelet, något som inte har hänt på häpnadsväckande 23 år.

Nedgången kan till viss del förklaras med ett generationsskifte. Under ett par års tid har en efter en av lagets kulturbärare stämplat ut från Joe Louis Arena. Spelare och karaktärer som Kris Draper, Tomas Holmström, Chris Osgood, Brian Rafalski och framför allt Nicklas Lidström går inte att ersätta i en handvändning. Med det i åtanke bör man snarare förundras över att Red Wings lyckats hålla näsan ovanför vattenytan,.

För att få mer kött på benen gällande Detrot Red Wings och klubbens framtid ringde jag upp den europeiske chefscouten, Håkan Andersson, vars framgångsrika arbete har resulterat i att Red Wings kunnat tillskansa sig spelare som Henrik Zetterberg, Pavel Datsiuk, Johan Franzén och Niklas Kronwall, för att nämna några få.

Det första han kommer in på när vi diskuterar årets säsong är alla skador som har drabbat laget. Spelare som Mikael Samuelsson, Carlo Colaiacovo, Todd Bertuzzi, Darren Helm och Brendan Smith har fått sina säsonger kraftigt reducerade.
– Någon berättade för mig att vi hade flest ”man games lost” i hela ligan. Det har varit en ganska extrem situation och självklart har det till viss del påverkat resultatet, säger Håkan Andersson som ända menar att det finns en djupt rotad optimism inom klubben.
– Det finns en tro i omklädningsrummet på att det ska gå att göra något bra bara laget blir friskare. Vi har spelat jämnt med Chicago och flera av de andra topplagen, så det kan säkert bli intressant bara vi tar oss till slutspel.
– Vi kanske inte räknas till de absoluta topplagen som Chicago, Pittsburgh och Anaheim, men kunde Los Angeles Kings gå hela vägen efter att ha kommit in i slutspelet som åttonde lag så skulle vi också kunna göra det.

Mer speltid åt ynglingarna
Den extrema skadesituationen har banat väg för många yngre spelare. I de skadades frånvaro har allt fler ynglingar kallats upp från AHL och fått mer prominenta roller än vad som var meningen.
– Inte minst för några forwards – Jocke Andersson, Tatar, Nyquist och så vidare – har det gått lite fortare än det kanske var tänkt. Det här killarna får ovärderlig rutin den här säsongen och det är bra inför nästa säsong. Det blir lite snabbspolning, lite ”fast forward”, men på sikt tror jag att det kommer att gynna klubben. Det här är spelare som jag tycker har en ljus NHL-framtid, säger Håkan Andersson när jag når honom i en bilkö utanför Stockholm.
– För backarna är det lite samma sak. Det har kommit in flera lite yngre killar som ser spännande ut, men framför allt tror jag att vi kommer att ha en jäkligt bra backuppsättning om några år när killar som Mattias Bäckman, Danny DeKeyser och inte minst Aleksej Martjenko är redo.

Just Martjenko, draftad i sjunde rundan 2011, är en spelare Håkan Andersson vurmar för.
– En rysk 92:a som har flugit lite under radarn bara för att han blev skadad och missade JVM i fjol. Här har vi en kille som har varit ordinarie i KHL, som erbjöds ett väldigt bra kontrakt (av CSKA Moskva), men som väldigt gärna vill komma till Nordamerika och spela för oss och tog ett kortare KHL-kontrakt bara för att göra det.
– Men det är med backspel precis som målvaktsspel. Det tar lite längre tid att utveckla och förädla killarna. Men jag gillar verkligen de talanger vi har på ingång.

När man ändå är inne på backar är jag spänd på att höra hur det har gått för Adam Almqvist. Den spelskicklige backen lämnade HV71 för Nordamerika i höstas och har gjort respektabla 30 poäng i AHL som rookie. Här gör Håkan Andersson en lite överraskande, men på sätt och vis logisk jämförelse.
– Av rapporterna jag läst så har Adam gjort bra ifrån sig i Grand Rapids. Vad många nog inte inser är att han ligger närmare Erik Karlsson i spelstilen än vad man kan tro. Adam har också ett väldigt välutvecklat spelsinne, men han kliver inte fram på samma sätt som Erik. Medan Erik är den extrema ”ge mig pucken-typen” så är Adam en ”jag ger dig pucken-typ”. Det är en stor skillnad i attityd, men jag tycker ändå att Adam har blivit bättre på att ta för sig. När han var i HV71 var han ännu mer reserverad i sitt spel.

På Almqvists minuskonto ligger bristen på centimeter och kilon.
– Adams problem är fortfarande att han får svårt när det kommer en forward på 190 centimeter och 95 kilo som vill trycka sig in på kassen. Då har han svårt att få stopp på honom, konstaterar Håkan Andersson som ändå är optimistisk.
– I spelet med puck är han riktigt bra och har producerat en hel del i AHL. Jag tror att han kan vara en bra sommar och några kilo muskler från en NHL-debut.

Jämför Järnkrok med ”Zäta”
En annan svensk som Detroit Red Wings har stora förhoppningar på i framtiden är Calle Järnkrok. Brynäscentern spelade nyligen nio matcher för Grand Rapids i AHL och noterades för tre assist. Håkan Andersson är lyrisk över 21-åringens utveckling och håller inte igen i sina jämförelser.
– Jag ser en Zetterberg-liknande spelare i honom, säger han bestämt.
– De likheterna grundar sig framför allt på hans arbetsmoral, spelsinne och kreativitet. Calle är en spelare som gör andra i sin omgivning bättre.

Säsongen i Brynäs gick inte på räls, men Håkan Andersson tror att motgångarna för klubblaget kan vara till gagn för Järnkrok på sikt.
– Han fick dra ett väldigt tungt lass för Brynäs. Vissa säger att han har varit sämre den här säsongen än i fjol, men för mig råder det ingen tvekan om att han har blivit mycket bättre, menar han.
– Han är den i Brynäs som har dragit det tyngsta lasset. Det har inte bara varit spel i powerplay och fem mot fem utan även en hel del boxplay. Han har fått ta ett djävulskt ansvar. Det är inte många 21-åringar som har fått ta ett så stort ansvar på den här nivån.

Precis som i fallet med Adam Almqvist är det fysiken som behöver bli bättre om Järnkrok ska ta nästa steg och bli en pålitlig NHL-spelare.
– Under en säsong som löper över 60-70 matcher är den stora skillnaden mellan en spelare som väger 81 kilo och en spelare som väger 90 kilo att den lättare av dem tröttas ut tidigare av alla närkamper. Jag tror att det var därför Calle inte producerade i Grand Rapids – han är ganska urlakad just nu. Tre eller fyra kilo till på honom skulle göra en ganska stor skillnad, tror Håkan Andersson.

Nu åker jag bort i några dagar och kommer inte att blogga förrän tidigast på måndag. Må väl till dess!

Text: Uffe Bodin