Burakovskys utmaning: Stoppa svackorna – ”Svårt att ta sig ur dem”

Han tog en större roll jämfört med under sin rookiesäsong – men var till och med petad under en kort period. Nu har kraven höjts på André Burakovsky, som måste hitta jämnheten i sitt spel.
– Varje säsong har jag haft någon lite svacka som har varat lite för länge, säger talangen till hockeysverige.se.

Tidigare i våras avslutade André Burakovsky sin tredje NHL-säsong. 22-åringen svarade för 12 mål och totalt 35 poäng på 64 matcher under säsongen. Visserligen är det tre poäng färre än säsongen 2015/16 men då spelade han å andra sidan 79 matcher.

Nu är ”Burra” hemma i Malmö på semester och har just avslutat en golfrunda när hockeysverige.se får en intervju med honom.
– Vilka erfarenheter jag tar med mig efter mina tre säsonger i NHL? Jag vet inte riktigt, men man kan inte ställa för höga förväntningar på sig själv eftersom alla i ligan är så pass bra. Det är bara att gå ut, ha kul och göra sitt absolut bästa, säger Washington-forwarden och fortsätter:
– Jag menar att ena dagen slår du din back men andra dagen gör du inte det. Det är så pass bra nivå på alla spelare så det är inte bara att gå ut och göra som man vill.

Är ligan bättre än du trodde från början?
– Det är den absolut. Även om du ser till tabellen och lag som Arizona, Colorado och Carolina som är lite sämre så är det alltid tuffa matcher. Det är också vad som gör NHL så unikt, att även om lagen är sämre i tabellen så är det alltid tuffa matcher. Skulle du tro att det är enkelt så förlorar du matchen.
– Du måste verkligen gå in till varje match och ge 110 procent och göra allt det vi snackat om i omklädningsrummet, annars vinner du inte matcherna. Det är oftast uddamålet som avgör så det gäller att vara starka mentalt och orka hålla i det i 60 minuter.

Hur ser du att din roll har utvecklats i Washington under dom tre säsonger du varit där?
– Första säsongen kom jag in från Erie och det blev ett lärorikt år. Det var mycket se, lära. Andra säsongen blev det i stort sett samma sak.
– Senaste säsongen var det lite mer att jag skulle visa upp lite vad jag kan efter dom två åren som jag hade varit där, vilket jag tycker att jag gjorde.
– Jag började säsongen lite halvknackigt och fick inte in pucken. Jag hamnade i en lite formsvacka och ibland kan det var tufft att ta sig ur den. När jag väl hittade tillbaka producerade jag och var på väg mot 40-45 poäng, men sedan skadade jag min hand. Det var lite otur att det hände när jag var som hetast.
– Säsongen tycker jag ändå var riktigt bra. Det var lite så att jag skulle stå på egna ben, eftersom jag hade varit där två säsonger innan så skulle jag nu fixa det själv. Nu ska jag ta egna initiativ och nya kliv hela tiden, vilket jag tycker att jag gjorde. Framförallt hade jag ett bra avslut på säsongen och ett väldigt bra slutspel som tyvärr inte gick dit vi ville.

Vad har coachen Barry Trotz skällt på dig mest om och vad vill han se dig utveckla under nästa säsong?
– Varje säsong har jag haft någon lite svacka som har varat lite för länge. Vi har även pratat om att det är lätt hänt när man som ung spelare kommer in i NHL att när man väl får svackan så är det på den här tuffa nivån svårt att ta sig ur den.
– I juniorligan var man ganska överlägsen så där kunde jag ha en dålig match men ändå göra två poäng. I NHL funkar det inte riktigt så. Där måste du göra dom enkla bitarna som att slå ett pass på två meter istället för att försöka göra det svåra. Vi har pratat lite om det och att få dom här svackorna att bli kortare.
– Han tycker absolut att jag har tagit väldigt stora kliv och ser mig som en ledande spelare och att jag får en stor roll nästa säsong.

Du nämnde Erie, hur viktig var den säsongen för dig?
– Den var grymt viktig. Jag velade lite fram och tillbaka om jag skulle åka till Erie eller stanna i Malmö en säsong till. Från Washingtons sida ville dom väldigt gärna att jag skulle åka över och spela i Erie så jag kunde lära mig spelet på den lilla rinken så snabbt som möjligt.
– Jag tog beslutet att åka över och det blir en helt annan hockey på liten rink. Spelvändningarna, ytorna, det går snabbare och allt sådant. Jag kände att skulle jag få chansen så måste jag först lära mig hur hockeyn är på den lilla rinken. Det bästa sättet att göra det är att spela där.
– Där fick jag spela mycket matcher och man lever bara hockey. Hade jag varit hemma i Malmö så kanske jag hade varit med polarna lite mer. Där borta var det 110 procent fokus på hockey hela tiden. Dessutom bor man i en värdfamilj som inte ens är din familj. Det här gör att man kommer in i rutinerna på ett bra sätt och det var ett väldigt, väldigt lärorikt år för mig. Framförallt också att jag fick stå på egna ben och inte ha mamma som slavar för mig hela tiden som det var där hemma.
– Jag växte mycket som person samtidigt som jag hade en bra säsong där vilket gjorde att Washington fick upp ögonen för mig och gav mig chansen där uppe.

André Burakovsky har nu bott i Washington under tre år och han stortrivs socialt vid sidan av hockeyn.
– Jag trivs fantastiskt bra. Washington är en grymt fin stad och det finns väldigt mycket att göra. Dessutom har jag träffat massor med nya kompisar som inte är kring laget. Sådana som jag hittar på saker tillsammans med och går ut och käkar med. Det hjälper mig väldigt mycket när jag får träffa folk även utanför laget eftersom jag känner mig mer hemma då.
– Just nu är faktiskt Washington det stället jag trivs bäst att bo på. Självklart längtar jag hem lite till Sverige när jag är i Washington, men när jag har varit i Sverige två månader längtar jag tillbaka till Washington. Jag trivs verkligen sjukt mycket där.
– Sedan har jag haft mycket hjälp av Marcus Johansson och hans fru Amelia och Lisa och Nicklas (Bäckström). Dom har alltid sett till att jag har det bra. Att ha dom runtomkring mig har hjälpt mig oerhört mycket samtidigt som det har varit skönt att ha dom två att snacka med.

Marcus Johansson

Nu kommer inte Marcus Johansson vara kvar i Washington utan han kommer att spela för New Jersey Devils nästa säsong.
– Det är väldigt tråkigt såklart. Marcus har betytt jäkligt mycket för mig under mina tre säsonger i Washington. Jag hörde att det handlade om att vi inte hade riktigt plats under lönetaket nu när vi behövde in lite nya spelare.
– Jag blev lite ledsen där på morgonen då jag läste att ”Mackan” blivit trejdad, men jag hoppas att han kommer in snabbt i laget där borta och gör en bra säsong.

Är du själv rädd för att bli trejdad?
– Nej, jag har inte haft några sådana tankar. Vi hade en bra dialog redan efter säsongen. Dom sa att man ser ljust på min och Washingtons framtid och att man kommer satsa mycket på mig, vilket känns jättetryggt.

Det har varit mycket media kring dig under säsongen, hur hanterar du det?
– Jag tycker det är kul. Så länge det inte kommer i vägen för min hockey så ställer jag gärna upp på intervjuer.
– Nu är jag fortfarande en så pass ung spelare så jag är väl inte riktigt van med det där ännu. Det är skillnad med Ovechkin, ”Nicke” (Bäckström) och dom som varit med några år. Dom kanske ser lite annorlunda på det, men jag tycker bara att det är kul. Jag har ju precis kommit in i den här stora världen och suger bara åt mig allting.

Det är sommar nu, hur kommer den se ut för dig tills du åker tillbaka?
– Jag kommer att vara hemma här i Malmö till någon gång i september och träna hårt varje dag. Sedan kommer jag spela lite golf och umgås med polarna. Det blir väldigt mycket träning hela tiden och golf då givetvis.
– Så fort Malmö går på is kommer jag vara med och köra lite med dom, få igång tajmingen lite med puckhanteringen, skridskoåkningen och så vidare, avslutar André Burakovsky.