SKOGLUND: Skulle en draft i Sverige vara möjlig?

Här kommer en idé som jag gått runt och burit på länge, men inte lyckats konkretisera ner till ett färdigt förslag. Nämligen den om en draft, likt den vi ser i NHL, skulle vara möjlig i Sverige och i så fall – vad skulle den kunna göra för nytta?

Det snackas draft var man än vänder och vrider sin näsa i dessa tider och det är ju inte så konstigt. NHL-draften röner numera stort intresse även i Sverige och i media skrivs det spaltmeter om det hela.

Jag har länge gått och tänkt på om en draft skulle vara möjlig i Sverige. Men jag har aldrig lyckats koka ner mina tankar till en färdig produkt rörande hur en sådan sak egentligen skulle gå till. Vi har ju ett annat idrottsligt system här i Sverige än vad de har på andra sidan pölen och en draft här skulle så klart falla rätt platt till marken, då vi har andra lagar och regler som förhindrar att en spelare  ”tvingas” till en klubb. Jag tror ni förstår hur jag menar, jag hittar inget bättre sätt att formulera mig på.

Enda anledningen till att jag har börjat tänka i dessa banor är att jag vill hitta ett sätt att hindra ”huggsexorna” av ungdomarna inför hockeygymnasiet. Jag får nämligen för mig att det där inte kan vara en alldeles enkel sak för alla 15-16-åringar att tackla och i den åldern ta ett beslut som ska gagna dem 20 år framåt i tiden.

Man ska veta att vi i Sverige troligtvis just nu har världens bästa system gällande talangutveckling. Det visar om inte annat det antal spelare vi har i NHL och de framgångar vi nått internationell nivå de senaste åren med två VM-guld. Jag vet att jag skrev någon krönika en gång där jag menade att vi kanske har bredd för tre olika landslag som alla skulle kunna vinna VM-guld.

Så bra är vi, och mycket av det kan vi tacka Superelit och hockeygymnasierna för. Bland annat. Det finns såklart mängder med andra faktorer.

Men detta ställs emot det faktum att systemet vi har med 20 klubbar i Superelit även riskerar att utarma våra mindre klubbar. För det är ju inte så att storklubbarna enbart plockar in de största talangerna till sina hockeygymnasium. Många som kanske är ledande spelare i sina moderklubbar, men inte att betrakta som juniorstjärnor, brukar också åka med på hockeygymnasiernas intagningslistor och det säger sig självt att en liten klubb med små medel kan riskera att tappa sugen när deras tre största talanger på ett bräde försvinner.

Vad jag har hört så kan det ibland också leda till att deras jämnåriga lägger av, då kraften inte finns längre när de bästa försvunnit. De som dragit loket. För att inte tala om de som redan finns i elitklubbarna som skuffas undan när U16 övergår till J18.

Jag är i mångt och mycket kluven till vilket ben jag ska stå på i den här frågan. Vi producerar talang efter talang. Men vi måste också ta hand om våra mindre klubbar och i mina tankar har jag kommit fram till någon slags gyllene medelväg: Varför inte strama åt intagen till elitklubbarnas hockeygymnasium till kanska max två utifrån per år? Det skulle alltså ge en total på åtta spelare utifrån totalt som skulle finnas tillgängliga för J18 och J20-laget per klubb. Och för att undvika huggsexan om de unga spelarna så vore det ju fantastiskt om det där kunde skötas genom en draft istället?

Då menar jag en draft där alla spelare som fyller 16 år det året den hålls och jag menar såklart spelare som inte redan ingår i elitklubbarnas organisation. För det hade ju varit sjukt märkligt om Frölunda-produkten Lucas Raymond helt plötsligt skulle finnas tillgänglig för exempelvis Brynäs.

Alla spelare utanför de klubbar som redan spelar i Superelit alltså. Då samlar man upp de största talangerna som kommer få de allra bästa förutsättningar till träning och vidare utveckling. Samtidigt som klubbarna ”tvingas” behålla en större del av sina egna produkter. Nu tvingas ingen i dagsläget heller, men förstår vad jag menar. Ibland kan det komma erbjudanden som är tuffa att säga nej till, även om de kanske inte är det bästa i det långa loppet.

Dessutom så får han som kanske i bästa fall skulle blivit en breddspelare för fjärdekedjan i Superelit, stanna kvar i sin hemmiljö och växa genom att vara sitt juniorlags stora stjärna.

Det är ungefär så långt jag har kommit i mina tankar. Detta kommer knappast kunna gå att genomföras. Och det finns en massa saker att ta hänsyn till. Det är jag väl medveten om.

Men det tål ändå kanske att tänkas på. Vad vet jag. Ni ska inte se detta som ett färdigt förslag, som jag skriver så är jag ju väldigt kluven i frågan. Jag ville bara väcka tanken hos er läsare också.

@hockeystaden

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: