MJÖRNBERG: Topplagsaura bakom elva raka

Halmstad vann enkelt borta mot Tyringe med 5-1 och utökade på så sätt sin segersvit till elva raka matcher. Den är imponerande, men kanske än mer imponerande är hur laget agerar.

I omgång tre, den 27e september, förlorade Halmstad borta mot Karlskrona (3-6). Sedan dess har laget (lite i skymundan?) radat upp elva raka segrar och agerar på ett imponerande tryggt sätt.

Söndagens match borta mot Tyringe var ett ypperligt exempel på hur stabila Hammers faktiskt är.

För det var ju en sådan där match som var som upplagd för att det skulle bli en reaktion i negativ riktning. Efter urladdningen mot Västervik i senaste omgången där Hammers gjorde en hejdundrande insats och tillslut vann med 8-5 inför en entusiastisk hemmapublik skulle man ju kunna tänka sig att en trött söndag inför närmast sörjande mot bottenlaget Tyringe i Tyrs Hov knappast skulle göra underverk för inställningen.

Fashionablare lag än Halmstad har klivit ut till den typen av matcher utan att ge de där sista procenten. Undermedvetet tumma på det som egentligen lagt grunden för all framgång. Men inte Hammers.

Jag skulle vilja påstå att 5-1 i Tyrs Hov var minst lika imponerande som 8-5 hemma mot Västervik även om Tyringe knappast bjöd särskilt mycket till motstånd. För Hammers tog sig an matchen med pondus och tålamod. Det kom ingen utdelning i den första perioden, men laget fortsatte konsekvent att gnugga på sitt och tålamodet lönade sig när hemmalaget tappade fokus och puckarna började ramla in i den andra akten.

Det är också ett ganska tydligt tecken på den trygghet som uppenbarligen finns i laget att man kan ställa andrekeepern Adam Ahnberg utan att det blir det minsta svajigt. Ifjol blev det lite ängsligt när solklare ettan Jacob Crespin inte var med, i år tycks Halmstad spela exakt samma noggranna och bekväma försvarsspel även med andrekeepern mellan stolparna. Så även mot Tyringe.

Halmstad-spelarna gjorde helt enkelt jobbet fullt ut och hade total kontroll på allt i 60 minuter. Det fanns inga tendenser till underskattning. Laget klev ut och gjorde sitt dagsverke. Tränare brukar tjata sig blå i ansiktet om vikten av goda vanor och att alltid hålla sig till sitt oavsett om det är ett bottenlag eller ett NHL-lag som står på andra sidan och det är just den typen av mentalitet Halmstad Hammers visar upp.

Det är det som har gjort att laget har kunnat bygga ihop en segersvit som är elva matcher lång och där de onödiga plumparna mot bottenlag så här långt har uteblivit.

Det börjar bli helt och hållet på sin plats att börja prata om det där med topplagsaura.

* * *

Tyringe var påtagligt trubbigt den här aftonen och det grinar förstås emot laget lite extra att den nyligen värvade stjärnan Gustaf Berling skadat sig. Prognosen tycks vara att supporterspelaren kommer missa resten av grundserien och det är förstås inga goda nyheter alls för Tyringe. Utan Berling på isen såg de offensiva försöken snudd på håglösa ut den här söndagen. Då har man ju dessutom valt att bryta med den misslyckade värvningen Jesper Ahlgren som aldrig blev den poängspelare som det var tänkt.

Plus ikväll dock för målvakten Adam Ingelfedlt. Visst, han fick släppa fem kassar tillslut, men han kämpade på väldigt väl med flera riktigt fina parader och höll Halmstad stången tillräckligt länge för att kunna ge sitt lag möjligheten att haka sig kvar i matchen. Målvaktssidan är onekligen den lagdel som har fungerat bäst för Tyringe så här långt den här säsongen.

* * *

Intressant också att se hur William Berg på ett uppenbart framgångsrikt sätt lyckades ta sig in under skinnet på Tyringe-spelarna. Det orutinerade hemmalaget blev mer och mer tjurigt ju mer det lutade emot mot ett überstabilt Halmstad och påfallande ofta var det just Berg som befann sig i hetluften när känslorna rann över. Han är kanske inte den förste man tänker sig som retsticka vid en närmare granskning av Hammers laguppställning, men Berg är underskattad i de flesta andra aspekterna av spelet så det är klart att han är det även i rollen som provokatör. Kul att se.