MJÖRNBERG: Spelarutveckling är på väg att bli ett skällsord

Seriemodellen där ett ynka lag kan avancera varje säsong ska ligga fast. Det är inget oväntat beslut, men ändå orimligt. Hockeyettan förväntas vara en plattform som utvecklar talang för en spottstyver samtidigt som de som bestämmer tvingar in klubbarna i en modell som kväver deras drömmar och dränerar deras plånböcker.

Lite i förbigående smög Svenska ishockeyförbundet ut ett pressmeddelande där det meddelades att allt är guld och gröna skogar och att de tre ligaorganisationerna SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan har en mysig samsyn i att rådande seriemodell ska ligga fast. Det kommer fortsatt att vara ett trångt sugrör som bara ett enda lag tar sig igenom mellan ligorna varje säsong.

Det var väl inte särskilt förvånande i sig. Ingen trodde väl på en förändring under nuvarande ledning uppe på förbundskontoret, men man blir ändå lite förundrad över ordförande Anders Larssons ord i det där pressmeddelandet.

Han säger alltså att ”vi kan konstatera att det råder en bred samsyn kring att fortsätta med nuvarande kvalmekanism” och ”de långsiktiga samarbetsavtalen mellan förbundet och ligorna skapar stabilitet i svensk elithockey”.

Detta i en tid när storklubb på storklubb i Hockeyallsvenskan visar upp bokslut med blodröda siffror, när i stort sett var tredje klubb i Hockeyettan tvingas spela på dispens för att de inte klarar av de ekonomiska kraven och där alla som förstår sporten (utanför förbunds- och SHL-kontoren) och varenda representant ute i klubbarna man pratar med skriker snudd på desperat efter en större rörlighet i seriesystemet. Att fler klubbar måste ha möjligheten att avancera för att syresätta svensk hockey.

SAMSYN! STABILITET!