MJÖRNBERG: Snacka om målKRIS – nu krävs drastiska åtgärder

När KRIF föll med 0-4 hemma mot ett flera klasser bättre Tranås blev laget nollat för sjätte (!) matchen i rad. Ett helt sanslöst facit och nu krävs drastiska åtgärder för att bryta målKRISen.

Senast KRIF gjorde mål i Hockeyettan var den 3 december hemma mot Alvesta i en match som slutade med seger 4-2. Det är över en månad sedan. Sedan dess har laget blivit nollat i sex (!) raka matcher. 18 perioder.

Grundseriens avslutande 0-2 mot Vimmerby och 0-2 mot Halmstad har följts upp med 0-3 mot Mariestad, 0-1 mot HC Dalen, 0-3 mot Halmstad och idag 0-4 hemma mot Tranås sedan Allettan startade.

Det är helt sanslösa siffror och klubben som är så mån om att i alla sammanhang bli kallad vid sitt rätta namn KRIF borde kanske på allvar överväga att döpa om sig till KRIS.

För sex matcher i rad utan att göra mål är inget som sker av en slump. På sex matcher snubblar alla lag in någon slumppuck oavsett om man har ett spelarmaterial som är blekt och saknar den där riktigt offensiva spetsen. I alla fall om man har någon form av anfallsspel.

Det kan man inte ens med lite god vilja påstå att KRIF hade hemma mot Tranås. Gästerna var fullkomligt överlägsna i dagens drabbning och i ärlighetens namn kunde siffrorna ha blivit betydligt större än 0-4 om inte unge keepern Algot Persson, som fick en sällsynt start mellan stolparna, spelat så inspirerat.

Kanske kan KRIF, i sin desperata jakt efter att hitta något som är positivt eller inspirerande, titta på Tranås match som något att ta efter. Gästerna visade spelglädje. De var kreativa med puck, rörliga i anfallszon, skottvilliga så fort tillfälle gavs och såg dessutom till att hela tiden ge understöd och hjälpa varandra i egen zon. De var rappt på plats i alla situationer och gjorde det ännu jobbigare för KRIF att skapa något, som om situationen inte var tillräckligt jobbig som den var. Tranås insats var av riktigt gedigen Allettan-klass.

För KRIF såg det å andra sidan trött, geist- och uddlöst ut. De fick iväg väldigt få snabba skott, vände konstant mot sarghörn istället för på kasse och sökte ständigt nästa pass istället för att knäppa iväg pucken mot mål när skapliga chanser bjöds. Uppspelsfasen kan väl snarast beskrivas som puckar kastade på chans och tröstlösa pucktransporter som lätt fångades in av Tranås-försvaret.

När ett farligt anfallsspel är icke-existerande spelar det mindre roll att det inte är något större fel på det defensiva arbetet (även om Tranås vid flera tillfällen hittade nycklarna till att dyrka upp det idag). Men kanske är just den trygga defensiven lite av boven till den uteblivna offensiven. KRIF formerar sig bra i egen zon och håller sina motståndare på utsidan, men hamnar ofta i försvarsläge lite för länge vilket gör att de är trötta när de väl vinner pucken och inte kan gå till anfall. Det blir dump tillbaka till motståndarna och så börjar allt om igen.

Sex raka matcher utan ett enda mål framåt. Det är sjukt. Nu har det blivit en självuppfyllande profetia att laget inte kan göra mål och då krävs drastiska åtgärder.