MJÖRNBERG: Jo visst, Conny är bra men…

Det snackas mycket
om Conny Strömberg. Passningskungen som skapar stora rubriker så fort
han skriver på för en ny klubb och som leder assistligan i den
västra Hockeyettan.
Han är grym, men frågan är om inte hans
bieffekter är ännu häftigare…

Har ni hört talas om Marcus Wahlgren?

En Surahammar-fostrad 20-åring som fram till
för knappt två veckor sedan inte hade lyckats göra ett enda mål
mot Hockeyettan-motstånd i seriesammanhang (ett mål mot Arboga i
kvalet för att klara ettan-kontraktet räknas inte) och för det
mesta hållit till i moderklubbens oansenliga juniorlag.

En
yngling som gjorde sammanlagt två assistpoäng på 26
Hockeyettan-matcher ifjol och under sina tre första fighter den här
säsongen fick inleda i bottenlaget Surahammars fjärdekedja.

Sedan
dess, knappt halvvägs in i andra perioden i segermatchen 4-3 hemma
mot Skövde i omgång tre har han nitat dit sju kassar.

Statistiken
säger med andra ord sju mål på sex matcher, fast det egentligen är
tal om sju mål på de fyra senaste.

En succésaga.

Ni
inser vad som är den gemensamma nämnaren.

Efter de inledande
omgångarna parades Wahlgren ihop med ett visst spelgeni. Med Conny
Strömberg.

Hockeyvagabonden har assisterat till sex av den
nyupptäckte målskyttens sju fullträffar.

Nu är Wahlgren
förmodligen inte sju mål på fyra matcher-bra. Det förstår
förstås alla. Lite som att det väl inte är någon som på allvar
tror att Timrås Albin Lundin hade nitat dit sju mål på sex matcher
om det inte vore för att kedjekamraten heter Jonathan Dahlén.

Men
det självförtroende detta mållavemang och förtroende att spela
bygger upp och den känsla och de lärdomar Wahlgren får med sig av
att gnugga sida vid sida med assist-maestro Strömberg är oerhört
viktigt att nämna och reflektera över.

Kollar man på
highlights från Surahammars matcher är det förstås i många fall
tal om geniala Conny-pass som ligger bakom fullträffarna. Men Marcus
Wahlgren visar näsa för att befinna sig på rätt ställe och flera
av målen är resultatet av ruggigt kyliga dragningar när lägena
väl uppenbarar sig.

Det närmar sig slutet på Conny
Strömbergs karriär, men är bara början av Marcus Wahlgrens. Den
värld som några välriktade passningar öppnar för ynglingen just
nu kan betyda allt för framtiden.

Ynglingen har kompetensen
för att vara på rätt ställe, men behövde uppenbarligen en
medspelare som Conny Strömberg med förmågan att öppna lägena åt
honom. Något som alla i hans omgivning saknat tidigare.

Vi
snackar mycket om att Conny Strömberg är en profil, räknar antalet
klubbar han spelat i under sin karriär, antal assist han radar upp i
varje klubb och förtjusas över det osinliga självförtroende han
är utrustad med. Och det är helt rätt, det ska vi göra.

Men
biprodukten när han nu på ålderns höst (om 43, snart 44 nu är en
ålder) tvingas åka runt i ganska mediokra Hockeyettan-lag och slå
flippmackor är än viktigare.

Han hjälper till att få det
att lossna för spelare vi kanske inte fått se så mycket av
annars.

Han öppnar för framtiden. Så som en rutinerad pjäs
i ett ettan-gäng ska fungera.