MJÖRNBERG: Hur rimlig är en liga där klubbarna måste trixa för att överleva?

Fusket med a-kassa är vanligt förekommande inom hockeyn. Det blir påtagligt varje år.
Men kanske är det dags att lyfta blicken och fundera över hur rimligt det är med ligor där klubbarna inte kan få sin verksamhet att gå runt utan att skarva lite?

Idag gör Sportbladet en stor grej på det som alla vet, men ingen (fram till nu) egentligen lyft på ett vettigt sätt.

Fenomenet med a-kassa-spelare.

Ni vet när spelare gör klart med klubbar redan tidigt under våren, men sen låter kontrakten ligga undangömda under sommaren för att presenteras lagom till att den gemensamma isträningen drar igång. Avsikten med det är förstås att spelarna då kan stämpla under sommaren och att klubbarna inte behöver ligga ute med någon lön under perioder när de har det skralt med intäkter.

Enligt det reglemente som finns kring a-kassa får man inte göra så. Det är fusk kort och gott.

I dagens artiklar är fokuset Hockeyallsvenskan, men fenomenet är minst lika tydligt i Hockeyettan där upplägget är exakt detsamma på många håll. Kontrakt skrivs tidigt men stoppas undan tills det är läge att presentera i månadsskiftet juli/augusti så att spelare kan stämpla. 

Granskningen är intressant och många av de kommentarer som görs är tankeväckande.

Från klubbar som Västervik och Vita Hästen, som utmärker sig bland dem som väljer att skriva kortare kontrakt, framhåller man att ”man inte överlever annars” eller att ”det är en omöjlighet att bedriva verksamheten” utan den typen av upplägg med korta kontrakt.