MJÖRNBERG: Gagic ganska ensam på jobbet – börjar energin tryta?

Hudiksvall besegrade Halmstad med 4-3 i en match där siffrorna var väldigt smickrande för bortalaget. Alldeles för få spelare stämplade in i laget som lever högt på att jobba hårt och frågan är befogad, börjar energin tryta?

Halmstad får, med all rätt, väldigt mycket beröm för sitt sätt att spela ishockey, men ikväll visade de vad som händer när inte alla stämplar in och tar på sig arbetsstället.

De första 20 minuterna i Hudiksvall var nog ärligt talat det sämsta jag sett av Hammers på hela säsongen och det spillde över på resterande del av matchen. 

Hallänningarna tappade puckar på fel ställen med sylvassa spelvändningar som följd, man var slarviga med pucken och oerhört mjuka framför den egna kassen. Okarakteristiskt svagt för att vara Hammers som annars gjort sig kända som väldigt försvarsstarka och det säger sig självt att det inte håller att spela så mot ett spetsigt Hudiksvall.

Matchen borde förstås ha varit över efter de första 20 minuterna om det inte hade varit för att hemmalaget bjöd tillbaka med försvarsslarv och släppte billiga puckar även de. Att Halmstad kunde leva hela vägen in i slutsekunderna (även om någon vidare slutforcering aldrig kom) kunde de skatta sig lyckliga för. Men Hudiksvall spelade upp sig försvarsmässigt under matchens gång och höll Hammers på avstånd.

Frågan är vad som finns att skylla på när det annars så solida spelet plötsligt är som bortblåst när det vankas en så oerhört viktig match. Att laget ”satt kvar i bussen” efter 80 mil på vägarna? Tränaren Jens Berggard skyllde väldigt oklädsamt på domarna. Den självrannsakan måste göras väldigt mycket bättre.

För det här var en match där Halmstad föll på eget grepp. Hudiksvall gjorde sin spelmässigt svagaste av de så här långt tre spelade matcherna, men Hammers var inte nära att komma upp i nivå.