MJÖRNBERG: Fredagslådan – sportchefsfrustration och profilmaterial

Det är fredag igen och dags för en liten uppsamlingslåda med reflektioner utanför det som händer i det heta Hockeyettan-slutspelet. Låt mig bjussa på sportchefsfrustration, poängspelarflykt, en blivande profiltränare och en hel del annat…

I veckan meddelade Halmstad Hammers att spetsbacken Hannes Lindströms sejour i klubben bara blir ettårig. Han kommer lämna inför kommande säsong.

Samtidigt placerar ryktena den spelskicklige försvararen i Karlskrona inför nästa säsong. Det har Blekingesport rapporterat.

Ur det perspektivet är sportchef Niklas Söderströms kommentar på Hammers officiella Instagram-konto väldigt intressant.

– Vi har pratat en längre tid och ville ha honom kvar. Jag har sagt till honom att vara kylig och vänta för vi släpper hellre en spelare uppåt i hierarkin än i sidled. Det är klubbar högre upp som har hört av sig om Hannes, säger han.

Det är en subtil, men väldigt tydlig pik och jag älskar den. Precis sådana där små stick skapar rivalitet och engagemang. Det är kul att Söderström kör lite.

Samtidigt blottlägger kommentaren förstås en viss frustration. För det är så klart varken kul eller till Halmstads fördel att det öppnats någon form av autostrada från Halland ner till örlogsstaden i Blekinge. Ifjol var det Lukas Sjöblom och Viktor Bernhardtz (även om han kom i retur) som reste från Halmstad till Karlskrona. I år alltså (som det verkar) Hannes Lindström. Det börjar likna KHK-bossen Hampus Meléns paradgren att värva de framstående pjäserna från just Hammers.

Samtidigt öppnar det för en lite bredare diskussion om hierarkin i Hockeyettan. För att spelare väljer att lämna Halmstad för Karlskrona kan förstås ha ekonomiska orsaker. Karlskrona betalar bland de bättre i Hockeyettan, men kombinerat med rätt jobb har man det absolut inte så pjåkigt i Halmstad heller. Jag skulle nog snarare vilja påstå att den flytten görs av hierarkiska orsaker.

Karlskrona betraktas helt enkelt som en större klubb. En mer påtaglig maktfaktor. Ett gäng som ska konkurrera högt upp i tabellerna och som spelarna attraheras av att representera. Men det är en känsla som inte kan beläggas med fakta.

Ser man till Hockeyettan över åren sedan KHK tvångsdegraderades från Hockeyallsvenskan är det ju uppenbart att Halmstad Hammers gjort väldigt mycket bättre sportsliga resultat. De har till exempel nått kvalserien två gånger medan Karlskrona gjort…well, ingenting alls. På så vis är ju Halmstad faktiskt en betydligt mer framstående klubb på Hockeyettan-nivå.

Ur den synvinkeln är det lätt att förstå den frustration som sportchef Söderström uppenbarligen känner över motorvägskörningen från Halmstad till Karlskrona de senaste somrarna.

* * *

Det höjdes garanterat ett och annat ögonbryn när Huddinge presenterade sin nya huvudtränare i veckan.

Klubben som gjort det till något av ett trademark att vara en seriös spelare med gedigen kravbild och höga ambitioner väljer alltså att återknyta banden med Mikael Österblom. En ”players manager” som är känd för sin softa miljö snarare än sina hårda nypor.

Det är en tydlig riktningsförändring. Men kanske är det ändå ganska logiskt.

Ni som följt Hockeyettan och kanske framförallt den östra serien vet hur det brukar se ut när Österblom tar över ett lag. Han kommer så att säga nästan alltid med ett följe av stjärnspelare som egentligen är bortom föreningens hylla när det kommer till värvningar.

När Segeltorp tog klivet in i Hockeyettan säsongen 18/19 attraherade han ett stort koppel av Huddinges stjärnor då namn som Måns Krüger, Dennis Nordström och Robin Sjörén anslöt. När han tog över Huddinge året därpå följde merparten av dem med tillbaka och under hans år i Vallentuna spelade spelare som Victor Andersson, Måns Krüger, Niclas Lehmann och Stefan Söder i den annars ganska anonyma klubben.

De två senaste säsongerna har han kuskat runt i division 2 med ett för nivån överkvalificerat lag proppat med Hockeyettan-kompetens i Tumba. Mönstret är tydligt. Kommer Österblom kommer ”stjärngalleriet” av spelare också. Något som väl är en konsekvens av att spelare gillar att spela för honom och att han också kan skjuta till medel från sitt företagande.

Med andra ord, med Mikael Österblom som tränare kommer Huddinge med största sannolikhet kunna bygga ett betydligt starkare Hockeyettan-lag än vad de annars kunnat göra. Klubben måste fortsätta kapa i sina kostnader och hade högst troligt inte kunnat ställa mycket till slagkraftigt lag på isen med en okänd förmåga på tränarbänken. Nu får de in en herre som är en garant för att kunna attrahera spelare och som dessutom bor på krypavstånd från ishallen.

I det korta perspektivet är det kanske värt att offra lite seriositetsimage för att komma upp på den sportsliga banan igen.

De får inte en taktiskt fulländad kravställare, men de får en skön snubbe som högst troligt kommer kunna upprätta lite av föreningens sportsliga anseende med hjälp av bättre resultat än de tre senaste åren. Österbloms intåg borgar nämligen för att det är ett sådant lag Huddinge kommer sätta ihop.

* * *

Inför säsongen som för 34 av 36 Hockeyettan-lag nu är slut tappade Tranås sex av sina sju poängbästa spelare från säsongen dessförinnan. Tunga avbräck som man inte klarade att hämta sig ifrån. Offensiven i vintras blev inte vad man hade önskat.

Frågan är nu om klubben står inför samma dystra öde igen. Ettan respektive trean från den gångna säsongens interna poängliga, backarna Alfred Hjälm och Gustaf Malmkvist (klar för Vimmerby), har redan tackat för sig och risken är väl överhängande att det kan bli någon mer.

Det är en svår situation att hantera för klubben och dess starke man Stefan Fransson. De senaste åren, sedan merparten av den synnerligen solida stommen valt att lägga av, tycks Tranås ha blivit en klubb som man svänger förbi på väg till något ”bättre” och det är en utveckling klubben måste få stopp på.

Ur den synvinkeln är det ett oerhört positivt besked att den egna produkten Lukas Isaksson som under några säsonger dundrade in mål för klubben i Hockeyettan väljer att återvända efter några år i Hockeyallsvenskan.

Frågan är bara vilket skick han kommer i. Under säsongen fick vi se två tidigare succéspelare, Viktor Nilsson Westlund och Markus Ruuskanen, återvända till Tranås. Men de var i ganska stukat skick och fick inte alls ut samma kvalitet och produktion som under sin tidigare sejour. Läget är lite detsamma för Isaksson som under sina gästspel i Tingsryd och Vimmerby egentligen aldrig varit i närheten av att vara den poängspelare han långa stunder var i Tranås. Han har helt enkelt inte fått fäste en våning upp och det är naturligt att han kommer tillbaka som lite skadat gods.

Med tanke på omständigheterna skulle jag dock vilja påstå att det är av yppersta vikt att han blir en lyckad återvändare för Tranås. I sådant fall skulle han kunna bli katalysatorn till att vända trenden och hjälpa klubben att bli en gedigen toppklubb på nivån igen.

* * *

Hockeyettan är en utvecklingsliga där man ska göra det bra på ett ställe för att sedan kunna ta sig vidare till en högre nivå. Från ett mindre lag i Hockeyettan till något av topplagen och vidare till Hockeyallsvenskan är en rimlig väg över några års sikt, men ibland kan jag tycka att det går lite för fort. Att spelare prompt ska skynda vidare så fort det gjort minsta lilla bra, utan att egentligen reflektera över om de är redo eller inte.

Därför blir jag ganska glad över att läsa resonemanget från forwarden Hampus Johannesson. Han lämnade Troja-Ljungby där han fick blygsamt med förtroende i a-truppen och fick ett rejält lyft i Mörrum där han var en av lagets bästa spelare säsongen som gick. Det hade varit lätt att blunda för att merparten av poängen kom i en svag vårserie och att det finns mer utveckling att hämta. Många spelare före honom har tänkt att de är kungar, flyttat vidare och kört tvärfast i karriären.

Men istället för att hasta vidare väljer Johannesson nu att stanna en säsong till i Mörrum och resonemanget han för på klubbens hemsida får det nästan att blänka i ögonvrån.

– Jag kände direkt efter sista matchen att jag gärna blir kvar här. Det finns ingen anledning att byta ettanlag när jag trivs så bra i klubben och får så stort förtroende på isen, säger han på hemsidan.

Just det där resonemanget är så moget och så sant. Som en ung spelare under utveckling finns det ingen anledning att hastigt skynda genom systemet, jagande efter en extra tusenlapp i lönekuvertet eller en klubbadress med lite prominentare namn.

I det längre perspektivet är det garanterat mer utvecklande att stanna på en plats där man trivs och vet att man kommer få ett stort förtroende och på så sätt skynda långsamt. Det kommer vara väldigt nyttigt för Johannesson att spela en säsong till i Mörrum. Bygga på sig erfarenheter som en spelare som ska vara med och leda ett lag och efter det börja fundera på vad nästa steg i karriären skulle kunna vara.

* * *

I veckan presenterades Emil Bihorac som ny tränare för Grästorp. 32-åringen har filat på sina skills i Bäckens framgångsrika division 2-gäng under två säsonger och tar nu klivet upp på Hockeyettan-nivå för första gången i tränarkarriären.

Det är ett väldigt intressant framtidsnamn som i sin presentation på klubbens hemsida orerade om att ”maximera varje tillfälle på isen, på gymmet eller framför en videogenomgång”. Sunda tränartankar, men samtidigt ett mindset som går lite stick i stäv med hur han själv var som spelare.

Det var så att säga snarare hans mjuka handleder och bekväma inställning som gjorde att han manglade in poäng i division 2 och 3 snarare än testade pannbenet i Hockeyettan. Något som inte gick obemärkt förbi på den sociala plattformen X där en användare muntert kommenterade inlägget med tillropet ”Precis som du var som spelare kingen”.

Men Bihorac saknade inte mothugg utan var riktigt rapp med sin comeback:

”Finns tandläkare som skiter i att borsta sina egna tänder”.

Känslan är att det inte bara är en spännande tränare som kommer upp i Hockeyettan, utan att den nye Grästorp-bossen också har potential att snabbt växa till en profil.

* * *

Imorse släppte vi i vanlig ordning så klart också veckans fredagspodd (#355 Latjolajban-linjen) där jag och maestro Henrik ”Hockeystaden” Skoglund resonerar kring det viktigaste från Hockeyettan.

Vi snackar om finaltemperaturen, Tranås nya position som trampolinklubb, motorvägen mellan Halmstad och Karlskrona, sportchefens frustration, frågan om Tingsryds vägval, näsblod varje match, om söderserien blir mer utvecklande i nya upplägget, en ny kravställande tränare, spelarrykten, latjolajban-tränaren och hans följe, passande tränare för Vita Hästen, språngbrädan Kalix och en hel del annat. Det avsnittet kan ni avnjuta här.